Den här veckan hölls den internationella konferensen för att bekämpa antisemitism i Jerusalem (26-27 mars 2025) i syfte att ta itu med den tsunami av judehat som judar i väst upplevt efter massakern i oktober 2023. Enhandlingsplan för att bekämpa antisemitism 2025 togs också fram.

Det finns omfattande bevis för en ökning av antisemitiska incidenter i Europa, USA, Australien, Nya Zeeland och delar av Sydamerika. Tio av de många inbjudna till konferensen beslutade att antingen bojkotta eller bara delvis delta i konferensen i protest mot att representanter från olika högerpartier i Europa också var inbjudna. Enligt deras resonemang ska inte partier med ett påstått antisemitiskt förflutet få uttala sig om kampen mot antisemitism idag.

Kravet är naturligtvis problematiskt av flera skäl. Om vi skulle tillämpa detta krav mot norska och västerländska partier baserat på deras förflutna och deras nuvarande politik mot Israel skulle nästan inga av dem kunna delta. En annan aspekt av detta krav är att det avslöjar det faktum att det fortfarande finns judiska ledare i Europa, om än inte så många, som trots den tsunami av judehat som de fruktar så mycket, fortfarande kräver att just de personer som är ansvariga för den nuvarande vågen av antisemitism ska hedras med en inbjudan.

Israels minister för diasporan och för bekämpning av antisemitism, Amichai Chikli, organiserar konferensen i år. Han vägrade att låta sig pressas och svarade på detta påstående i en intervju: ”Jag avvisar påståendet att högerpartier är det största hotet mot judiskt liv i Europa. Hotet är ett annat: radikal islam. Anhängare av politisk korrekthet har svårt att inse detta och sitter fast i samma hjulspår som för 50 år sedan.”

Minister Chiklis uttalande var naturligtvis inte avsett som en kritik av judiska ledare, utan som ett vemodigt erkännande av den europeiska judenhetens sårbarhet. Tvärtom var han angelägen om att hänga klockan på rätt katt. Han fick medhåll av Natan Sharansky, som också deltog i denna viktiga konferens.

Det är ett faktum att merparten av den antisemitiska tsunami som vi har upplevt sedan oktobermassakern har utförts och utförs av islamister och deras vänner som missbrukar den västerländska demokratins generösa gränser för att öppet stödja och fira Hamas bestialiska mord på oskyldiga judar. De ägnar sig själva åt våld och barbariskt beteende som ett uttryck för sin åsikt. En del av dessa islamister är studenter och akademiker som ska vara kunskapssökare, men som ändå uppvisar ett beteende som vi trodde tillhörde det förflutna.

Dagens verklighet med att låta islamister och deras vänner skrika sig hesa på våra gator har ingen uppsida och tvingar på oss alla en försmak av vad judar i Israel och väst nu utsätts för. Tsunamin av judehat inkluderar våldsamma demonstrationer, öppna uppmaningar att döda judar och eliminera staten Israel, våldtäkt av judar som i Frankrike, och mord på judar i både USA och Europa.

Många har räddats tack vare ökad beredskap runt judiska skolor, synagogor och andra judiska institutioner. Politiker, media, fredsindustri, akademiker, FN och många andra som stödjer dem kan inte undgå sitt delade ansvar.

Efter massakern i oktober dokumenterades att arabiska läkare i Gaza höll judiska gisslan i deras egna hem. I Australien avslöjades att två sjuksköterskor lovade att döda varje jude de fick som patient. De hävdade till och med att de redan hade dödat judiska patienter, något som fortfarande utreds av polisen.

Här i Norge hade vi fallet med Sam Suleiman, en sjuksköterska som tatuerade ordet Hamas på sin arm och berömde Hamas’ dödande av judar medan han arbetade på Ålesund sjukhus. Det finns också läkaren Wasim Zahid som använder sin kändisstatus för att bekämpa Israel istället för att till exempel bekämpa pedofili eller förföljelsen och mördandet av kristna och andra icke-muslimer i Pakistan. Wasim Zahids video som han filmade på Drammen sjukhus kan uppfattas som ett förlöjligande av den judiska gisslan i Gaza.

Judar i Norge är nu i grunden skeptiska till att använda vårdpersonal som ägnar sig åt Hamas-propaganda på fritiden eller i själva sjukhuslokalerna. Problemet för oss judar är inte bara att undvika dem som vi vet var vi har. Vi är rädda för viss sjukvårdspersonal som vi inte har en aning om var de finns, för vad de kan göra med oss som patienter.

Vi har därför kommit till slutsatsen att norska judar i allmänhet känner sig osäkra när det gäller att använda sjukvårdssystemet, vilket Rolf Kirschner, överläkare och tidigare chef för det mosaiska trossamfundet i Oslo, DMT, så träffande uttryckte i sin intervju med Sykepleien: ”Många av våra medlemmar är rädda för vad som kan hända när de möter det norska sjukvårdssystemet. [—] Vi ser det som ett problem att sjuksköterskor och annan vårdpersonal har marscherat på glasgatan inne på Rikshospitalet i Oslo, nära väntrummen.”

Ledarna för Mosaisk Trossamfund (DMT) och Judiska församlingen i Trondheim (DJST) har skickat ett orosbrev till vår hälsominister där de uttrycker de norska judarnas rädsla i mötet med sjukvården. I brevet till hälsominister Jan Christian Vestre (Ap) och hälsoorganisationer, daterat den 11 mars, står det att rädslan bland annat är kopplad till «ökande anti-israelisk mobilisering bland delar av personalen inom primär- och specialistvården».

Brevet är i sig mycket viktigt och kommer att vara värt en plats i historieböckerna. Det är ett brev som dokumenterar judarnas utsatthet och rädsla för livet i ett land som anser sig vara ett säkert land för alla.

Det är lovvärt att vår hälsominister tar avstånd från rasism, och att han är för dialog. Men hans ord harmonierar inte riktigt med handlingarna från den regering som han är en del av. Det norska stortinget, med sin bristfälliga Mellanösternpolitik, sin fientlighet mot staten Israel och sitt skrämmande stora finansiella stöd till terror och till fredsindustrins kamp mot judarna under falsk täckmantel av humanitär hjälp, finansiering av mediepropaganda i Norge och mycket mer, kan inte lätt komma med en lösning på judarnas rädsla för sjukvård.

Norge har också profilerat sig som en stor bidragsgivare till antisemitismens högborg, FN, och som en viktig västerländsk stödjare av både PLO och Hamas, vars uttalade religiösa och politiska mål är att utrota världens judar. Oktobermassakern är bara en del av deras jihad.

Vi kan klaga på NRK:s illasinnade och långvariga falska propaganda mot Israel. Men vi måste också vara ärliga och inse att NRK och de norska statliga medierna levererar det som de får betalt för av politikerna. Och det spelar ingen roll för uppdragen och resultaten om det är Høyre eller Arbeiderpartiet som sitter vid makten.

Man kan inte längre skylla på några nynazister som marscherar på gatorna i Askim då och då. Problemet ligger först och främst i Stortinget som är medansvarigt för denna skrämmande utveckling som bidragit till att judehat blivit näst intill vardagsmat i vårt samhälle, att våld och hotfullt beteende accepterats som åsiktsyttring och att gamla och sjuka judar inte vågar utnyttja sjukvården.

Vi måste därför dra slutsatsen att det bara kan finnas ett resultat av denna ihärdiga antiisraeliska och antijudiska kampanj i dess yttersta konsekvens. Precis som det har varit sedan européerna först försökte utrota judarna (massakrerna under upproret 70-135 e.Kr. då två tredjedelar av judarna dödades i den första Förintelsen) är målet fortfarande att göra slut på detta folk. Det vi ser idag i form av uttalat judehat kan inte få någon annan konsekvens så länge det inte finns några ansvarsfulla ledare bland våra myndigheter som förstår detta och sätter ner foten mot denna dödliga verksamhet.

Debatten om den ökande antisemitismen kommer inte att ta slut förrän våra politiker från höger och vänster inser att ett avståndstagande från antisemitismen först och främst börjar med att rensa upp i sina egna uttalanden och handlingar. För att åstadkomma förändring på det här området krävs modiga politiker som är villiga att stå upp för sanningen.