Den före detta polisen (och medlemmen i Uropatruljen) Tom Guldbæk Olsen skriver på sin Facebook-profil om TV 2:s dokumentär Den svarta svanen:

”ENLIGT LAG MÅSTE MARK BEBYGGAS – MEN DET GÄLLER FÖRSTÅS INTE ALLA

Dokumentärserien Den svarta svanen, som TV 2 just nu visar för förmodligen många förvånade tittare, väcker upprördhet, förvåning och förvåning – ända upp till våra folkvalda. Men är det verkligen något nytt under solen?

Avsnitten avslöjar att miljarder svindlas bort i vårt lilla land genom ett listigt samarbete mellan framför allt gängkriminella, advokater och affärsmän. Och inte minst dyker ordet penningtvätt upp ofta. Men är inte detta något som många har känt till i åratal, inklusive våra politiker? Eller har de bara inte velat ta tag i problemet förrän det nu kastas ut till allmänheten?

I programmen underhåller härdade och våldsamma brottslingar, bland annat från gängbildningar, landets hårt arbetande och skatteplagade befolkning i sina hem och berättar att de får antingen en permanent pension eller i bästa fall socialbidrag, samtidigt som de driver sina kriminella nätverk.

Upprördheten är närmast oändlig. Men visste inte polisledningen och politikerna detta innan programmen visades, eller är de bara motståndare till hur brottsligheten faktiskt utövas i det samhälle som de är satta att administrera?

Jo, det har de vetat.

Naturligtvis har de det, för annars måste de ju vara naiva så till den milda grad att de är okunniga. På den tiden då de första spirande mc-gängen, som senare kompletterades med invandrargäng, dök upp i stadslandskapet visste de poliser som arbetade i dessa miljöer hur det hela fungerade. Många av de gängmedlemmar som de antingen arresterade, utredde eller förhörde för kriminella aktiviteter hade trots allt sällan några jobb, och oftast försörjde de sig genom kriminella aktiviteter samtidigt som de fick offentliga bidrag. Samma poliser visste också att dessa yrkeskriminella ägde stora, dyra motorcyklar eller dyra bilar. Och de kunde också se att många av dem var prydda med dyra guldsmycken och bar dyra klockor som var ljusår från att kunna köpas enbart med hjälp av bidrag. Men detta intresserade tydligen ingen i polisledningen, som kanske, allt annat lika, borde ha informerat landets politiker om denna framväxande kriminella subkultur på socialbidrag, som vid den här tiden växte snabbt. Men ingenting hände, eller i bästa fall väldigt lite. Och så fortsatte hela den kriminella roadshowen för bidragstagande gängmedlemmar utan större intresse från vare sig polisledning eller politiker.

Men politikerna kanske inte visste något om tvätten av kriminella inkomster?

Ja, det gjorde de, men hittills har det inte lett till några större åtgärder. Visst har en del ägare till penningväxlingsföretag gripits, men låt oss vara ärliga, det är bara små fiskar i det kriminella havet.

Om man till exempel tittar på Christiania så är det ingen hemlighet att det under ett antal år har sålts hasch i området för drygt en miljard kronor per år. Och detta har till stor del skett på uppdrag av medlemmar i olika kriminella gäng. Så vad har polisledningen och politikerna gjort för att ta reda på hur dessa miljarder tvättas? Det korta svaret måste vara ingenting eller i bästa fall mycket lite. Visst har det förekommit polisiära åtgärder mot haschhandeln i området, men under årens lopp har detta inte haft någon större effekt på gängens totala intäkter.

Vi måste alltså dra slutsatsen att både polisledningen och landets politiker har varit medvetna om att miljontals kronor tvättades varje dag från haschhandeln på uppdrag av kriminella gäng, bara från haschhandeln i Christiania, utan att något nämnvärt försök gjordes för att stoppa det. Och naturligtvis måste en så omfattande penningtvätt kräva medverkan av yrkeskriminella som har den kunskap som krävs för att tvätta drygt en miljard kronor per år. Men ingen, varken polisledning eller politiker, har haft vilja eller förmåga att stoppa denna ”penningtvättscirkus”. Jag är naturligtvis medveten om att haschhandeln nu har flyttat från Christiania, men penningflödet från den tvättas fortfarande eller förs ut ur landet.

Men nu är justitieministern arg – och något kommer väl att hända?

Nej, ingenting kommer att hända, även om vår justitieminister är arg över allt som nu står i Den svarta svanen. För i bästa fall kommer justitieministern nu förmodligen, tillsammans med några akademiskt skolade polisledare och tjänstemän som förmodligen vet lika lite om hur man löser problemet som han själv, att tillsätta några kommittéer som ska titta på det hela. Sedan kanske, bara kanske, en arbetsgrupp för polisskatt kommer att sättas samman för att försöka reda ut det hela. Och om en sådan utredningsgrupp inte har gett några betydande resultat efter ett år kommer den att upplösas och allt kommer att fortsätta som förut. Det händer med andra ord ingenting.

Vad borde då ha gjorts?

Det är svårt att säga, men kanske skulle man ha börjat med att ta till sig kunskap från några av de poliser som har arbetat i de här gängmiljöerna, men också från utredare från polismyndigheter som arbetar med ekonomisk brottslighet i det här området. Det hade varit vettigt av politikerna att söka kunskap hos de människor som faktiskt har arbetat med problemet snarare än hos sina akademiska rådgivare från departement, avdelningar och akademiskt utbildade polisledare. Men allt det där är nog för sent nu.

Saker och ting kommer förmodligen att fortsätta som de var.

Men nu går vår justitieminister och hans politikerkollegor på en flera månader lång sommarsemester. Och då kan de hoppas att alla de obehagliga problem som journalisten Mads Brügger och hans något stötande mullvad har tagit upp har försvunnit när de kommer tillbaka från semestern. Så vi kan nog förvänta oss att inget av betydelse kommer att hända och att de kriminella grupperna helt enkelt kan fortsätta att få förtidspension, vara yrkeskriminella, tvätta pengar och kasta tunga vikter i landets fitnesscenter. Men också, naturligtvis, hålla möten med korrupta advokater och affärsmän om hur de kan lura statskassan och de hårt arbetande danska skattebetalarna.
Och det är förståeligt att Mads Brÿgger säger att han börjar bli trött på sitt eget land. Men den gode Mads måste också vara lite verklighetsfrånvänd, för mycket av det han tar upp nu visste de poliser som arbetade i dessa gängmiljöer redan på 1980-talet. Men ingen med makt att förändra saker och ting ville lyssna på dem. Och det gör de inte nu heller. Tro mig, snart kommer allt att vara tillbaka till det normala.

Men tack gode Gud att vi har någon som vet hur man ”rakar geten”.

För i kölvattnet av hela frågan – och särskilt inläggen från TV 2 – dyker den ena panelen efter den andra, bestående av smarta människor, upp på landets TV-skärmar. Och alla dessa välmenande och duktiga brottsutredare har en åsikt om det hela, och vissa har till och med en metod för att lösa det. Och om det inte räcker för att lugna nervösa TV-tittare kanske du måste kalla in någon pensionerad mordutredare som har lösningen på problemet. Även om han aldrig har arbetat med just den här typen av brott.

Men vi kan vara lugna, för om några månader kommer problemet att ha försvunnit av sig självt.

Så det finns inget nytt under solen.

Tack för att ni läste.

Dela gärna med dig om någon är intresserad av det här.”