När det romerska riket var som störst, år 117 före Kristus, hade det som idag är Medelhavet förvandlats till ett romerskt innanhav: Mare Internum (det inre havet), mer känt under namnet Mare Nostrum. Vårt hav.

I samma stund som Ungern gav sitt godkännande till Sveriges Nato-medlemskap, skapades ett nytt Mare Nostrum. Nu är det Östersjön som blivit Natos eget Mare Internum, deras Mare Nostrum. Åtta av de nio stater som omger havet  – Danmark, Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland – är inom kort alla medlemmar i Nato. Den nionde staten, belägen längst in i Finska viken och inklämd mellan Polen och Litauen, är Ryssland.

Förvandlingen har gått snabbt. För ett år sedan var både Finland och Sverige neutrala stater och backar vi ytterligare ett år lovade den dåvarande svenska regeringen dyrt och heligt att aldrig medverka till ett Nato-medlemskap, eftersom ett sådant skulle ”riskera stabiliteten i Europa”. Nu är läget ett annat.

Efter Rysslands invasion av Ukraina fokuserar Väst på att å ena sidan förse Ukraina med vapen och ekonomi för att kunna fortsätta kriget, och å andra sidan införa olika former av sanktioner mot Ryssland. Denna vecka beslutade EU om det trettonde sanktionspaketet.

Östersjön viktig för rysk sjöfart

En stor del av den ryska exporten går via Finska viken och Östersjön. Även om Ryssland envist hävdar att de inte orsakas någon skada av sanktionerna, befinner man sig onekligen i ett prekärt läge. Och det läget förbättras inte av att Östersjön nu alltmer blir ett Nato-hav. Förutom hamnstaden S:t Petersburg, finns den största ryska hamnen i Ust-Luga på Finska vikens södra kust. Hamnen hanterar årligen 100 miljoner ton gods, vilket är nästan hälften av den totala ryska volymen. Strax söder om Viborg, i Primorsk, planerar Ryssland dessutom att bygga en ny stor handelshamn med en kapacitet på 70 miljoner ton gods per år, främst kol, mineralgödsel och spannmål.

Ryskregistrerade fartyg är visserligen garanterade rätten att få segla i  den tre sjömil breda zon som enligt International Maritime Organisation (IMO) utgör internationellt vatten utan inblandning av andra länders militär, polis eller kustbevakning. Men: ”If there’s a will, there’s a way”, och Nato-länderna tycks fast beslutna att hitta nya vägar för att skada Ryssland. Den 17 januari 2023 lade exempelvis Estlands utrikesdepartement fram ett förslag som innebär att landets militär, polis och kustbevakning ges rätten att på internationellt vatten stoppa, borda, inspektera och beslagta gods eller fartyg på väg till eller från Finska vikens ryska hamnstäder. Man vill i praktiken införa en ”poliszon”, vilket bland annat estniska ERR News har rapporterat om. Detta är möjligt med hänvisning till havens så kallade ”angränsade zoner”.

Kan ingripa mot ryska fartyg – på internationellt vatten

Ett lands territorialgräns sträcker sig tolv sjömil utanför land. Den så kallade angränsande zonen sträcker sig hela 24 sjömil från land och inom denna zon har landet, i detta fall Estland, rätt att agera under vissa förutsättningar. Om ett fartyg som befinner sig i den angränsande zonen exempelvis misstänks ha orsakat ett utsläpp eller ha brutit mot fiskeregler, får landet ingripa mot fartyget även om det färdas på internationellt vatten.

Avståndet mellan Estland och Finland är drygt 16 sjömil (cirka 30 kilometer) på Finska vikens smalaste punkt, något som har väckt farhågan att Estland planerar att använda den angränsade zonen för att börja stoppa, borda, inspektera och beslagta gods och/eller fartyg på väg till eller från S:t Petersburg – trots att fartygen befinner sig på internationellt vatten.

Starka ryska reaktioner

Rysslands ambassad i Sverige har noterat både att Östersjön har börjat omtalas just som ett Nato-hav, och att viljan att på flera sätt mobilisera mot Ryssland fortsätter. Ambassaden postade under tisdagen ett inlägg på Telegram, där man skrev:

Samtidigt kommer landets inträde i en militärallians som är fientligt inställd till Ryssland att få negativa konsekvenser för stabilitet i Nordeuropa och runt Östersjön som förblir vårt gemensamma område och aldrig blir ett ”Nato-innanhav” trots vad Sveriges blivande ”Nato-släktingar” säger i sina självgoda uttalanden.

Men Östersjön betraktas allt mer som just ett Nato-innanhav, ett Mare Internum, av de angränsande medlemsstaterna. Den förda politiken visar dessutom att Östersjön kan komma att användas som ett vapen för att driva igenom kännbara sanktioner mot Ryssland, och det kan mycket väl visa sig bli det första verkligt effektiva vapnet mot landets ekonomi. I ett sådant läge kan vi räkna med att Ryssland inte stillatigande kommer att låta det ske.

Idag existerar inte längre något romerskt Mare Nostrum. Istället badar turisterna i Medelhavet, och vad som hände romarriket vet vi: stormaktsambitionerna ledde till dess fall och riket bröts sönder. Nu har EU, med stöd av Nato, återupplivat stormaktsambitionerna och Mare Nostrum har flyttat norrut. Med det inleds en ny era i Europas historia. Hur den slutar, återstår att se.