Storbritannien går till val om mindre än en månad. En Labour-seger verkar oundviklig. Men vilken typ av politik kan britterna förvänta sig när Keir Starmer och kompani kommer till makten? Douglas Murray hävdar att framtiden under Labour ser dyster ut. Inkompetens och extrem vänsterpolitik riskerar att förvandla landet till en sorts medelstor icke-statlig organisation.

Eftersom det verkar oundvikligt att Storbritannien snart får en Labour-regering är det värt att tänka på vilken monstrositet det kan bli, inleder Murray i en artikel i The Telegraph. Det är mycket vi inte vet, inklusive hur många parlamentsledamöter som kommer att väljas, eller hur de kommer att bete sig i Westminster, skriver Murray.

Även om källor inom Labour har sagt att partiet varit noggrant i valet av kandidater, och har försäkrat att endast moderata politiker har glidit igenom nålsögat, tvivlar Murray på att så är fallet. Den nya generationen Labour-politiker kommer förmodligen att tillhöra den värsta av den moderna vänstern, inklusive demagoger och fanatiker, skriver författaren och kommentatorn. Det är möjligt att dessa kommer att placeras på de bakre bänkarna i parlamentet – så kallade ”backbenchers” – men de kommer fortfarande att ha inflytande på politiken, befarar Murray.

Vissa kan dessutom bli ännu rödare än de var i valrörelsen när de väl är invalda, men det är än så länge bara spekulationer, medger Murray.

Otrolig brist på talang

Vad vi säkert vet är hur partiets ledning kommer att se ut. Det första vi kan notera är den nästan otroliga bristen på talang, om man ska tro Murray:

Vad vi med stor säkerhet vet är hur toppen av Labour-partiet kommer att se ut. För det första är det den häpnadsväckande, nästan otroliga bristen på talang. Keir Starmer själv är en man som utmärkte sig som advokat, men han är en svag man. Hans idé om ledarskap är att säga att han är en stark ledare. Fakta visar något annat. När en vind blåser över ett område som inte ligger inom hans omedelbara expertis, böjer han sig för den.

Starmer gick exempelvis ner på knä under George Floyd och Black Lives Matter-hysterin. Det gjorde även hans ställföreträdare Angela Rayner. Vi vet inte vilka vindar som kommer att blåsa i framtiden, men sannolikheten är stor att Starmer kommer att böja sig för dem igen, skriver Murray.

Vi har sett samma mönster i genusdebatten. Enligt Murray är det tack vare ett par ovetenskapliga akademiker i Amerika som nästan hela västvärlden har blivit övertygade om att vår art är hermafroditisk och att biologiskt kön inte går att bestämma. En stor del av Labour har köpt detta argument, och Keir Starmer har slutat stödja den enda kvinnan i partiet, Rosie Duffield, som har stått upp mot ”detta påtagliga nonsens”:

Inte vid något tillfälle har Keir Starmer stöttat den enda rösten i sitt parti – Rosie Duffield – som har stått upp mot detta uppenbara nonsens. Faktum är att han har lämnat henne i sticket. Samtidigt har hans skuggutrikesminister visat den typ av biologisk analfabetism som vi måste anta är normen i Labourpartiets topp. Det här är en man – bara så att vi inte glömmer – som en gång sa i ett radioprogram att det är möjligt för en född man att utveckla en livmoderhals.

Vi kan förvänta oss att Labour följer samma strategi när det gäller beslut på vilket område som helst från nollutsläpp till immigration, säger Murray.

En konkursförklaring

Den tillträdande utrikesministern är också en indikator på i vilken riktning landet kommer att gå. David Lammy höll nyligen ett tal där han stödde Internationella brottmålsdomstolen (ICC). ”Det här är en organisation som ingen oberoende demokrati någonsin borde erkänna eller delta i”, hävdar Murray. Amerika och Israel är bland de demokratier som är smarta nog att inte ha stött denna politiska och partiska skandal till organisation, skriver Murray.

Slutligen riskerar Storbritannien att återinträda i EU under Labour. De kommer i alla fall att lockas att göra det, på ett eller annat sätt, tror författaren som bland annat har skrivit boken The Strange Death of Europe, som finns utgiven av Document Forlag med titeln Europas underlige død.

”Vilken konkursförklaring det är för den nuvarande regeringen att detta helt olämpliga B-lag kommer att föredras framför dem”, avslutar Murray.

Murrays beskrivning av Labour i Storbritannien skulle mycket väl kunna beskriva Arbeidepartiet  i Norge eller för den del Socialdemokraterna i Sverige. Partierna befinner sig långt till vänster – bland annat i Palestinafrågan – de är globalister och EU-anhängare, förkämpar för en radikal genuspolitik och ivriga efter ett ”grönt skifte”. Vad gäller inkompetens – ja, det är ett separat kapitel, men här lär inte regeringen få toppbetyg heller. Man undrar om Murrays uttalanden hade varit ännu starkare om han hade tagit en titt på vår politik.