När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: »Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina lamm på bete.« Och han frågade honom för andra gången: »Simon, Johannes son, älskar du mig?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »Var en herde för mina får.« Och han frågade honom för tredje gången: »Simon, Johannes son, har du mig kär?« Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: »Har du mig kär?« och han svarade: »Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.« (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: »Följ mig!«
Joh 21:15-19

Vad är sanning? Det var Pontius Pilatus som ställde den berömda frågan till Jesus Kristus efter att Jesus Kristus hade sagt ”För att vittna om sanningen föddes jag, och därför kom jag till världen. Alla som är av sanningen hör min röst.” En tid tidigare hade Jesus sagt till dem som kommit att tro på honom att ”om ni förblir i mitt ord, så är ni verkligen mina lärjungar. Och ni skall känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

I dagens text möter vi Jesus efter uppståndelsen. Det är hans möte med Petrus som vi bevittnar. Petrus, som hade förnekat Jesus tre gånger, möts av Jesus som frågar tre gånger: ”Älskar du mig?”. Det är en av de mest kraftfulla berättelserna i Nya testamentet. Guds Son frågar om Petrus älskar honom. Jag kan inte komma på en större fråga.

Det är kärnan i kristendomen. Sanning och kärlek. Utan sanning finns ingen kärlek och utan kärlek är det också omöjligt att tala om gudomlig sanning. På samma sätt som gudomlig kärlek förutsätter sanning, kommer sanningen om en treenig Gud att bygga på kärlek. Det är därför vi varken hittar sanning eller kärlek i islam, båda skulle nämligen begränsa Allahs allmakt.

Men vår Gud älskar oss i sanning, med en kärlek som inte kan ljuga eller ändra hans löften. Det är en kärlek som tål människornas svek och trolöshet. Vi är inbjudna till en gemenskap med Gud där allt vi är inkluderas. Han vet vilka vi är, han dog för oss alla. Samtidigt krävs det att vi gör vad vi kan för att följa hans ord, och på så sätt uppleva den frihet han lovar oss.

Och som jag aldrig tröttnar på att betona: Det var denna stora acceptans för människors olikheter som lade grunden till ett samhälle där vi fick lära oss att tolerera varandras olikheter, men framför allt: Vi förstod vad sanning är. Vi kan svara på Pilatus fråga. Vi fick inte bara frihet som kristna, som Guds barn, vi fick även samhällen som gav medborgarna frihet.

Men världen har blivit annorlunda. Fler och fler lagar bygger på en förståelse av verkligheten som förkastar sanningen. Det började på allvar när abortlagen antogs 1978 och fortsatte med partnerskapslagen, lagen om könsneutrala äktenskap och olika diskrimineringslagar.

Problemet med en lögn är att den måste försvaras, den klarar sig inte själv, och det är vad vi bevittnar i våra dagar. Samtidigt har frihet blivit ett problem för våra lagstiftare, eftersom den kan användas för att avslöja lögnen.

Det började direkt efter beslutet om den könsneutrala äktenskapslagenfan, när det inte fanns något utrymme för opposition. Allt från organisationer till familjer blev tillsagda att marschera i takt och låta lagens förståelse av verkligheten bli en del av dem.

De som höll sig uppdaterade förstod att det var en internationell revolution vi bevittnade. De lagar som antogs i hela västvärlden var praktiskt taget identiska. Det var en unison hyllning till en mångfald av sexuella läggningar, samlevnadsformer, könsidentiteter, religioner och etniciteter. Lagarna slog fast att vi inte kan säga att en religion är bättre än en annan, eller att en form av samlevnad är bättre än andra, att barn behöver en mamma och en pappa eller att det är omöjligt att byta kön.

Därför hyllar vi organisationen RFSL:s kamp för queerrättigheter ena dagen, sedan högtidlighåller vi minnet av Kristallnatten och efter det dekorerar vi huvudstaden för att fira ramadan.

Vi som vågade påtala att denna ideologiska ekvation inte går ihop, blir stämplade. Lagar som direkt angriper yttrandefriheten har blivit en självklarhet. §185 och §270 i brottsbalken vittnar om en lagstiftare som har blivit mer sysselsatt med att utbilda folket än att skydda dem från brottslingar. Det handlar om att sanningen har blivit en fiende, och därmed vet vi inte heller vad riktig kärlek är.

Älskar du mig, frågade Jesus Petrus. Dagens politiker kommer förmodligen inte att förstå frågan. För de som älskar Jesus kommer att hålla Guds bud och erkänna hans sanning. Politiker som tillskansar sig makten över sanningen föraktar frihet, och hos dem kan kärleken inte existera.