Under så många samtal har jag märkt att många människor har svårt att förstå hur kristna kan betrakta påsken som den viktigaste och gladaste högtiden av alla. Är inte julafton mycket trevligare? Visst, påskdagen hägrar någonstans där framme, men många av oss fastnar på vägen dit, i alla det lidande vi stöter på längs vägen.

Varför i hela friden skulle Gud tillåta att hans son spikades upp på ett kors och dog? Skulle det verkligen vara nödvändigt? Om Gud är allsmäktig?
Och om Gud är kärlek – varför lät han då Jesus lida och dö?

Jag är övertygad om att ska vi kunna fira ordentligt på påskdagen så måste vi också förstå allt som leder fram till påskdagen, förstå det händelseförlopp som börjar på palmsöndagen.

Välkommen att lyssna till våra tankar inför söndagen!

Palmsöndagen

Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.

Det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an, och därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna sona folkets synder.

Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas.

Hebreerbrevet 2: 14-18