Om Storbritannien har konstruerat upploppen i landet – som myndigheterna/media valt att kalla högerextremism, för att sedan kunna legitimera auktoritära medel som undantagstillstånd, vilket givetvis behövs för en radikal förändring av hjärtat, såsom globalisternas centraliserade, FN-ledda, totalitära världsregim – är det så allvarligt att det är värt att ställa sig några frågor för att antingen göra det troligt att så är fallet, eller för att utesluta det som osannolikt.

Hegels dialektik lyder som följer:

1. Man skapar, eller opportunistiskt utnyttjar, ett problem (till exempel överdriven invandring och absurd särbehandling, på vilken man konstruerar en bild av fienden; högerextremism, som själva ”krisen”, som behöver en lösning).
2. Väntar på en reaktion. En folklig uppmaning till handling (mot högerextremism).
3. Erbjuder en lösning som främjar en önskad agenda; Agenda 2030 (myndigheterna verkar vara aktiva och tillgodose ”folkets behov” för att komma tillrätta med högerextremism, och man får en FN-styrd ”ansvarig” världspolis).

Allt i historien har ett förspel. Vissa människor ser signalerna tidigt och varnar. Vissa ser signalerna, men säger inget, på grund av rädsla för att bli utfryst (idag: kancellerad). Vissa människor ser inte signalerna. Vissa är med på det, i god tro. Vissa är inblandade i det, och vet innerst inne att de är inblandade i något fel.

Du får inte sova!

Arnulf Øverland såg tidigt signaler, och varnade 1936 för att ”Europa brinner”, bland annat med dikten ”Du får inte sova”.

Om hur dikten kom till skrev han bland annat:

”Men den här idén om att jag inte behövde sova – var den nu kom ifrån och vad den annars kan ha betytt, den öppnade upp en undertryckt ångest, något som den politiska situationen i Europa gav goda skäl till.”

Var det en allmän ”ism” han varnade för? Ja, det också. Det var fascism, men mest totalitarism.

Under första världskriget var Øverland politiskt konservativ. Under mellankrigstiden blev han – som så många intellektuella – kommunist, men tog snabbt avstånd från kommunismen efter Stalins utrensning känd som ”Moskvaprocesserna”, som började 1936.

Det viktigaste är inte vilka ”ismer” man är – lite dogmatiskt – för eller emot, utan konkret vad man är för eller emot. Begreppsförvirringen är stor idag, och medicinen mot dogmatism ska vara konkret i varje enskilt fall.

Vidare skriver Øverland om vad som upprörde honom i Europa och ledde till den ikoniska dikten:

”Jag hade naturligtvis läst vad som fanns tillgängligt om rapporter och berättelser om Hitler-erans rättsväsende, dess polismetoder och koncentrationsläger och om den avsiktliga upprustningen som ägde rum; annars hade jag inte haft material till dikten, men nu kom den.”

Øverland var specifik om berättelser han hade läst om polisens metoder och ett rättssystem som inte var rättvist, samt koncentrationsläger fyllda med politiskt inkorrekta människor.

Genom att vara specifik kan man hålla med Øverland om att det är omänskligt med orättvisa maktmissbruk och att sätta människor i koncentrationsläger.

Eftervärlden visade att detta gällde minst lika mycket i kommunistiska regimer som i fascistiska.

Om man var oenig med sin dåvarande allmänna ”ism” (kommunism), illustrerar detta hur mycket man faktiskt kan hålla med om man väljer att vara specifik i den enskilda frågan.

Det finns en anledning till att folk säger ”allmänt skitsnack” och att det inte finns något som heter ”konkret skitsnack”.
De flesta är dock överens om att totalitarism är ett nonsens, eftersom det präglas av ”politiska system där myndigheterna i princip kontrollerar all verksamhet i samhället, även den som sker i familjen”.

Vilket alltså är motsatsen till de ”liberala” idéer som Väst bygger på, med friheten att tänka, uttrycka och handla självständigt utan inblandning från ”kollektivet” (staten).

Vad är det som maktapparaten/massmedia kallar högerextremism?

Återigen, vi måste undvika att falla i den allmänna fällan när vi tar ställning till ”ismerna”, och istället vara specifika. Vilka är det som myndigheter/massmedia kallar ”högerextremister”?

I Storbritannien har man under ett antal år sett många tragiska öden med offer, släktingar, föräldrar och morföräldrar i arbetarklassmiljön efter härjningarna av de så kallade grooming-nätverken i arbetarkvarteren, förknippade med muslimska samhällen som betraktar etniskt brittiska flickor som ”otrogna” och därmed fair game eftersom man kan grooma och våldta dem efter behag.

Redan i den så kallade ”Rotherham-skandalen om sexuellt utnyttjande av barn”, som pågått från 1980-talet till 2013, med bland annat pakistanska samhällen som genomförde ett systematiskt sexuellt utnyttjande av brittiska flickor, framkom att det var nästan omöjligt att få lokala myndigheter att ta itu med problemet, på grund av rädsla/skräck för att bli stämplad som rasist (och bli kancellerad av den totalitära woke-mobben).

Det finns många exempel på frustrerade människor – unga som gamla – i Storbritannien som har upplevt att barn och barnbarn blivit våldtagna, upplevt andra övergrepp eller helt enkelt sett landet ruttna bort.

Flera av dessa frustrerade personer har de senaste åren suttit fängslade för att ha uttryckt sin frustration offentligt. De har ofta använt ett ”arbetarspråk”. Och är det något som den politiska vänstern tydligen inte tål så är det arbetarklassen.
Den senaste tiden har vi sett omfattande demonstrationer i landet och upplopp efter en våldsam incident där tre barn dödades i ett knivmord utfört av en brittisk medborgare född av rwandiska föräldrar. Han var alltså en andra generationens invandrare.

Faktagranskare poängterar att det inte är helt säkert att gärningsmannen är muslim och att han per definition är en britt med brittiskt medborgarskap, och att det därför är nonsens att kalla honom invandrare.

Bullshitdetektorn signalerar högt och ljudligt (oss = arbetarklassens ”avskum”). Andra, tredje och fjärde generationens invandrare har ett kulturproblem! När ”eliten” väljer att förneka det och istället etikettera uppenbara sanningar som ”extremism”, skapar de naturligtvis en tryckkokare som de själva väljer att definiera som extremism.

Skapar man en internationell tryckkokare, baserad på dubbel standard relaterad till vilken ”grupp” man tillhör?

Vi har sett sedan tidigare att IOK gör hembesök hos idrottare och till och med blandar sig i vilka läppbalsam Therese Johaug använder, eftersom det teoretiskt kan ge en liten ökning av testosteron, vilket är prestationshöjande, samtidigt som man vägrar att avslöja testosteronnivåer hos biologiska män (xy-kromosom), med hänvisning till att ”det står kvinna i passet”.

Identiteter behandlas olika, så att man får konflikter mellan identiteter. Heterosexuella idrottare måste avslöja sina privata angelägenheter på grund av ”privilegiet” att delta i OS, medan transsexuella kan skydda sin integritet på grund av ”rätten” att delta i OS.

Varför är deltagande i OS ett ”privilegium” för vissa identiteter, medan det är en ”rättighet” för andra? Diskrimineringen och hyckleriet är påtaglig.

Man bemöts med helt olika principer, utifrån vilken gruppidentitet man har. De som avslöjar hyckleriet stämplas som ”högerextremister” och får diagnoser som ”hatare”, ”transfober”, ”homofober”, ”TERF” (transexkluderande radikalfeminist)” med mera. Transsexuella olympiska idrottare måste få skydda sitt privatliv, men inte heterosexuella.

Muslimer måste få stena homosexuella eftersom vi måste vara ”kulturellt känsliga” och förstå att de har en annan kultur. De måste få knivhugga homosexuella utan att någon påpekar att det är ett importerat problem, eftersom vissa kristna kan ta på sig skulden för ”homofobi”.

Återigen… Man skapar en tryckkokare. Att etablissemanget är så korkat att de inte förstår att de ställer grupper mot varandra blir en vild hypotes.

Ytterligare ett exempel på en tryckkokare i Norge: Härom dagen rapporterade Document att en 85-åring boende på äldreboende ställs inför domstol på grund av uttalanden där han gjorde ”nedsättande uttalanden om en vårdare som bär hijab”, vilket påstås vara ett ”hatbrott” och därför likställs med att knivhugga homosexuella (islamism).

Undertecknad har jobbat inom äldreomsorgen och sett den frustration som uppstår när man inte blir förstådd inom sjukvården, eftersom det bara finns ett fåtal norrmän inom norsk sjukvård. Ett exempel som jag upplevde på en sjuksköterskemottagning var en gammal kvinna från Jæren som nyligen hade opererats. Ronden bestod av mig som sjuksköterskestudent, en utländsk sjuksköterska och en utländsk läkare.

Läkaren frågade: ”Hur mår du idag?”. Kvinnan svarade tappert med en underdrift som är den lokala humorn: ”Jag tror inte att jag ska gräva diken idag.” Läkaren och sköterskan tittade på varandra och förstod ingenting, medan jag skrattade för mig själv.

Patienten känner att humorn är borta. Förståelsen är borta. Glimten i ögat är borta. Man är ett kadaver som ligger i sängen och utvärderas av några robotar från utlandet.

Det mänskliga är borta, och etablissemanget stämplar en som omänsklig (högerextrem) om man inte kan hålla sig och säger något dumt. Återigen… Man skapar en tryckkokare.

Att en och annan äldreboendebo basunerar ut sin frustration inför en hijabbärande kvinna kan vara en normal reaktion i vissa fall, och inte högerextremism!

I artikeln i Document förstår man att nedsättande uttalanden om en vårdare med hijab kan handla om en djup frustration över ett land som inte klarar av att anställa personal som kan utföra ett professionellt arbete (kommunikation är en del av yrket), eller – på grund av kulturella skillnader – inte kan respektera dig för den du är.

”Etablissemanget” väljer att kalla frustrationen för ”högerextremism”…

Man kan hålla med eller inte hålla med… Jag tror att jag har lyckats bevisa bortom allt tvivel att ”etablissemanget” skapar en högerextrem halmgubbe, och argumenterar falskt mot den halmgubbe som det själv har konstruerat.

När man kallar upploppen i England för högerextremism så är man själv extrem, menar jag.

På frågan om man skapar ”högerextremism” och använder denna som halmgubbe är svaret klart ja. På frågan om man har en ”intention” att skapa högerextremism, och sedan använda detta som halmgubbe, är svaret mer diffust.

Är ”etablissemanget” så frånkopplat att de inte ser vad de själva gör? Det borde vara tillräckligt allvarligt om de (maktapparaten/media) inte har förmågan att se att de skapar halmgubbar och delar upp befolkningen utifrån dessa halmgubbar.

Om man vill hävda att detta är en plan (en konspiration) kan man titta på World Economic Forum (WEF) storsatsning på ”equity” och Stakeholder-kapitalism (public-private partnership, PPP).

Man vet med största sannolikhet att man ställer grupper mot varandra. Det är känt att att ställa grupper mot varandra historiskt sett är ett känt vapen. Man vet att man inte kan bevisa med absolut säkerhet att det sker med avsikt.

Vad tror du? Är de så dumma eller gör de det med flit?
Jag tror att de vet att de splittrar, och att därmed kan intensifiera verktygen för mer makt.

Människor klarar inte att ha makt. Historien visar att makt – utan undantag – korrumperar och leder till ondska. Låt oss inte vara naiva av rädsla för att bli stämplade som ”konspiratoriska”.

Låt oss vara en Arnulf Øverland, som tidigt ser signalerna, oavsett vilken ”ism” eller krok man hänger idealismen på.
Och för sakens skull: Skulle Øverland varna för demonstranterna, populasen, eller skulle han varna för de myndigheter som på falska grunder brännmärker demonstranterna? Vad tror du?

I Skottland kan man få upp till sju års fängelse för att ”tala fel” angående transsexuella, till exempel använda fel pronomen. Det är med andra ord den totalitära woke-mobben som sitter på våldsmonopolet. Tänk på det…