Trump har avsatt både den militära chefen för National Security Agency, NSA, och den civila ledaren. Samtidigt har han rensat ut sitt eget nationella säkerhetsråd efter att Laura Loomer släpptes in och fick se resultatet av sina undersökningar.

Trump minns väl vad som hände under hans första mandatperiod: Byråkratin läckte som ett såll och matade fientliga medier och politiker varje dag. Det skapade en mediestorm som väljarna trodde var baserad på äkta läckor. Att det var något fel på Trump, att han kanske var under ryskt inflytande.

När Mueller-rapporten inte hittade något insåg de att det hela var en bluff. Det vaccinerade väljarna mot nya läckor. Det gav dem en inbyggd skepticism som innebär att väljarna nu är mindre benägna att låta sig ryckas med när medierna förutspår undergång på grund av tullar.

I Europa är detta annorlunda. Européerna har inte insett att den djupa staten i USA har avslöjats. De har inte samma immunförsvar.

X har vunnit i USA. Facebook censurerar inte som det brukade. Men det gör de i Europa. Krigspartiet och censurindustrin försöker göra Europa till en fästning mot Trump. De trappar upp censuren. Det kläms nu ner på NRK. Tidningarna är redan rabiat anti-Trump.

Hur lång tid kommer det att ta för väljarna att vakna? Kommer de att inse att den brutala utrensningen av Høyre från Facebook är en attack mot dem och den norska demokratin?

En bra sammanfattning av Blendr News tillhandahålls av Torque Wrench:

”Om du känner att du ser världen bli galen, föreställer du dig inte saker. Under det senaste decenniet har ett mediedrivet och uppvaknat terrorvälde gripit befolkningarna i västländerna – något som Michael Shellenberger träffande beskriver som masspsykos.

Han skriver att under det senaste decenniet har demokrater i media sagt att vi som motsatte oss DEI-kvoter baserade på ras och öppna gränser hade gått långt till höger – men det hade vi inte. Snarare var det demokraterna i media som hade rört sig långt åt vänster.

Vi börjar först nu komma ur mer än 10 år av extrem psykopatisk gasbelysning. Data från US General Social Survey visar att center-högerattityderna har varit i stort sett stabila sedan början av 2000-talet, medan vänstern har rört sig 40-60 procent längre vänsterut i kulturfrågor.

Och data fortsätter att stödja detta. Publikationer som The New York Times och The Washington Post ökade drastiskt sin användning av termer som ”rasist” och ”vitt privilegium” efter 2012. Som Shellenberger påpekar: Det var medierna som gjorde detta.

Den massiva hjärntvätten kom från högutbildade eliter som kontrollerade den mest kraftfulla propagandamaskinen i världshistorien. Dessa eliter övertygade allmänheten om att västvärlden hade blivit mer rasistisk än någonsin – en flagrant motsägelse av vad data visar.

Medan allmänheten distraherades av dessa fabricerade kulturkrig utnyttjade regeringarna kaoset för att konsolidera makten. Auktoritarism, skuldspiraler och ekonomisk förstörelse var de förödande kostnaderna för detta bedrägeri.

Shellenberger beskriver konsekvenserna rakt på sak: När vi kom fram till 2016 hade Demokraterna blivit helt vansinniga. De spelade politik, jagade kättare och beväpnade staten – tre centrala kännetecken för totalitarism.

Efterspelet har varit katastrofalt. Institutioner ligger i ruiner. Förtroendet är krossat. Samhällen förblir splittrade. Detta var inte bara ett politiskt felsteg – det var ideologisk krigföring, orkestrerad för att splittra och dominera.

Nu när dimman sakta lättar återstår frågan: Har vi lärt oss tillräckligt för att förhindra nästa våg av skrämselpropaganda och manipulation? Eller kommer vi att sätta på oss skygglapparna igen och låta masshjärntvätten fortsätta – med nya ansikten men samma taktik?” (Översatt av ChatGPT).

Det finns naturligtvis en anledning till att någon som Shellenberger är ett okänt namn i våra medier. Ingen av de nordiska medierna har tillåtit dem som har gjort grävandet och avslöjat den djupa staten och censurkomplexet.

Medierna försöker piska upp en masshysteri i Europa mot Trump, men hårda ekonomiska realiteter borde tala om för dem att han i själva verket är deras vän.

Hur lång tid kommer det att ta för européerna att inse det?