Men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”
Joh 8:1-11

Forskningsminister Oddmund Hoel (Sp) träffade en expeditionschef i stadens Kunnskapsdepartement. Media gör en stor sak av det och statsminister Jonas Gahr Støre är tydlig i sitt ställningstagande och säger till VG:

Detta ska inte hända. Oddmund Hoel har varit tydlig med det, både för mig och i pressen. Han har erkänt att detta inte är okej. Det har jag också sagt till honom.

Man kan inte låta bli att förvånas, men samtidigt berättar historien något oroande om vår egen tid. Eftersom den här kyssen inte ägde vilken månad som helst. Nej, den ägde rum i juni, hela världens pride-månad.

Varje dag matas vi med hur viktigt det är att alla ska ha rätt att älska vem de vill, med så många de vill, var de vill och med gifta och ogifta. Kärleken övertrumfar allt, och om två män älskar varandra så mycket att de beställer barn utomlands, kastar sig till och med kungafamiljen in för att hjälpa till att transportera barnen. Allt till våra politikers applåder. Ja, det tycker Jonas Gahr Støre är så viktigt att han själv har dansat sig igenom Oslos gator i Pride-paraden. Äktenskapslagens normativa kraft har upphävts, det är det vi firar nu i juni.

Men den här rätten att älska vem man vill gäller inte ministrar, även om jag tillåter mig att tro att tonen i media hade varit en annan om Oddmund Hoel hade kysst en man. Då hade man firat att han nu kommit ut ur den berömda garderoben. Men det var en kvinna han kysste, och det var helt frivilligt. Vi vet inte om det fanns kärlek med i bilden, men kanske är det början på något mer?

Man skulle vilja hävda att överordnade, av rädsla för att någon kan bli utnyttjad, inte får ha sådana relationer med sina underordnade, men det är inte vad som ägde rum här. I en normal värld skulle ingen ha fått reda på den här kyssen. Och om någon av dem är gift så är det ett övertramp som vi inte har att göra med, det tillhör privatlivets helgd.

Men i en tid där normkritik höjs till vår högsta norm, blir hyckleriet en dygd och en norm för våra moralister. De letar frenetiskt efter områden där de fortfarande kan visa sin fläckfria moral och därmed rätten att döma dem som faller. För det är klart att fru Johnsen inte har blivit arbetslös. Både media och Støre omfamnar rollen som Tillsynsmyndigheten för hög moral. Stenarna ligger klara att kastas.

Medan hela vårt samhälle genomsyras av moralisk relativism, där barn redan på dagis lär sig att det viktigaste i livet är att älska den man vill, och även Erna Solberg uttrycker sorg över skolor i Ålesund som inte hissar prideflaggan. Därför måste alltså en minister, som en skolpojke, gå sin canossavandring eftersom han gjorde något så illa som att kyssa någon som är underställd honom i ämbetet, och därför är detta en berättelse om något mer än en kyss.

Kyssens möte med normkritikens ideal, och rätten att göra vad man vill, visar oss en värld som gillar moral, så länge den själv får bestämma gränserna för vad vi får göra.

”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer”, sade Jesus Kristus till kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott.

Kvinnan visste vad hon hade gjort och var beredd på det värsta, men blev förlåten av Gud själv. Norska Senterpartiets ministrar (det är andra gången en minister från Senterpartiet kysser en underordnad) visste knappt vilket brott de hade bidragit till, och reaktionerna de möttes av vittnar om en värld som tappat sin moraliska kompass. Kristendomens normer är konsekventa och giltiga i tid och rum. Normerna hos dagens politiker och media är lika ombytliga som vädret och nåde den som faller för frestelsen att utmana deras definitionsmakt.

För det var Jonas Gahr Støres gränser som bröts, och det gör man inte ostraffat. Så länge det finns liv på jorden kommer alla som letar efter namnet Oddmund Hoel att få reda på att han gick över en gräns som han inte borde ha passerat, och att media var först med att stena honom för det.

Dagens maktelit kan inte tolerera att någon korsar de gränser de själva dragit upp, men i sitt uppror mot Gud korsar de stolt varje gräns man kan finna.

Det är ditt val vem du vill tillhöra. Själv föredrar jag Jesus Kristus.

Glad söndag!