En polisman från Fyn har nu åtalats för tjänstefel i inte mindre än 29 fall. Han har systematiskt skaffat sig tillgång till och vidarebefordrat sekretessbelagd information, förföljt kritiker och missbrukat sin betrodda ställning i våra viktigaste institutioner.

Straffet är tre års fängelse och fallet är chockerande. Men ännu mer chockerande är att det bara är toppen av ett isberg.

Polisens riktade förföljelse av islamkritiker som Halime Oguz och Naser Khader – läs deras gripande berättelser på Facebook – är inte bara ett uttryck för personliga vendettor. De är symptom på ett djupare problem som sjuder i hela Västeuropa.

Till synes välintegrerade invandrare med jobb, utbildning och goda positioner utnyttjar sina positioner för att underminera samhället inifrån.

Den tredje insikten

När Frederik Vad för ett år sedan satte ord på denna ”tredje insikt” i invandringspolitiken överträffade kultureliten och den akademiska världen nästan varandra i att försöka kalla honom främlingsfientlig. Precis som de alltid har gjort med alla dem som har gått före Vad.

Men fakta talar sitt obehagligt tydliga språk. Sanningens ögonblick har kommit. Förnekelsens lyx är över.

En ny förstudie från Nationalt Center mod Æresrelaterede Konflikter (Nationellt centrum mot hedersrelaterade konflikter) dokumenterar 25 konkreta händelser där offentliganställda missbrukat sin position för negativ social kontroll. En handläggare hotar en ung kvinna som flyr från sin familj: ”Jag håller ett öga på var du bor. Om du byter adress kan jag ge dig stryk.” Bara för att nämna ett exempel.

Även integrationsminister Kaare Dybvad Bek erkänner nu att Frederik Vad hade rätt. De socialdemokratiska borgmästarna från Vestegnen, som våren 2024 överträffade varandra i att ta avstånd från Vad, måste nu sitta med en skammens rodnad på kinderna. Ideologins bekväma slöja har lyfts av verklighetens obarmhärtiga hand.

Nu försöker alla Vad-kritiker undvika att tala om den islamiska infiltrationen över huvud taget. Det råder en märklig tystnad kring den nya rapporten och åtalet mot den fynske polismannen.

Det här är djupt oroande. För vi har ett systemproblem där kärnvärden som rättssäkerhet, jämlikhet och yttrandefrihet undermineras inifrån av människor som på papperet är välintegrerade. Det är en motkultur som har en fot stadigt planterad i offentliga institutioner.

Västeuropas trojanska häst

Fallet med polismannen från Fyn är ett skrämmande exempel på vad som händer när denna infiltration lyckas. Det är som att upptäcka att samhällets immunsystem har börjat vända sig mot sina egna celler. För att uttrycka det mer direkt: Vi importerar vår egen undergång.

I Sverige har problemet redan eskalerat till den punkt där kriminella klaner har infiltrerat kommuner och myndigheter, vilket dokumenteras i boken Klanen». På samma sätt visar Florence Bergeaud-Blacklers bok «Brödraskapet» hur det Muslimska Brödraskapet, genom en sofistikerad dubbelstrategi, är fast beslutet att förändra Europa till oigenkännlighet.

Internt genomdrivs en strikt version av islam; externt säljs den islamiska livsstilen till naiva européer med modeord som ”mångfald”. Strategin är en trojansk häst som på utsidan är dekorerad med regnbågsfärgade ord om tolerans, men på insidan döljer fientliga erövrare – en fasad av mångfald, en kärna av fanatism.

Kritiker anklagas för islamofobi och rasism, och många underkastar sig av rädsla för stigmatisering.

Varför inte tala ut och erkänna den fulla omfattningen av problemet?

Den fynske polismannen är inte bara en ”isolerad händelse” eller ett ”ruttet äpple”, utan en del av ett mönster där invandrare tar med sig sina antivästliga normer in i systemet och använder systemet mot dem som inte delar dessa normer.

Vägen framåt

Om vi ska kunna upprätthålla förtroendet för våra offentliga institutioner måste vi sluta gömma oss bakom mångkulturalismens bekväma slöja. Integrationens illusoriska fasad är redan på väg att spricka framför våra ögon.

Vi måste kräva att alla som innehar offentliga ämbeten – vare sig det är som polis, socialarbetare eller sjukvårdspersonal – är helt assimilerade i västländernas kärnkultur.

Fall som det med den fynske polismannen bör inte bara leda till stränga straff för de inblandade, utan också till en grundlig översyn av 1) hur vi säkrar våra institutioner, 2) hur vi stoppar invandringen, särskilt från muslimska länder, och 3) hur vi utvisar kriminella utlänningar och repatrierar ointegrerade invandrare i mycket större antal.