Påsken är mycket mer än en tradition, den är själva centrum för Guds största kärlekshandling.

Det är det ögonblick i historien då evigheten bröt in i tiden – då det gudomliga vandrade bland oss, inte som en kung i sin höga prakt, utan som en människa i ödmjukhet.

Jesus kom för att rädda världen, han kom som en vanlig människa – men var ändå helt och fullt Gud.

”Och Ordet blev människa och bodde bland oss. ” Johannes 1:14.

Även om han kom som en människa levde han som Gud. Skillnaden mellan att leva som människa och att leva som Gud är synden. Mänskligheten är trasig, svärtad av Adams och Evas fall, där synden skilde oss från vår Skapare. Men Jesus – han var utan synd. Han var utan fläck eller skönhetsfläck, helt ren.

”Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun.” – 1 Petrusbrevet 2:22

Det har aldrig funnits en människa utan synd – utan Jesus. Och ändå – han kom inte för att döma, utan för att förlåta. Han kom från det allra heligaste i himlen, för att leva bland jordens damm och smuts, inte för att döma, utan för att vara en bro – som binder samman det oändliga spannet mellan en perfekt Gud och en ofullkomlig människa.

”Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.” – Johannes 3:17.

Påskens budskap är olikt allt som finns i andra religioner. Jesus är inte bara en lärare, profet eller upplyst man. Han är den ende som inte har syndat. Hans kärlek är inte mänsklig, den är himmelsk. Hans kärlek var på ett sätt som mänskligheten aldrig hade känt till. En kärlek så djup, så uppoffrande att han offrade sig själv för dem som förkastade honom.

Han hade makten att undvika korset. Jesus kunde ha kallat på änglar för att stoppa sitt lidande, men i stället botade han en soldats öra i kaoset efter gripandet – han visade barmhärtighet även i ögonblicket för sitt förräderi.

”Men då sade Jesus: ’Nu räcker det.’ Och han rörde vid mannens öra och läkte honom.” – Lukas 22:51.

Ironiskt nog var det inte brottslingar eller utomstående som fördömde honom, det var de religiösa. De som påstod sig känna Gud var de som korsfäste honom. Han kom aldrig för att skapa en religion, han kom för att skapa kontakt. Där religioner söker kontroll erbjuder Jesus kärlek. Där religioner inför regler erbjuder Jesus nåd.

”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna.” – Matteus 23:13.

Påsk är Guds erbjudande om förlåtelse. Det är himlen som öppnar sina armar mot jorden och kallar alla själar att bekänna och tro på Jesus. Han är återställandet, reparationen av det som gick sönder i Eden. Det faktum att han levde utan synd och gav sitt liv som ett offer på korset inbjuder oss tillbaka till Guds närvaro.

”Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.” – 1 Korintierbrevet 15:22.

Jesus är inte religion, han är vägen. Vägen tillbaka hem. Vägen tillbaka till Gud.

Reflektion: Denna påsk, låt oss inte bara minnas en händelse i tiden, utan minnas en Frälsare som kom ur evigheten. Må vi omfamna den kärlek som utgjuts på korset och omfamna inbjudan att vandra, inte i religion, utan i en relation med den som gav allt.