Indiens upphävande av ett viktigt vattenavtal med grannlandet Pakistan har lett till ökade spänningar mellan de två kärnvapenmakterna.

Den gav upphov till en av jordens äldsta och mest mystiska civilisationer, stoppade Alexander den store och är i dag hem för några av planetens mest folkrika städer.

Nu kan Indusfloden – den mäktiga vattenvägen som skär genom det som nu är Pakistan – också ge oss tredje världskriget, skriver The Telegraph.

Bakgrunden är den terroristattack som dödade 26 turister i indiskkontrollerade Kashmir. Problemet som borde skrämma alla är att de två fienderna båda har tillgång till kärnvapen, vilket i ett så tätbefolkat område skulle kunna leda till en katastrof som världen inte har sett sedan digerdöden.

På torsdagen meddelade Indiens regering att man tillfälligt upphäver det fördrag som reglerar användningen av Indusflodens vatten, som svar på den värsta attacken av sitt slag i den omstridda regionen på flera år. Pakistan varnade för att detta kunde vara en krigshandling. Document har skrivit om saken.

New Delhi: – Inte en droppe vatten till Pakistan. Islamabad: – En krigshandling

Spänningen ökar och de två länderna har infört ömsesidiga viseringsförbud. Pakistan har avbrutit all handel med Indien (även via tredje land) och utvisat ett antal indiska militärattachéer från landet.

Indien, vars polis har namngivit tre av de fyra misstänkta gärningsmännen (varav två är pakistanska medborgare), har under tiden stängt gränsen mellan de två länderna vid Attari-Wagah och nedgraderat de diplomatiska förbindelserna.

Premiärminister Narendra Modi har också hotat att förfölja de ansvariga för attacken i Kashmir ”till världens ände”.

– Jag säger till hela världen: Indien kommer att identifiera, spåra upp och straffa alla terrorister och deras anhängare, sade Modi tidigare i veckan.

Indusfördraget ”har länge ansetts vara en stabilitetsfaktor”, säger David Michel, senior fellow vid Centre for Strategic and International Studies, som 2012 utarbetade en rapport om potentiella vattenkonflikter för den amerikanska underrättelsetjänsten.

– Det är mer av ett skilsmässoavtal än ett samarbetsavtal, som bokstavligen delar bassängen i två, och det är inte flexibelt eller lämpligt för nya utmaningar relaterade till klimatförändringar – det tar inte upp grundvatten, vattenkvalitet, smältande glaciärer eller liknande – men det har överlevt två krig och ett antal mindre konflikter.

”För Pakistan är det existentiellt”

De två kärnvapenmakterna verkar vara närmare en total konflikt än de har varit på flera år. Indusfloden är mer än bara en symbol.

– För Indien, som ligger uppströms, är fördraget inte så viktigt. Sådana avtal är i allmänhet viktigare för länder nedströms, som Pakistan. Och för Pakistan är det en fråga om liv och död, säger Himanshu Thakkar, chef för South Asia Network on Dams, Rivers and People i Delhi.

– För Pakistan är det existentiellt. Det är faktiskt Pakistans livsnerv, landets livsnerv för jordbruk och mat. Det är därför det är en mycket känslig fråga och det är därför bestämmelserna i avtalet är mycket strikta. Det får inte finnas någon osäkerhet, ingen förlust av förutsägbarhet. Jag menar, det är ett existentiellt beroende. Det är därför de har kallat det en krigshandling.

Indien och Pakistan har kämpat om vatten sedan självständigheten 1947. Pakistan är helt beroende av floden för att få vatten utanför sommarmonsunen.

Det var därför länderna började kriga om Kashmir direkt efter delningen, och konflikten har aldrig lösts, säger Dr Chietigj Bajpaee, Senior Research Fellow för Sydasien i Asia-Pacific Programme på Chatham House.

Indien och Pakistan har stridit om vatten sedan självständigheten 1947.

Indus rinner genom Kashmir på sin väg från Kina. År 1960, efter år av intensiva förhandlingar med Världsbanken som mellanhand, trädde Indus Water Treaty i kraft.

Avtalet gav Indien full rätt att använda de tre västra bifloderna, men garanterade Pakistan vatten från Indus själv och de två östra bifloderna – Jhelum och Chenab – som står för det mesta av vattnet.

Genom en serie krig, en kärnvapenkapplöpning och många skärmytslingar fortsatte indiska och pakistanska delegationer att träffas årligen för att bedöma vattennivåer, utbyta nederbörd och flödesdata och samråda om tvistlösning.

Modis regering har haft avtalet i sikte under en längre tid, vilket förstärktes efter en terroristattack mot indiska soldater i Kashmir 2016. Modi förklarade att ”blod och vatten inte kan flyta samman på samma gång”. Han upprepade hotet efter ytterligare en attack 2019. Indien hotar att använda vattnet som ett vapen.

2023 sade New Delhi att man ville omförhandla fördraget. I augusti förra året skrev Indien till Pakistan att de skulle avbryta de årliga mötena i Indus vattenkommission.

Men att stoppa vattnet kräver infrastruktur, vilket kan ta ett decennium av byggnadsarbete. Det finns dock andra åtgärder som Indien kan vidta som kommer att orsaka allvarlig skada för Pakistan, säger Tahkkar.

– Jag hoppas att Indien inte har för avsikt att verkligen störa vattenflödet till Pakistan i stor utsträckning. Men vi vet inte. Det har skett en uppbyggnad sedan 2016 som har lett till denna situation.

Pakistans terroraktiviteter startade konflikten, så det kanske är en idé att stoppa sådan terror?

Förestående upptrappning

Modis beslut att upphäva avtalet innebär en aldrig tidigare skådad upptrappning av en långvarig konflikt. Hittills har de två länderna nöjt sig med skärmytslingar efter kriget i början av 1970-talet. Men något regelrätt krig har aldrig brutit ut. Nu är hotet om ett potentiellt mycket dödligt krig närvarande.

Simlaavtalet 1972 frös formellt kontaktlinjen i Kashmir efter att kriget mellan Indien och Pakistan hade avslutats ett år tidigare. Detta resulterade också i skapandet av Bangladesh.

Kärnvapenavskräckningens grymma logik – Indien fick atombomben 1974, Pakistan 1998 – har varit minst lika viktig som vattenavtalet för att dämpa önskan om full konfrontation. Men på det stora hela har konflikten varit under kontroll. Nu är rädslan att alla dessa skyddsåtgärder kan bryta samman.

– De har pågått så länge och det finns vissa regler för hur man ska bete sig. Nu ifrågasätts dessa regler, säger Bajpaee.

År 1999 gick båda länderna till krig i Kashmir, men det indiska militära svaret var så återhållsamt att de vägrade att skicka stridsflygplan över gränsen till Pakistan-administrerade Kashmir. Allt detta har förändrats under Modis regering. År 2016 genomförde de attacker i pakistansk-administrerade Kashmir. Och 2019 genomförde de luftangrepp i själva Pakistan.

Vatten är en ”gräns som i princip inte kan korsas”, säger han.

Vatten som vapen

När det gäller att använda vatten som ett krigsvapen säger Michel att ”Indus har länge varit på radarn”. Men det är långt ifrån ensamt. ”Användningen av vattenförvaltning som ett geopolitiskt verktyg har varit en växande utmaning.”

Indien är till stor del en nedströmsnation. Brahmaputrafloden i öster rinner in i Kina och är sårbar för ett enormt vattenkraftsprojekt som planeras av Peking.

Indiska medier har varnat för att skapa ett prejudikat genom att hålla Pakistans floder som gisslan, eftersom detta skulle kunna ge Kina, en allierad till Pakistan, några idéer.

– Pakistan är i en svår situation – dess dammar kan bara hålla tillbaka cirka 30 dagars vattenflöde från Indus. Under torrperioden är Pakistan starkt beroende av att ha kontroll över sina vattenresurser. Det är det som håller Pakistans ekonomi i ett järngrepp, säger Michel.

– Så det är en hävstång. Och det återspeglas över hela världen. Det är en explosiv blandning av hydrologi – var vattnet kommer ifrån – med politik och förtroende. Titta på Rhen eller Rhône. Dynamiken är annorlunda på grund av förtroendet mellan dessa länder.

Fram till nyligen skulle människor ha sagt samma sak om förhållandet mellan USA och Kanada när det gäller Columbia River – det är inte Indus eller Mekong eller Nilen. Men förra månaden avbröt Donald Trump förhandlingarna om det 61 år gamla avtalet som styr floden – inklusive transnationell översvämningskontroll, kraftproduktion och vattenförsörjning.

– Bekymringen är att Trump-administrationen kan använda denna paus i samband med större spänningar mellan USA och Kanada som hävstång, säger Michel.

Lärdomen är enkel. Där det finns stridigheter följer snart vattenkonflikter. Historien är full av exempel och vattenkonflikter är högst relevanta idag.

Vatten är den viktigaste energikällan vi har. Inget liv kan existera utan vatten, vilket är anledningen till att vatten är ett effektivt vapen i en konflikt. Men det medför en enorm risk, eftersom alla vet att utan vatten dör man.