Krigspropagandan är nu lika hal som coronaberättelsen var: Antingen är du ”med oss” eller så är du en fiende till samhället. Det finns inget utrymme för nyanser eller alternativa perspektiv. Resultatet är att vi blir kollektivt dumma och intellektuellt avtrubbade av konformitet.

Aftenbladets Karl Almedal skrev igår om riksdagskandidaten Truls Olufsen-Mehus, som är första kandidat för det kristna partiet Konservative, att partiet har vuxit och att de kan bli en utmanare till KrF.

KrF – liksom resten av Stortinget – tar emot signaler från utlandet som dresserade cirkushundar. Globalismen har gjort dem både döva och lojala. Høyre är en verklig utmanare till den etablerade galenskap vi ser idag.

Schibsteds roll blir naturligtvis att ”ta dem i starten”.

Olufsen-Mehus tillåts kommentera i en i övrigt opartisk artikel, vilket är bra, citat:

”Håller inte med om att Ukrainas kamp är vår kamp.

– Jag tycker att vi har förklarat krig mot Ryssland genom att våra ledande politiker gång på gång upprepar att ”Ukrainas kamp är vår kamp”, att vi utbildar ukrainska soldater och till och med ger dem våra vapen att skjuta på ryssar med”, säger Olufsen-Mehus till Aftenbladet.

Listans toppnamn anser att Norge riskerar att hamna i ett blodigt krig med Ryssland om inte politikerna ändrar kurs.

– Så du tycker att vi ska stoppa det ekonomiska och militära stödet till Ukraina?

– Ja, jag tror att vi måste stoppa det nu.

– Vad händer med Ukraina om Norge och andra länder slutar stödja landet?

– Det är en orättvis fråga. Du kan snarare fråga vad som kommer att hända med Ukraina om vi fortsätter att ge ökat stöd. Det innebär fortsatt eskalering, död och krig. Jag vill sätta massiv press på fredsförhandlingarna.

På frågan om vad hans grundläggande inställning är till Rysslands invasion av Ukraina svarar han att han har fördömt kriget i tre år och att Ryssland är angriparen.

Samtidigt menar han att det pågår en demonisering av Vladimir Putin och Ryssland.”

Kommentar:

Det råder alltså ingen tvekan om att Olufsen Mehus anser att Putin är angriparen och att han är orolig för vad som kommer att hända med de stackars ukrainarna om kriget fortsätter. Han anser att det måste få ett slut, och det innebär att man inte ska lägga mer bensin på elden.

Den 18 mars avslöjade kongressens hustidning, The Hill, att västerländska medier har vilselett allmänheten i flera år genom att felaktigt förklara att Putin attackerade Ukraina ”oprovocerat”.

Tidningen fortsätter med att säga att det faktiskt var ukrainska högerextremister som provocerade fram Rysslands första invasion, att Zelenskyj bröt mot Minskavtalen och att Bidenadministrationen misslyckades – genom att låta Zelenskyj torpedera freden i tron att västvärlden kunde backa upp honom tillräckligt.

Norges tidigare statsminister Thorbjørn Jagland var ordförande i Europarådet 2009-2019 och hävdade i Klassekampen 2023 att kriget kunde ha undvikits genom att ta Putins säkerhetsbehov på allvar, men att USA behövde en fiende som man kunde ”beväpna sig mot”.

För att uttrycka det rakt på sak, kriget var önskat av ”vissa” i USA. Vi talar förmodligen om det militärindustriella komplexet.

Så vad är Schibsted-koncernens (Aftenbladet) uppgift när någon talar för fred? Jo, man låter någon intervjua tre personer som säger grupptokiga floskler och öronmärker den person som uttalar sig.

Vad de sa:

Karl Almedal intervjuade först KrF:s listetta, Jonas Andersen Sayed, om att stoppa stödet till Ukraina, som säger:

– Det kan inte tolkas som något annat än en fullständig kapitulation inför Ryssland, säger Sayed.

Näst på tur är Emil André Erstad från Vårt Land som säger:

– Detta är Putinapologi, och det är precis vad Kreml vill att springpojkarna ska göra i västerländska demokratier…

Vidare hävdar Erstad att det är ett ”desperat rop på uppmärksamhet”, att Mehus gör en ”politisk karriär av att vara motvalls” och att det handlar om radikalisering.

Stigmatisering

Som alltid innehåller sådana artiklar som ska hålla all opposition nere i neo-totalitarismen intervjuer med en ”expert” som har sociologisk kunskap om ”sådana grupperingar” som vi nu ska veta att det ”är något fel med”.

Mycket riktigt. Den tredje personen som Almedal frågat är John Færseth, som skrivit ett antal böcker om konflikten och pro-ryska grupper i Europa.

Færseth bekräftar att Konservativt har spridit pro-rysk propaganda i flera år och att det finns många pro-ryska attityder i partiet.

Kommentar:

När Aftenbladet låter tre personer i tur och ordning stämpla fredsbudskap som ”knäfallande”, ”springpojks-aktivitet” och ”radikalisering” har vi en ny variant av den gamla: antingen är du med oss, eller så är du en fiende till staten. Det är så här debatten kvävs och människor lär sig att fred är suspekt.

Det är tydligt nu att om du citerar The Hill, Jagland eller ropar efter fred, så är du en ”putinapologet”. Det spelar ingen roll om dina källor är västerländska och fakta är obestridda – om du inte vill lägga bränsle på elden är du i Kremls ficka. Det är som om själva idén om fred har blivit förräderi.

När till och med västerländska källor säger att kriget kunde ha undvikits och att väst medvetet eskalerade det, bör vi lyssna – inte stämpla människor som förrädare för att de citerar dem. Att vilja stoppa kriget är inte pro-ryskt. Det är pro-mänskligt.

Och varför ser nästan ingen det här mönstret längre? Att man alltid måste ta in en ”expert på den här typen av grupper”? Att man ska stigmatisera människor baserat på hur de ser ut – inte vad de faktiskt säger?

Det är samma recept som vi har sett i wokeism i åratal: Du är inte en individ med argument – du är en representant för en misstänkt grupp. Du är infekterad av felaktiga associationer. Så då kan allt du säger kastas på brasan.

Vad har hänt med den intellektuella immuniseringen mot detta? Har vi verkligen glömt skillnaden mellan sak och person – och att någon kan ha en poäng även om du inte gillar det parti de tillhör?

Har Stavanger Aftenblad offrat sin intellektuella heder i utbyte mot en woke-kompatibel världsbild?