När jag ska förklara demokrati och hur man fungerar inom en demokrati så brukar jag säga att demokrati är lite som att spela Fia med knuff. Så länge alla spelar spelet efter de regler man kommit överens om så fungerar allting alldeles utmärkt.
Men vad händer då en ny spelare vill komma med och vägrar att spela efter de regler alla andra bestämt om? Det är den situation Sverige befinner sig i just nu.
Vi har ett antal skrivna och oskrivna regler om hur vi vill att samhället ska fungera. Den sekulära, parlamentariska och representativa demokratin har funkat ganska bra i Sverige. Det är nästan så jag vill påstå att Sverige har världens bästa demokrati. Problemet är då att jag måste erkänna att svensk socialdemokrati är en nödvändighet för demokrati och det tänker jag aldrig göra.
En stor orsak till varför Sverige varit ett stabilt land är socialdemokratin som sakta tuggat sig in i maskineriet och tagit över staten. Staten i Sverige i dag är Socialdemokrati, tyvärr. Om inte socialdemokraterna har makten så är demokratin hotad menar socialdemokraterna. Jag själv vill påstå att den riktiga demokratin mår bra av mindre socialdemokrati. Att Socialdemokraterna skulle vara en garant för demokrati är en lika stor lögn som att Sverige skulle vara “landet lagom”.
Den svenska demokratin, eller sosseriet, har fungerat bra i närmare hundra år. Det har varit gnissel och gnäll om höga skatter, köer i vården och raseri kring att man inte kan handla en flaska lantvin på Ica. Men svenskarna, oavsett var de befinner sig på den politiska skalan har varit nöjda. Svenskar har varit ett fogligt folk. De accepterar det som politiker beslutar om. Om de är missnöjda så knyter de handen i fickan eller är de riktigt radikala så uppdaterar de sin Facebooksida. Svenskarna litar på politikerna, på makten och de tjänstemän som styr över dem.
Men något har förändrats i Sverige. De fogliga svenskarna har börjat röra på sig. De är inte längre lika formbara efter politikernas önskemål och det är två saker som radikalt förändrat svenskarna och politiken – islamismen och Sverigedemokraterna.
De har satt allt på sin spets. Tidigare så lullade Sverige på i ett naivt tillstånd av “sosseri”. Vi var bäst i världen på allt. Vi hade världens bästa idrottsmän, världens bästa musiker, världens säkraste bilar, världens bästa jämställdhet och välfärd. Vi var top notch helt enkelt. Well, det är den lögn som vi tryckt i oss själva under hela 1900-talet.
Åkesson och Sverigedemokraterna har länge varit ett problem för den socialdemokratiska maktapparaten eftersom de inte gått med på att spela Fia med knuff efter de regler som sossarna och dom andra bestämt om. Därför är så många arga på Åkesson. Han går inte med på att äta de smulor som sosseriet lämnar efter sig. Han vill vara en del av spelet, på riktigt.
Länge gjorde man allt för att inte låta honom vara med på spelplanen. Men SD har vuxit och snart är det Åkesson som bestämmer vilka regler som gäller när spelar Fia med knuff.
Islamismens intåg i Sverige har försatt Sverige i ett chocktillstånd. Svenskarna som annars är så stolta över hur de skuffat undan kyrkan. De ser kritik och hån mot kristendomen lika självklar som tacos på fredag. Håna Jesus eller spotta på kyrkan under skolavslutningen är det närmaste svenskar har som folksport. Kritik och hån mot religion har varit en självklarhet i Sverige i modern tid. Man har sänkt ner Jesus i urin, viftat med bröst i kyrkan och tvingat bort de mest hardcore-kristna ur kyrkan. Men när det kommer till islamism är de flesta svenskar knäpptysta, antingen av okunskap eller av rädsla.
Kyrkan och prästerna har setts som ett hot mot Sverige och socialdemokraterna och den sekulära tanken är så befäst i Sverige att till och med jag som ateist blir förvånad och ibland besviken över hur brutalt vi dödat av Gud i Sverige. Det var länge sedan religion hade riktig makt i Sverige och det ser jag bara som en god sak. Att hänga gud har varit något föredömligt i Sverige.
Sedan kom muslimerna, med sina traditioner, sin kultur och sin tolkning av Gud. Det folk som dödat Gud ställde sig nu helt plötsligt beredd att återuppväcka Gud och man gjorde det under en flagga av mångfald, tolerans och antirasism.
I sin iver att vara goda och toleranta har svensken öppnat upp för att släppa in religionens okunskap i maktens korridorer igen. Fler och fler svenskar, journalister, opinionsbildare och makthavare säger att för demokratins överlevnad ett måste man återinföra hädelselagar i Sverige. Man håller sakta på att lämna idén om ”alla människors lika värde” och istället införa ett apartheidsystem där lag och ordning avgörs via vilken hudfärg eller religion du tillhör.
Att man i Sverige 2023 diskuterar införandet av hädelselagar och att islamister ställer sig på gator och torg och kräver att lagarna skrivs om för att de känslomässigt inte kan hantera att en hög med “heliga papper” brinner säger allt om vilka fel våra politiker gjort när de satsat på massinvandring och islamism.
Det var tidigare enkelt att spela Fia med knuff eftersom vi var överens om reglerna. Nu är vi inte längre överens om reglerna eller ens hur spelplanen ska se ut. Så svenskar måste bestämma sig för hur de vill spela Fia med knuff. Jag själv föredrar Åkessons spelplan och regelverk före islamisternas.
Den sekulära demokratin jag vill leva i kan bara fortsätta existera om vi hänger Allah och bränner koranen. Det borde sitta i ryggmärgen hos svenskarna att häckla och håna Allah, med samma självklarhet man tidigare pissat på Jesus. Men toleransens flagga har gjort att vi numer i toleransens namn accepterar intolerans.
Det är inte det Sverige jag vill ha.
Så häng Allah.