Är påsk mer än ägg, godis och några dagars extra ledighet? Ja, faktiskt. Påsken är den kristna kyrkans viktigaste helg, och därmed är påsken viktig för vår kultur och kunskapen om dess betydelse är viktig för vår allmänbildning. Så häng med i Documents påskskola!

Under påskveckan möter vi dagar med särskilda namn, vissa dagar är röda och andra är vardagar, vissa dagar tycks präglas av tråkighet medan andra tycks ganska muntra. Och varför äter vi ägg och påskgodis..?

Påsken återkommer under den nordiska våren, tidigt eller sent, men alltid när naturen liksom vaknar till liv igen och solens strålar börjar värma. Men påsken är oändligt mycket mer än ett allmänt firande av livskraften.

Påskens händelser utgör de facto grunden för den kristna tron och påsken är kristenhetens viktigaste helg, teologiskt långt viktigare än julen. Ändå är kunskapen om påsken förvånansvärt låg, och samtidigt som politiker och media gärna uppmärksammar den muslimska fastan är det tyst om den kristna påskfastan – trots att den både är längre och traditionellt bara får brytas på söndagarna (till skillnad från den muslimska fastan som bryts varje kväll).

Faktum är att utan påskens stora mirakel – att Jesus besegrade döden – skulle den kristna kyrkan inte finnas idag och våra samhällen och våra liv skulle med största sannolikhet ha sett ganska annorlunda ut.

Alltså behövs mer kunskap om påsk!

Fasta, semlor och kors i pannan

Låt oss ta ett hopp tillbaka till början på mars, för upptakten till påsken börjar faktiskt redan då.

Den kristna fastetiden föregås av tre festdagar, som kallas fastlagen. Fastlagen börjar med Fastlagssöndagen och avslutas med fettisdagen, den dag när vi i Sverige vräker i oss semlor, även kallade fastlagsbullar, som är sött bröd bakat på vete och fyllda med grädde och mandelmassa. Historiskt gällde det ju att unna sig, innan fastan tog vid… I katolska länder firar man ofta dessa dagar genom karnevaler, från det latinska uttrycker carne vale, som betyder ”farväl till kött”.

Den traditionella påskfastan inleddes på Askonsdagen, som i år inföll den 5 mars. På Askonsdagen firas gudstjänster eller mässor där vi ofta har möjlighet att få ett kors av aska tecknat i pannan – något som väckte stor uppmärksamhet hos svensk media när USA:s utrikesminister Marco Rubio dök upp med ett kors i pannan på Askonsdagen.

”Agerandet väcker frågor”, menar Expressen. Här kommer svaret: Korset i pannan är en påminnelse om Jesu död men framförallt Jesu uppståndelse. Askan är en påminnelse om att vi alla är stoft. Att vi en gång ska dö, men att vi också kommer att uppstå tillsammans med Kristus.

Så inleds påskfastan, som sträcker sig över 40 dagar och innebär att den som väljer att fasta frivilligt avstår från något. Traditionellt har fastan inneburit att avstå från kött, ägg och mejeriprodukter. Eftersom påskfastan inträffade under den tid när hönsen i Norden började värpa, innebar det att man vid fastans slut hade samlat på sig en ansenlig mängd ägg som behövde ätas upp – och så uppstod traditionen med att äta ägg till påsk!

Idag kan fastan dock bestå även av annat. Kanske vill du vara traditionell och inte äta kött under fastan, men du kan också välja att avstå från exempelvis alkohol, godis, kaffe, cigaretter, socker, sociala medier eller tv-tittande. Du kan även använda fastan som en period där du försöker sluta med dåliga vanor – eller som en tid när du grundlägger goda vanor! Din fasta kan bli en tid när du börjar ta dagliga promenader, börjar be eller gå till kyrkan.

Den kristna fastan får brytas varje söndag, så då är det fritt fram för det du annars avstår ifrån!

Vill du prova att fasta inför nästa påsk, så kommer här några tips:

• Bestäm dig för en, två eller tre saker som du vill avstå ifrån. Det kan även vara negativa vanor som du vill bryta – eller bestäm dig för något positivt du vill börja med!
• Bestäm vilken tid det gäller.
• Bestäm vilka avsteg du får göra. Kanske ska du till exempel tillåta dig själv att äta vad du bjuds på om du är bortbjuden till någon?
• Berätta gärna om din fasta för någon som du har förtroende för och prata med honom eller henne vid ett par tillfällen under fastan. Det kan vara en god hjälp till vägledning.
• Börja enkelt. ”Jag väljer hellre en liten fasta som varar länge än en svår fasta som jag snart måste avbryta”, sa en av ökenfäderna.

Påskveckan inleds

I söndags firade vi Palmsöndagen, den dag när texterna som läses i kyrkorna berättar hur Jesus red in i Jerusalem på ryggen av en ung åsna, precis som profeterna hade förutspått. Jesus och lärjungarna kom till Jerusalem för att fira den judiska påsken, pesach, och Jesus togs emot som en kung av folket som jublade, lade ner palmblad på vägen och ropade Hosianna – ett rop som i judisk tradition kom från folket till dess kung och betydde ”rädda oss”.

Palmsöndagen är en dag av glädje och firande, och i kyrkorna delar man ofta ut videkvistar till församlingen (i brist på palmblad). Palmsöndagen inleder även den sista veckan av fastan, som kallas för stilla veckan, eller passionsveckan. Under stilla veckan fokuserar kyrkornas andakter och gudstjänster på vad som hände under de sista dagarna i Jesus liv. Det är ett drama som brukar kallas passionsdramat och gudstjänsterna kallas passionsgudstjänster.

Onsdagen i stilla veckan kallas Dymmelonsdag. Historiskt sett så bytte man då ut kyrkklockans metallkläpp mot en kläpp av trä, en dymmel, för att klockklangen skulle bli dovare. Man kan även dymla klockornas ljud genom att linda kyrkklockans metallkläpp med tyg.

Torsdagen kallas för Skärtorsdagen. Det är en dag när vi minns hur Jesus tvättade lärjungarnas fötter – därav ordet skär som i gammal svenska betydde ”ren”. Det var även under denna kväll som Jesus och lärjungarna åt den traditionella, judiska påskmåltiden tillsammans. Det var den sista gången Jesus låg till bords med sina lärjungar och det var vid detta tillfälle som Jesus instiftade nattvarden. ”Gör detta till min åminnelse”, sa Jesus när han delade bröd och vin med lärjungarna och befallde dem att fortsätta göra så med varandra när han själv inte längre skulle att finnas hos dem.

I de alla flesta kyrkor firar vi därför mässa tillsammans på Skärtorsdagen, en mässa som avslutas med att altaret dukas av (töms) som en förberedelse inför Långfredagen.

Senare på natten, när Jesus och hans lärjungar hade samlats i Getsemane trädgård, greps Jesus av de romerska soldaterna. Bibeln berättar att det var lärjungen Judas Iskariot som visade soldaterna vägen till Jesus och ledde dem till Jesus genom att ge sin rabbi (lärare) en kyss. Som belöning fick Judas 30 silverpenningar. Men Judas greps snart av ånger och enligt Matteusevangeliet valde han att hänga sig.

En lång fredag

Efter att Jesus hade gripits av de romerska soldaterna fördes han på fredagens morgon till förhör hos den romerske ståthållaren Pontius Pilatus. Anledningen till detta var enkel: även om de judiska prästerna sedan länge hade velat få Jesus röjd ur vägen eftersom Jesus vid upprepade tillfällen hade hädat mot den judiska tron, var det bara den romerska makten som hade möjlighet att döma någon till döden. Pilatus kunde dessutom bara döma Jesus till döden om Jesus ansåg sig själv vara judarnas kung, och därför utgjorde ett politiskt hot för Rom.

Samtliga fyra evangelier beskriver att Pilatus var ovillig till att avrätta Jesus, och att Pilatus därför gav folket som samlats en möjlighet att frikänna antingen profeten Jesus från Nasaret eller mördaren Barabbas. Men folket valde att fria Barabbas, och i Matteusevangeliet beskrivs hur Pilatus tvättade sina händer innan han ovilligt dömde Jesus till döden. Pontius Pilatus ska då ha sagt: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.” Så uppstod uttrycket ”att två sina händer”.

Efter att ha dömts till döden utsattes Jesus för en utdragen och brutal tortyr, där han piskades och fick en krona av törne på sitt huvud. Han fick sedan själv bära sitt kors genom Jerusalem och fram till avrättningsplatsen Golgata, en kulle som låt utanför stadsmuren och vars namn betydde ”Skallen”. Vägen som Jesus vandrade kallas Via Dolorosa, som betyder ”smärtans väg” på latin.

Framme på Golgata korsfästes Jesus mellan två rövare. Pilatus ska ha låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där det stod: ”Jesus från Nasaret, judarnas konung” (förkortat ”INRI”). Vid korset fanns bland annat Johannes, Jesu mor Maria och Maria från Magdala.

Korsfästning var en av det romerska rikets grymmaste och mest förnedrande avrättningsmetoder, som sällan användes för romarna själva utan för slavar och samhällets lägsta folkskikt vid särskilt allvarliga brott som uppror mot Rom och högförräderi. Den dömde hängdes eller spikades naken upp på en påle, ofta med en tvärslå, vid vilken handlederna fästes. Offret kvävdes slutligen till döds, och dödskampen kunde vara i flera dagar.

När Jesus hänger på korset hånades han av de romerska soldaterna men också av de judiska översteprästerna och de skriftlärda. Vid den nionde timman (klockan 15 enligt vårt sätt att mäta dygnets tid) ropade Jesus ”Eli, Eli, lema sabachtani” (Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Hans sista ord var sedan: ”Det är fullbordat.”

I samma stund som Jesus dog, inträffade enligt Bibelns texter en jordbävning och förhänget i Templet gick mitt itu. En soldat stack sedan sin lans i Jesus sida för att konstatera att han var död, och då strömmade det ut blod och vatten från såret.

Under sabbaten, som inträdde på fredagskvällen och varade till lördagens kväll, fick ingen jude utföra något arbete, vilket inkluderade att hantera en avliden eller begrava en kropp. Pilatus lämnade därför snabbt ut Jesu kropp till Josef från Arimataia, som var medlem av det judiska Stora rådet (Sanhedrin) men som under en tid och i hemlighet hade följt Jesus. Han svepte kroppen i rent linnetyg och lade den i en ny grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget. Josef gjorde med andra ord bara det allra nödvändigaste, och det innan sabbaten.

Allt detta är anledningen till att den dag vi kallar Långfredagen traditionellt har varit en dämpad och stilla dag, och allvaret blir tydligt även under långfredagens gudstjänster. Ofta används inga instrument i musiken och kyrkklockorna ringer inte. Altaret är avdukat och tomt, så när som på en törnekrona och/eller fem röda rosor, som symboliserar Jesu fem sår.

På engelska kallas Långfredag för Good Friday, vilket kan tyckas märkligt. Det finns väl inget gott med detta brutala lidande, denna grymma död? Men serien B.C. kokar ner det hela i en seriestrip, och plötsligt blir allt begripligt:

Natten när allt vänder

Under lördagen, Påskafton, firas inga gudstjänster i kyrkan, men strax före midnatt samlas många församlingar till påsknattsmässa. Dagen efter är ju dagen då Jesus uppstod från döden – ”på tredje dagen uppstånden igen från det döda” som vi läser i trosbekännelsen – och därför sker det en dramatisk övergång från Långfredagens sorg till Påskdagens glädje under påsknattsmässan.

Inne i kyrkan tänds ljus och församlingen hälsar varandra med den urgamla påskhälsningen: ”Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!”

Samtliga fyra evangelister (Matteus, Markus, Lukas och Johannes) berättar om vad som hände på morgonen dagen efter sabbaten, det vill säga den dag som för oss kallas Påskdagen, men på lite olika sätt. Men alla fyra är överens om att det var en grupp kvinnor som först kom till graven, bara för att upptäcka att den var tom. Jesus hade uppstått, precis som profeterna och han själv hade förutspått. Kvinnorna var sedan de som fick berätta om uppståndelsen för de övriga lärjungarna – som dock inte trodde dem… Att tro att Jesus, som de hade sett dö på korset, hade uppstått och levde igen var helt enkelt för otroligt även för lärjungarna.

Dagen därpå – som vi kallar Annandag påsk – visade sig Jesus för lärjungarna, som antingen hade gömt sig eller var på väg bort från Jerusalem eftersom de var rädda att drabbas av samma öde som Jesus. I mötet med den uppståndne reagerade de alla på olika sätt: med häpnad, tvivel eller glädje.

En berättelse handlar om två lärjungar som var på väg bort från Jerusalem till staden Emmaus. När de går och samtalar på vägen, slår plötsligt en man följe med dem. Mannen visar sig vara den uppståndne Jesus, men de känner inte igen honom – de vet ju att Jesus har dött på korset och lärjungarna berättar för den okände mannen om allt de varit med om under påsken. Först när de stannar för att äta och Jesus bryter brödet med dem, känner de igen honom.

Ett mirakel omfattar dig och mig

Men miraklet hade skett och sker än idag: Jesus har uppstått från döden. Uppståndelsen är ett mysterium, som vi inte riktigt kan förstå eller förklara, men det visar oss att Gud är starkare än döden och genom sin uppståndelse har Jesus besegrat döden även för oss – inte heller vi är längre bundna av döden, utan har fått det eviga livet i gåva av Gud. (Och undrar du varför det var nödvändigt för Jesus att lida och dö, kan du titta på Tankar inför söndagen #143.)

På Påskdagen firar vi att ljuset har segrat över mörkret, att kärleken har segrat över ondskan och att livet har segrat över döden. I kyrkorna tänds ett nytt, stort påskljus som sedan är tänt i varje gudstjänst fram till Kristi himmelsfärds dag.

Påsken är med andra ord en högtid med stora skiftningar i stämningen, något som speglas i de gudstjänster och mässor som firas i våra kyrkor. I gudstjänsterna får vi möta den djupaste sorgen under Långfredagens gudstjänst, för att sedan jubla tillsammans på Påskdagen! Det är en resa från sorg till glädje, från mörker till ljus, från förtvivlan till hopp och från nederlag till seger. Ja, från död till liv!

Samtidigt är påsken en resa genom alla känslor och erfarenheter som utgör våra egna liv.

För att förstå den kristna trons helt unika budskap – att Guds kärlek till oss är så stor att han blev människa, levde ett mänskligt liv och dog en mänsklig död för att genom sin uppståndelse ge oss evigt liv – så behöver vi därför förstå påsken. Först när vi gör det, kan vi börja ana den oändliga kärlek som Gud känner för var och en av oss, och hur Gud längtar efter att få dela våra liv. Först då kan vi börja ana hur Nåden omsluter oss och vilken fantastisk framtid som väntar oss om vi låter Gud vara en del av den.

Så var en stolt kristen denna påsk, och berätta för dem du möter om påskens budskap. Om inte vi gör det – vem ska då göra det..? Är du inte kristen, så ge Gud en chans att visa sig även för dig denna påsk. Gå till kyrkan. Ta del av gudstjänsterna, dela nattvardens gemenskap. Vem vet? Kanske kommer du att känna igen honom när han möter dig i ditt liv, det kan bli början på en underbar vänskap mellan er. Och är du mot allt vad kristen tro heter, så får du såklart vara det. Men att känna till påskberättelsen och påskens budskap är viktigt även för dig, det är en del av dina rötter och grunden som samhället vilar på.

Och vem du än är, var du än är i livet, så kom ihåg att hälsningen riktas till dig när Påskdagens morgon gryr: Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

PS. Eftersom Jesus uppstod först på Påskdagen, är det egentligen först då det är korrekt att använda hälsningen ”Glad Påsk!”. DS.

PPS. Men påskgodiset då? När ska man dela ut påskäggen? Där finns det olika traditioner, vissa familjer med otåliga barn börjar redan på Skärtorsdagen medan strikta teologer borde vänta till Påsknatten. Ett enkelt svar är därför: Gör som du vill. Kristus är uppstånden oavsett. DDS.