För några dagar sedan beordrades Steve Bannon – Donald Trumps tidigare valkampanjstrateg, idag nätkommentator – att infinna sig i fängelset efter en dom för att ha vägrat låta sig förhöras i representanthuset. Hans argument var att han kunde tvingas att vittna om frågor som faller under presidentens – det vill säga Donald Trumps – verkställande privilegium. I fängelset kan han få möjlighet att träffa en annan tidigare Trump-anställd, Peter Navarro, som också har vägrat att vittna och därför sitter inlåst.

Bruket är känt från en ökänd episod i amerikansk historia, McCarthy-åren på 1950-talet, då ett antal vänsterorienterade dömdes till fängelse för att de vägrat namnge personer som de känt när de var kommunister. Det var inte olagligt att vara kommunist. Man var bara tvungen att hugga ner varandra, så att de kunde få sina liv förstörda och förlora möjligheten att tjäna pengar. En del begick självmord eller dog av sorg, deras fruar lämnade dem och filmskapare, skådespelare och manusförfattare berövades sin försörjning. De förföljda hade inte begått något brott, utan dömdes för sina åsikter.

”Välkommen till tredje världen”, skriver journalisten Matt Taibbi i Racket News: ”När du fängslar dina politiska motståndare är det ett säkert tecken på att du är på god väg dit.”

Demokraterna njuter av att förlama sina motståndare. Det är väldigt bra för demokratin att Steve Bannon hindras från att kritisera Biden och demokraterna i fyra månader, skriver en politisk strateg. Så vinner du val i tredje världen – och nu även med våra stora allierade.

Sedan McCarthy-åren har regeringen fått mer muskler, inklusive de 260 000 anställda vid Department of Homeland Security (DHS). De behöver något att göra, så de har riktat sin uppmärksamhet mot ”demokratins fiender”, det vill säga amerikaner som röstar på Donald Trump.

Och hur motiverar de denna häxjakt? Det är lätt! Kritiker av den djupa (demokratiska) staten framställs som agenter för främmande makter. Generalrepetitionen av detta tillvägagångssätt ägde rum kort efter presidentvalet 2016, när Hillary Clinton betalade en före detta brittisk spion för att ta fram ett underlag som bevisade att Trump var en rysk agent. Detta blev grunden för flera försök att avsätta honom från presidentposten.

När det några veckor före presidentvalet 2020 framkom att Joe Bidens son, Hunter Biden, som var beroende av prostituerade och droger, hade lämnat en mycket kompromisslös dator till en reparatör, skyndade 51 högt uppsatta säkerhetsagenter att meddela att innehållet i datorn var ”rysk desinformation”.

Under Hunters senaste rättegång för olagligt vapeninnehav var en FBI-agent tvungen att erkänna att datorn var helt i sin ordning och inte hade något med Ryssland att göra.

Inte för att detta erkännande på något sätt anfäktar det Demokratiska partiet eller dess media. Bara idioter tror att politik har något med sanningen att göra. Politik är en övning i vad man kan inbilla de dummaste människorna.

Det är därför makthavarna ljuger öppet, för vad ska kritikerna göra när politik övergår i krig?

Den berömde krigsteoretikern Carl von Clausewitz sa att krig är en fortsättning på politiken med andra medel.

Idag har vi gått längre: Politik är en fortsättning på kriget med andra medel.