I sin svanesång till Demokraternas konvent, som antog formen av skrik och skrål, lögner och vilda anklagelser, anmärkte president Biden att de högljudda pro-Hamas-demonstranterna som startade upplopp på andra håll i Chicago ”hade en poäng”. Vad den poängen var kan man bara gissa sig till. Biden lyckades dock ropa ut att han ville ha ett slut på kriget i Gaza – underförstått: oavsett om Hamas-terroristerna besegras eller inte. Detta kan bara tolkas som ett krav på Israels kapitulation och en signal om vad som komma skall om de alltmer extremistiska Demokraterna vinner presidentvalet.
Vad gäller Israel, bekräftar Harris’ beslut att bojkotta premiärminister Netanyahus tal till kongressen och sedan använda ”motståndsrörelsens språk” bland pro-Hamas-aktivister efter sitt privata möte med ledaren för den judiska staten, vad som redan är säkert: Harris kommer att bli Amerikas första uttryckligen anti-israeliska president.
Förskjutningen i USA:s inställning till Israel var tydlig redan i och med president Obamas katastrofala eftergifter inför den iranska regimen, som gjorde det möjligt för de galna prästerna att lägga beslag på ofantliga miljarder och använda dem för att finansiera terror i hela Mellanöstern. Samtidigt signalerade Obama en ny politik som gick ut på att ”skylla på Israel för att landet försvarar sig mot skurkregimen i Teheran”, skriver Hewitt.
Förre presidenten Barack Obama skapade en katastrofal appeasement gentemot den iranska regimen som fortfarande plågar Mellanöstern och som misslyckades katastrofalt. Biden använder ibland sitt muskelminne från när man kunde räkna med att Det Demokratiska Partiet snabbt och omfattande stödde Israel, men lika ofta – och på senare tid – glömmer han det traditionella stödet för Israel och ger efter för Obamas impuls att beskylla Israel för att man försvarar sig mot skurkregimen i Teheran.
Ingen amerikan som stöder Israel kan lura sig själv på den här punkten: Harris och hennes team är ännu radikalare än Biden och Obamas, och hon och de kommer att isolera Israel och göra landet än mer sårbart för Iran och dess många ställföreträdare.
Om Hewitt har rätt – och allt tyder på att han har det – innebär det en radikal brytning med åttio års amerikansk Mellanösternpolitik, och hur många i Harris-älskande Europa har övervägt konsekvenserna?
I en sådan situation kommer Israel inte att ha något annat val än att ta till desperata medel. Den judiska staten är en kärnvapenmakt och har de nödvändiga medlen för att agera, så vem som helst kan föreställa sig vad ett israeliskt försvarskrig skulle kunna innebära. När ett land står inför utplåning kommer det att försvara sig med näbbar och klor, oavsett konsekvenserna.