Scania har alltid varit en pengamaskin och förra året slogs rekordet igen genom att leverera över 100 000 fordon, vilket gav företaget en vinst på 30 miljarder kronor enligt räkenskaperna, vilket gör Scania till en ren pengamaskin. Som ett resultat av denna framgång får varje lycklig anställd en rekordbonus på 62 500 kronor. Men en sak går inte enligt plan: De eldrivna lastbilarna är en fullständig flopp.

Av 100 000 levererade fordon var endast 266 helt eldrivna, eller bara 0,26 procent av den totala försäljningen. Man kan tycka att det inte är så märkvärdigt för så experimentella fordon, men problemet är att eldrivna lastbilar inte är någon ”hobby” för Scania.

Enligt Carup.se har lastbilsjätten själv satt upp ett mål om att 50 procent av hela försäljningen ska vara eldriven på bara fem år, och har spenderat enorma summor pengar för att nå detta självpåtagna mål. Svensk lag kräver bara att 35 procent ska vara eldrivna 2030, och det målet verkar lika orealistiskt.

Christian Levin, vd för Scania, är naturligtvis nöjd med bolagets försäljningsframgångar, men mycket missnöjd med att försäljningen av ellastbilar inte går som planerat. Han hävdar att orsakerna till misslyckandet ligger utanför deras kontroll, med störningar i leveranskedjan och att marknaden för närvarande är för liten, men han förblir optimistisk:

– Jag är inte särskilt orolig – det kommer att hända, det måste hända. Det finns fortfarande ingen bättre teknik för att ta bort koldioxid från tunga transporter. Det kommer att finnas batterielektriska fordon. Men det tar för lång tid. Det är det som är problemet

Ännu ett företag som förvandlas till en klimatorganisation

Det här är ännu ett exempel på hur masshysterin kring klimatet förvandlar hårdföra affärsmän till politiska klimataktivister, som frivilligt blir klimatpolitikernas förlängda verktyg – i stället för att fokusera på det som är viktigt: Att driva ett företag. Han insisterar på att ”framtiden är elektrisk” och att ”omställningen” pågår. Försäljningssiffrorna säger något annat.

Normalt borde inte politikers klimatmål vara ett problem för företag, men här ser vi Scanias vd bita på naglarna och ägna sig åt tvångstänkande i stället för att analysera med sitt ”Det kommer att hända. Det måste hända”. Som om han kan trolla fram en alternativ verklighet för sina politikervänners och andra vänner i den ”gröna näringens” räkning.

Scania-ledningen har fått ännu ett problem på halsen: Lastbilstillverkaren har länge haft den svenska batterifabriken Northvolt som sin enda leverantör av ”superbatterier”. Den fabriken gick i en mycket efterlängtad konkurs i veckan och Scania har redan börjat sniffa runt efter nya batterileverantörer som kan möta behovet när hälften av 100 000 lastbilar ska vara eldrivna om några år. (Varning för ironi.)

I sin årsredovisning skriver Scania att ”uppskalningen av batterielektriska lastbilar inte gick så snabbt som vi hade förväntat oss” och alla nyktra analytiker kommer automatiskt att fråga sig vad den förväntningen byggde på? För precis som alla andra europeiska fordonstillverkare har Scania nu upptäckt att politiker kan mena allvar med klimatpolitiken, och de kan tvinga industrin att tillverka batteridrivna fordon. Men politikerna kan inte tvinga folk att köpa dem.

Det finns gränser för hur mycket subventioner, incitament och påtryckningar kan åsidosätta verkligheten och marknadskrafterna. Hittills har Scania haft råd att slösa pengar på det gröna skiftet. Men kommer det att hålla i sig?