Maskulinitetens positiva kraft

Jag hör det hela tiden från vänner och bekanta som har tonårssöner: De är trötta på den ständiga feminiseringen och skandaliseringen av deras #toxiska” maskulinitet i skolan. Pojkar längtar. De törstar efter mening. De hungrar efter manliga förebilder.

Problemet är inte maskulinitet per se. Maskulinitet och testosteron är inte glödande lava som okontrollerat bränner allt i sin väg, utan snarare en mäktig flod som, när den kanaliseras genom disciplinens och självkontrollens banker, kan driva samhället framåt på ett produktivt sätt.

Problemet är just frånvaron av positiv vägledning.

Utan den riskerar vi att förlora en generation av unga män till antingen självförnekelsens träskmark eller cynismens karga ödemark – båda lika skadliga för dem själva som för samhället. Vi ser det redan i de många unga män som vänder sig till influencerfenomenet Andrew Tate, den misogyna ”starka mannen” som har konverterat till islam, som ses som den sanna maskulinitetsreligionen.

Han lockar pojkarna. De lyssnar. Vi förlorar dem. Men tack och lov ser vi andra förebilder stiga fram i gryningen. Män som Jordan Peterson och Joe Rogan.

De talar direkt till unga män om ansvar, självdisciplin och personlig utveckling utan att demonisera maskulinitet. Peterson menar att mannens maskulina anda är under attack i vår kultur, medan Rogans podcasts skapar ett forum där traditionella maskulina värderingar kan diskuteras öppet.

Det är också intressant att notera framväxten av organisationer som Manderådet i Danmark, som arbetar för att främja sunda och ansvarsfulla maskulina värderingar och förbättra mäns och fäders rättigheter.

Efter woke

Woke håller på att dö ut. Helt sakta. Men vad kommer härnäst?

Det vore illa om frigörelsen från woke bara innebär frihet att skrika ”fitta” i omklädningsrummet. Och det skulle vara kontraproduktivt om det innebar brutalisering av unga män.

Det är därför maskulinitet måste utvecklas på ett positivt sätt. Det handlar om att odla självdisciplin och färdigheter, men också om att återupptäcka dygder som ansvar, mod och integritet.

Dessa värden är inte uteslutande maskulina, men de har traditionellt varit centrala för den manliga identiteten, och deras förlust har lämnat ett vakuum som antingen apati eller destruktiv hypermaskulinitet har fyllt.

Till all lycka visar de nya rösterna i den maskulina renässansen att det är möjligt att tala direkt till unga män på ett klokt och värdigt sätt.

I Norge samlas hundratals människor, inklusive unga män, för föreläsningar med populära manliga podcastvärdar. Och i Danmark skrivs det böcker om maskulinitet. Senast av Asger Garde och Alexander Kvist Hansen, som visar män att styrka inte behöver vara rå, att självkontroll är viktigare än dominans och att sann maskulinitet handlar om att lyfta upp andra i stället för att trycka ner dem.

Det är vad de skriver i sin nya bok ”Mand, kend din styrke” (Man, känn din styrka). I boken uppmanar de män att utveckla disciplin för att bli bättre män och argumenterar för en väg som leder till framgångsrika, engagerade och ömsesidiga relationer – en väg som gör både män starkare och kvinnor lyckligare.

Kulturens dekadens och vitalitet

En hel generation unga män lämnas vid sidan av medan vänsterforskare dissekerar giftig maskulinitet på universiteten, genusaktivister smutskastar män på sociala medier och feminister på KVINFO har alla skolor och högskolor för sig själva med sina teoretiska föreläsningar om könskonstruktioner och feministisk litteraturteori.

Turligtvis börjar maskulinitetens nya gryning bli synlig vid horisonten.

För vår kulturs vitalitet är beroende av en sund maskulinitet där styrka står i rättvisans tjänst, där mod balanseras med medkänsla och där handlingskraft kombineras med eftertanke.

Detta är inte ett hot mot det goda samhället, utan en förutsättning för det.