Gläd er nu, mina bröder, och låt mina förmaningar göra er alltmer felfria, var eniga och håll fred, så skall kärlekens och fridens Gud vara med er. Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er.

Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla.
2 Kor 13:11-13

För nästan 250 år sedan ljöd ropet om frihet, jämlikhet och broderskap på gatorna i Paris när revolutionen var ett faktum. Nu måste Frankrike mobilisera 75 000 poliser för att skydda staden under de olympiska spelen.

För den som vill se finns det ett samband som talar om vart vi är på väg.

Drömmen om frihet, jämlikhet och broderskap ledde Frankrike in i en politisk och mänsklig katastrof. Terrorväldets brutala anhängare färgade Paris gator röda med blodet från giljotinerna som arbetade på högvarv. Revolutionen var också förödande för kyrkan, det sägs att den aldrig har kunnat återgå till vad den var.

Frihet och jämlikhet går inte att förena i ett politiskt sammanhang. Vill man ha frihet måste man acceptera ojämlikhet, och där det finns fullständig jämlikhet finns ingen frihet. I religionens värld är bilden en annan, där frihet och jämlikhet förenas i Jesu död för mänskligheten.

Men Frankrikes attack mot kyrkan ledde landet in i en sekularism som förstör allt som kan försvara landet mot destruktiva krafter, och aldrig har vi sett det tydligare än under årets olympiska spel och öppningsceremonin. Det var ett fullständigt sexualiserat hån mot kristen tro, samtidigt som det lyfte fram revolutionens terror. Det var en provokation  mot Frankrikes befolkning, men även mot resten av världen, som vill ha en annan politisk utveckling. Liberalerna anser att de har rätt att använda varje tillfälle att bedriva politik. De tjänar ju en god sak.

Den stora paradoxen är att den normkritiska frihet och jämlikhet som dagens liberaler förespråkar, och som påverkar kristen tro, gör att de franska myndigheterna måste ha 75 000 poliser för att skydda spelen. Inte mot de kristna som de hånar, utan mot de som bara bör nämnas i termer av beröm.

Drömmen och friheten, jämlikheten och brödraskapet leder alltså till att samhället tappar den tro som en gång gav dem skydd mot dem som samhället nu inte kan skydda sig från.

Som jag skrev förra veckan: Ett samhälle byggt på Rousseaus tankar om den allmänna viljan och ett gudlöst förnuft kommer att vittra sönder och förlora den frihet det säger sig försvara, och det är just det vi ser i dagens Frankrike. Landet tror att de kan få både jämlikhet och frihet, men offrar friheten på jämlikhetens altare. Den sexuella revolutionen, som öppningsceremonin firade, ger inte frihet.

Samtidigt leder förkastandet av kristendomen till att de inte längre förstår farorna med islam, och den jämlikhet de kräver med hänsyn till religionernas betydelse gör att landet öppnar sina gränser för sina fiender. Revolutionens rop om frihet, jämlikhet och broderskap påverkade inte bara kyrkan; det fick den franska nationen att förlora sitt fundament. Den som ansluter sig till den franska republikens mångfaldsideal blir nu fransman och därmed är landet i princip bara en administrativ enhet, inte ett nationellt/religiöst samfund värt att bevara.

Den största fienden som landets liberala elit ser är paradoxalt nog den enda som kan rädda landet från undergång: Jesus Kristus.

Det faktum att Frankrike måste ägna så mycket resurser till att skydda fredliga idrottare borde få den fria världen och Frankrikes folk att ifrågasätta vart landet är på väg, och varför. Men så länge som både människor och ledarskap tycks hylla de krafter som har för avsikt att underminera just det som kan försvara dem, finns det lite hopp.

En demokrati kommer inte att överleva som en demokrati utan att folket förstår vad som skyddar dem. Frankrike tror att de i sekularismens namn kan göra alla till sina vänner genom att förkasta Kristus, kärlekens och fridens Gud. Det är det största misstaget de kan göra.