EU-tidningen Aftenposten befinner sig inte i förnekelse. Dess narrativt drivna redaktion lider av avancerat Trump Derangement Syndrome (TDS). Det är både intressant och skrämmande att se det i full skala. Trump provocerar de nationella myterna i klarspråk.

Det är intressant eftersom det kastar ljus över pressens roll i att forma vårt kollektiva medvetande. Det är skrämmande, eftersom pressen i allt högre grad utelämnar relevanta sammanhang och motsägelser för att förmedla en viss berättelse.

När journalistisk etik sätts åt sidan till förmån för berättelsedriven journalistik är faran över. Den sätter riktlinjer och falska antaganden för kollektiva attityder, inklusive för väljares röstbeteende. Propaganda undergräver demokratin.

Medan Hitler var högt aktad av Aftenpostens redaktion under mellankrigstiden har Trump nu fått en liknande roll med motsatt förtecken. Hitler idoliserades, medan Trump demoniseras. Narrativet är lika fel i båda fallen.

Den positiva bevakningen av Hitler och nazismen under mellankrigstiden placerade Aftenposten på fel sida av dåtidens historia. Den ensidiga bevakningen av Trump är på väg att ställa Aftenposten på historiens fel sida igen.

Halvor Hegtun, som ibland har några förnuftiga kommentarer, skriver i Aftenposten den 19 mars att ”Trump är på fel sida av historien”.- Det kan mycket väl vara fallet. Trump är inte känd vare sig för sin historiekunskap eller för att vara mycket exakt i sina uttalanden.

Vidare påpekar Hegtun att Trump ska ha sagt att ”EU skapades för att jävlas med USA. Det är hela syftet med Europeiska unionen”. Beskrivningen är inte fel. Trump sa detta för inte så länge sedan, i februari. ”Av alla presidentens lögner är den om EU bland de värsta”, skriver Hegtun.

”EU utformades för att skapa fred och samarbete mellan europeiska länder som alltför ofta hade fört förödande krig mot varandra. Det var ett samarbete som inte på något sätt var riktat mot USA, utan tvärtom hade amerikanernas varma stöd”, hävdar Hegtun.

Detta är i viss mån sant, men Hegtun utelämnar viktiga sammanhang, antingen för att han inte vet bättre eller för att det inte passar in i redaktionens EU-berättelse.

En historiker eller statsvetare med självaktning kommer att bekräfta att motiven bakom skapandet av EU var både idealistiska och rent pragmatiska. Det var för att förhindra ett nytt krig i Europa. Det var för att främja handel och ekonomisk utveckling mellan Europas länder. Men det var också för att värna Europas globala intressen gentemot stormakterna efter andra världskriget, USA och Ryssland, och så småningom Japan. Och det låg också i USA:s eget intresse, både handelspolitiskt och säkerhetspolitiskt, att hjälpa till att återuppbygga Europa.

Med en befolkning på över 370 miljoner 1993 hade EU den demografiska och ekonomiska tyngden som ett handelsblock som kunde stå upp mot USA och Ryssland för att främja Europas strategiska och handelsmässiga intressen. År 1993 stod den inre marknaden för 20% av världens BNP (idag ca 18% i nominella termer och 16% i köpkraftsparitet).

Handelspolitiskt fungerar EU som en handelsdiskriminerande tullmur riktad mot länder utanför EU och som ett frihandelsområde till förmån för länder inom EU.

EU har betydligt högre tullar än USA på ett antal viktiga produktgrupper, till exempel bilar (25% mot 2,5%) och ett antal jordbruksprodukter, till exempel kyckling, där EU skyddar sin kycklingproduktion med över 20% importtull, medan USA knappt har någon tull alls.

Det är EU:s diskriminerande handelspolitik som Trump vill få slut på genom att använda tullvapnet mot EU. Om EU harmoniserar tullarna eller avskaffar dem kommer handelskriget att upphöra omedelbart.

Men Aftenposten skriver ingenting om det. Att EU först och främst är en tullunion som har omgärdat sig med en diskriminerande tullmur passar inte in i EU:s narrativ.

Tanken att Trump är en historielös översittare passar bättre, eller som Hegtun uttrycker det: ”Han [Trump] har utvecklat en explosiv, nästan hatisk inställning till EU:s institutioner i Bryssel.”

Trots att Norge också har fått smaka på EU:s diskriminerande handelsregim, bland annat i form av tre rent protektionistiska dumpningsfall riktade mot norsk odlad lax, skriver Aftenposten att ”syftet med det europeiska samarbetet och EU:s institutioner är, nu som tidigare, att skapa ordning och förutsägbarhet i handel och andra mellanhavanden mellan länder”.

Uttalanden som detta är i bästa fall naiva, i värsta fall ren hycklande propaganda skapad för att vilseleda norska väljare till att öka sitt stöd för EU-medlemskap!

Narrativet är att EU är en fredsallians och för frihandel, och att Trump är en översittare, medan verkligheten är att Trump försöker övervinna EU:s diskriminerande tullsystem. Att han använder sig av tullar, det enda praktiska verktyg USA har, är bra. Men Aftenposten vänder verkligheten på huvudet.

Det är samma sak med kriget i Ukraina. ”Trumps lögn om att Ukraina startade kriget var ondskefull och destruktiv”, skriver Hegtun. Återigen tolkas Trump i den värsta bemärkelsen.

Ja, det var ryska stridsvagnar som korsade gränsen till Ukraina den 24 februari 2022, och inte tvärtom. Men det fanns en historia, inklusive långvariga trakasserier av ryssar i de östra länen samt Maidan-kuppen, som USA, åtminstone delvis, låg bakom.

Och det var Nato och EU som ohämmat fortsatte sin expansion österut till 13 forna sovjetrepubliker och Warszawapaktsländer, trots att ryssarna i början av 1990-talet hade fått försäkringar från USA och EU om att detta inte skulle ske, utan att Ryssland i stället skulle ansluta sig till en gemensam europeisk säkerhetsarkitektur.

Trump framställs som en översittare för att han försöker få slut på kriget i Ukraina, medan EU, som inte velat lägga pengar på sitt eget försvar, gör allt för att kriget i Ukraina ska fortsätta. Förstå det om ni kan. Detta är en verklighetsförnekelse som gränsar till fullständig galenskap.

Detta är inget Aftenposten skriver något om. Återigen utelämnas viktiga historiska sammanhang som sätter Trump och kriget i Ukraina i ett helt annat ljus än den bild Aftenposten ger.

Så här vilseledde Aftenposten den norska befolkningen i upptakten till andra världskriget. Och det är så här Aftenposten vilseleder den norska befolkningen i dag.