Ur flödet/i korthet

Klimat- och energipolitiken, med satsningen på sol- och vindkraft och det kommande förbudet mot bilar med förbränningsmotorer, förstör tysk industri, konstaterar Tysklands mest kände ekonom Hans-Werner Sinn i en lång intervju med Neue Zürcher Zeitung.

Sinn – som är professor emeritus i ekonomi i München och tidigare chef för Ifo-institutet för ekonomisk forskning – förekom ganska ofta i tyska tidningar tidigare. Men ju djupare Tyskland sjunker in i grön galenskap, desto mindre bekvämt är det för maktservila tyska medier att ge honom en röst. I en schweizisk tidning är han dock fortfarande välkommen.

Den välkände ekonomen är kritisk till den pågående övergången till en planekonomi:

Neue Zürcher Zeitung: Du kritiserar ofta det växande statliga ledarskapet i Tyskland, har du ett exempel?

Hans-Werner Sinn: Nyligen prisade Thüringens avgående premiärminister Bodo Ramelow sig själv för att ha antagit över hundra nya lagar och förordningar under sin mandatperiod. Detta visar hur vridet sättet att tänka är i det här landet.

De Gröna kallar detta en legitim användning av regleringspolitik.

Det är en fruktansvärd förvrängning. Regleringspolitik handlar om att skapa en stabil rättslig ram för fritt förhandlade privata kontrakt som kommer till stånd under konkurrenskraftiga förhållanden. De Grönas nya regelpolitik är inget annat än gammaldags statlig styrning.

Det är inte bara Tyskland som sätter den normala marknadsekonomin ur spel:

EU är också på väg åt fel håll med sina taxonomiregler. Det är inte kunniga investerare som fruktar för sina pengar, utan orealistiska politiker som bestämmer vilka sektorer som ska få pengar och vilka som inte får.

Tyskland och stora delar av EU var länge anhängare av en liberal ekonomisk politik. Nu är det dock mer fokus på statliga ingripanden. Varför är det så?

För det första har vi förlorat en frihandelsaktör till följd av Brexit. Tillsammans med Tyskland var Storbritannien en garant för en liberal handelspolitik. Nu är merkantilismen och fransk dirigism på väg att ta överhanden i EU. Den dirigism som EU utövar med sitt förbud mot förbränningsmotorer är inte förenlig med en marknadsekonomi. Och det finns ingen miljövinst.

Klimat- och energipolitiken avindustrialiserar Tyskland, konstaterar Sinn.

Tycker du att det är fel att byta till elbilar?

Ja, när det sker under tvång. Elbilar är inte CO2-fria, som EU hävdar. Med batteriet har varje bil en tung CO2-ryggsäck, och även om avgasröret inte är kopplat till bilen är det oftast placerat några kilometer bort i ett koleldat kraftverk. Förbudet mot förbränningsmotorer har tillsammans med andra energipolitiska synder drivit Tyskland i riktning mot avindustrialisering.

Det finns ingen nytta av en CO2-politik som inte är global, anser han. Som det är nu uppvisar Europa ett självskadebeteende:

I det avseendet vore det rätt om alla länder gick samman för att hitta en gemensam lösning. Men så är inte fallet. Endast européerna och ett fåtal andra miljövänliga länder är inblandade. Och eftersom det är så, strömmar oljan som de gröna länderna inte längre använder genom marknaderna till fallande priser till andra länder och förbränns där.

Resten av världen följer inte Europa, utan gläds i tysthet över vår kontinents självförvållade handikapp:

Du ser inte argumentet att Europa är ett exempel för andra länder att följa?

Nej, det är tvärtom. Tyskland förstör sin egen industri. Andra länder kommer att välkomna detta, men inte kopiera det. Eftersom deras egen industri faktiskt subventioneras av inflödet av olja.

Det är dags att dra i nödbromsen, varnar Sinn: ”Förbudet mot förbränningsmotorer bör omedelbart hävas”, säger han.

Den tyska energipolitiken måste också vändas:

Vi måste tillbaka till kärnkraften, så att vi kan få lägre elpriser igen. Vissa av de nedlagda reaktorerna kan tas i drift igen till en överkomlig kostnad. De nya smältsaltreaktorerna bör också övervägas. Dessa faciliteter är till sin natur säkra och små. De förbereds för närvarande av ett halvdussin nystartade företag världen över.

För tillfället befinner sig landet på ett katastrofalt spår:

Vi bör också titta närmare på den ensidiga satsningen på vind- och solkraft, eftersom denna energi är instabil och inte går att reglera. Lika många konventionella kraftverk behövs som tidigare för att täcka de många mörka tiderna och täcka en lika volatil efterfrågan på el. Det ger dubbelt så höga fasta kostnader. Detta gör elen mycket dyr.

Skulle vi vilja återgå till kärnkraften uppstår frågan hur detta ska göras. Ingen vill ju ha ett kärnkraftverk precis utanför sin dörr.

Det är inte sant. Invånarna i Biblis protesterade mot nedläggningen av kärnkraftverket där. Det handlade också om jobb. Hundratals nya konventionella kärnkraftverk planeras för närvarande runt om i världen. Kärnkraften är på uppgång igen. Det är bara Tyskland som inte är med på det, och Schweiz vet inte hur de ska göra.

Sinn förnekar att ”klimatmålen” kan nås:

Tror du att de mål som Tyskland har satt upp för CO2-utsläpp är uppnåeliga?

Jag kan inte föreställa mig det. Vi har uppnått en minskning av CO2-utsläppen med 40 procent jämfört med referensåret 1990. Detta beror främst på nedläggningen av industrin i DDR. Nu vill vi nå resterande 60 procent inom 20 år. Detta kan bara uppnås genom att avindustrialisera landet, men befolkningen invänder med rätta mot det.

Det får också politiska konsekvenser: ”Det är inte konstigt att det dykt upp nya partier till vänster och höger som inte vill stödja den här kursen”, säger Sinn.

Syftar du på AfD och Sahra Wagenknecht Alliance (BSW)?

Ja, valresultatet i Östtyskland kommer förhoppningsvis att få de gamla partierna att ta förnuftet till fånga. Tyvärr gick inte de gamla partierna i dialog med de nya på ett argumenterande sätt, istället satte de upp brandväggar och slängde ut självgoda förolämpningar. Det gjorde verkligen många i de nya delstaterna rasande.

Ekonomiprofessorn kunde knappast ha fått det uttalandet i tryck i någon av de stora tyska tidningarna, som lojalt följer de största partierna i att behandla AfD som spetälsk. Nu säger han i praktiken att AfD reagerar förnuftigt på Tysklands likvidation.