Argentinas president Javier Milei minskar kostnaderna över hela linjen, men ökar investeringarna i Argentinas militära styrkor.

Varför spenderar Milei mer pengar på Argentinas försvar?

Detta är frågan som Sam Meadows ställer i The Spectator. Meadows är en journalist baserad i Sydamerika.

Milei har stängt ner hela ministerier, till exempel kulturministeriet. Han har också stängt ner den argentinska ”tankepolisen”.

Konsumtionen faller över hela linjen, precis som Milei lovade i valkampanjen. Detta skapar naturligtvis (som förutspått) problem för enskilda argentinare. Men på lång sikt är detta det enda sättet att rädda Argentinas ekonomi, säger Milei.

Det finns många indikationer på att Mileis chockterapi faktiskt fungerar. Inflationen är nu under kontroll och har sänkts från 17.000 till 35 procent.

35 procent är fortfarande en för hög inflationstakt, men för argentinarna verkar slutet vara nära.

Men varför ökar Milei investeringarna i de militära styrkorna?

Milei har inte bara misslyckats med att minska militärutgifterna utan lovat att öka budgeten för de väpnade styrkorna från 0,5 procent av BNP till 2 procent under det kommande decenniet.

Argentina står inte inför något uppenbart militärt hot. Även om de fortfarande anser att Falklandsöarna är deras, finns det inga signaler om att de avser att starta om den konflikten.

I kommentarsfältet under artikeln i The Spectator föreslår en person att Falklandsöarna faktiskt borde vara ett mål för Milei. Men det är nog föraktet för brittiska politiker som spelar huvudrollen i kommentarerna.

En snabb titt på de rövhål som för närvarande sitter i regeringskontor i Storbritannien och han kanske vill ha en repris av Falklands.
Vem kan för en sekund tvivla på att Starmer skulle ge upp Falklandsöarna i ett hjärtslag?

Det mest uppenbara praktiska svaret är att bekämpa så kallade ”interna hot” i form av kriminella gäng, säger Meadows. Men argentinarna minns fortfarande den militärdiktatur som rådde fram till 1983. Det är inte troligt att de gillar att militären används mot civila, tror han.

Möjligen beror det på vilka de civila är. Det har skett en explosion av våld kopplat till kokaintrafiken, vilket särskilt har drabbat staden Rosario.

Mileis säkerhetsminister Patricia Bullrich har utlovat ett kraftfullt svar, kanske med El Salvador som förebild, där den ”coole diktatorn” Nayib Bukele använde militären för att samla ihop tiotusentals unga män, som fortfarande sitter fängslade utan rättegång.

.Bukele är enormt populär bland vanliga laglydiga medborgare som fått nog av att gator och städer kontrolleras av gäng. Metoderna är kontroversiella, särskilt i västvärlden där endast åtgärder som är tillräckligt humana för att inte fungera accepteras.

Milei kanske följer i Bukeles fotspår. Men det låter lite märkligt, i ett land som inte är i närheten av att uppleva de problem som El Salvador måste leva med.

En annan förklaring kan vara att Milei, som är en stor beundrare av Donald Trump, vill anpassa sig till samma krav som Natoländerna måste uppfylla. Kanske ökar Milei försvarsinvesteringarna för att anpassa sig till Trump och om möjligt ingå i en militärallians med USA om Trump vinner valet?

Detta kan också vara en väg mot ett bättre ekonomiskt samarbete med USA, vilket skulle kunna höja levnadsstandarden för vanliga argentinare. Trots allt lever cirka 20 procent av argentinarna i extrem fattigdom.

Som en fattig pensionär sa till BBC:

”Vi borde ha ett lugnt liv hemma och smutta på mate [drycken], men istället måste jag stanna här och försvara min inkomst. Det är omöjligt att leva på det här sättet.

Om man frågade dem vad som oroar dem mest i dag skulle militärens prestige inte stå högt på listan, avslutar Meadows.

Men även om Milei är kontroversiell är han ingen idiot. Han vet förmodligen vad han gör. Kanske är utvidgningen av försvarsbudgeten en annan del i hans ekonomiska räddningsplan för Argentina?

Købe hos Tales: Sådan døde Danmark        Købe hos Saxo: Sådan døde Danmark