Document på var på plats i Hässelby under natten där en bomb detonerat. Fastigheten fick stora skador och det råder rasrisk i fastigheten. Boende i huset var i natt chockade och många sa att nu måste något förändas.

En av de boende som evakuerades i natt med hjälp av brandkår och frivilligpersonal till en närliggande skola pratar gärna med medierna om vad som hänt men av rädsla för repressalier från gängen så vill han absolut inte ställa upp med namn eller bild.

Han berättar för Document att befann sig i sin lägenhet när han hörde ljud i trappuppgången. Vittnet bodde på andra våningen där man misstänker att detonationen skett.

– Det lät som om någon släpade och lyfte något tungt. Jag kollade i titthålet och såg en, kanske två män röra sig i trappuppgången. De bar på något som var en större väska. Jag uppfattade inte var det var och tänkte mer att någon boende i huset flyttade något. Så jag gick mot mitt sovrum.  Någon minut efteråt så smäller det. Det smäller något fruktansvärt högt.  Jag känner som ett sug genom kroppen och hör hur saker faller omkring ute i trapphuset.

Jag fick panik och ville ta mig ut men vågade inte riktigt gå mot dörren. Men efter någon minut gjorde jag det. Det jag såg då var en krigszon.  Allt var trasigt i trappan. Jag uppfattade vad jag såg som ett stort hål in i en lägenhet.  Det var mer än dörren som var borta, halva väggen var borta.

Vittnet berättar vidare att efter någon minut hör han andra röster och hur folk i trapphuset och andra trappuppgångar skriker och vill komma ut och bort.

– Det var en stunds panik när ingen fattade vad som egentligen hade hänt. Det luktade konstigt i luften efteråt. Gissar på att det var krut som luktade – det lutade fruktansvärt.

– Jag tror inte att det tog lång tid innan polisen och brandkåren kom. Jag har lite svårt med tidsuppfattningen direkt efteråt. Jag känner mig fortfarande väldigt stressad och chockad.

Sverige har under en tid haft stora problem med gängkonflikter. Det blir allt vanligare att privatpersoner kommer i vägen i gängkriget. Flera oskyldiga har dött eller skadats i skjutningar och sprängningar.  Många är rädda att vittna eller prata med medierna om händelserna.

– Nu har det gått för långt. Mannen som dog i Sandviken och nu detta. När jag vaknade nu på morgonen fick jag höra om en ny explosion i Linköping. Gängen använder utrotningsmetoder som drabbar oss vanliga människor. Polisen och politiker måste göra något och det är nu.  Det går rykten om att det bodde gängkriminella i lägenheten där det sprängdes. Jag vet inte. Jag har aldrig sett någon komma in eller ut ur lägenheten. Har inte ens hört något ljud därifrån.
Jag vill inte ens tänka på vilka skador dessa kriminella människor gör.

– Jag är enormt besviken på politikerna som inte gjort något åt detta. Vi som bor ute i förorterna har ju levt med en eskalerad situation de senaste 15 åren. Jag flydde mitt hemland på grund av oro och instabilitet. Det var religiösa gäng och kriminella som härjade. Nu är det samma utveckling här och lika handfallna som man var i mitt hemland är man nu i Sverige. Här finns det poliser och politiker, en ordning och lag. Polisen måste börja ta situationen på allvar. Jag vill inte fly en gång till. Om jag måste fly, vart ska jag fly?

Han berättar vidare om situationen i Hässelby och andra förorter i Stockholmsområdet och de olika problem som finns. Han menar att alla som jobbar inom myndigheter och frivilliga vet vad problemet är och vilka individer som ligger bakom. Han anser att Sverige hanterar detta alldeles för lamt. Satsningar på fritidsgårdar och bollplaner är bra. Men det är så mycket mer som behövs göras säger han.

– Det här är mer än unga killar på glid. De saknar närvaro från föräldrar, och de ”köps” upp av gängen med löfte om snabba pengar och kändisstatus.

Han berättar vidare om sitt egna engagemang inom flera rörelser. Om hur han coachat flera fotbolls och basketlag. Han säger att det tidigt går att se vilka killar som kommer spåra år. Många är det nog tyvärr helt omöjligt att göra något åt. Det spelar ingen roll vilka satsningar vi inom idrott gör, vad socialen eller polisen gör. Inte ens föräldrarna. De här killarna är inpräntade att de är offer för något, att de alltid slåss underläge och tyvärr att svenskar hatar dom. Vilket inte stämmer. Han menar att gängen i många områden får hjälp av medier och politiker att etablera bilden av utanförskap och att man är hatade.

– Politikerna har svikit de här barnen, alla politiker har sett hur det gått de senaste åren och tittat på. Det är inte brist på resurser det handlar om utan om en ide om samhället, vilken vision våra politiker vill ge barnen för framtiden. Här har dom helt misslyckats.

Han tror att gängen kommer att ta över mer och mer att det är försent att göra något åt situationen. Han känner inte att han vill lämna Sverige även om tanken att fly lockar.

– Jag bor i Sverige och kommer att göra allt för att klara detta. Men våra medier och politiker måste vakna. Nu är det för många som dött på grund av gängen. När Adriana sköts så trodde jag att något skulle förändras. Men det har istället bara blivit värre. Men det är väl kanske som så att det måste bli riktigt illa före det vänder.

Vittnet berättar vidare att han nu kommer försöka komma in i sina bostad igen. Men misstänker att det kommer att bli svårt. Han vill egentligen bara hämta lite kläder. Han försöker komma fram till polisen och brandkåren men de svarar inte.  Han har fått ett telefonnummer till Hässelby stadsdelsförvaltning för att få hjälp och råd. Men där svarar ingen berättar han.

– Jag klarar mig. Jag har många vänner och min familj i närheten. En del äldre i området har nog kanske inte så många. Var de ska ta vägen vet jag inte.