Ur flödet/i korthet

Under söndag och måndag tågar Palestina-grupper runt om i Sverige i – vad de hoppas ska bli – jättedemonstrationer. Ska man tro arrangörerna handlar det om att visa stöd för ”motståndskampen” och protestera mot ”folkmord” och ”ockupation”. Det låter såklart bättre än att samlas för att fira årsdagen av en massaker, men det är precis vad man tänker göra.

När nyheten om de bestialiska terrordåden som Hamas utförde mot civila israeler den 7 oktober förra året spreds till Sverige, firade islamister och pro-palestinier med bilkorteger och demonstrationer på svenska gator och torg. Man firade det bestialiska våldet, man firade morden, våldtäkterna, tortyren och kidnappningarna. Man firade hur småbarn och gamla massakrerats.

Jublet över slakten på oskyldiga civila förvandlades hos pro-palestinier i Sverige – och på många andra platser i Väst – till familjefester. ”Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli” gäller tydligen även när målet är att skapa hänsynslösa, brutala, mordiska terrorister.

Det har gått ett år sedan dess, men den pro-palestinska rörelsen firar fortfarande hatet och våldet och det naiva Sverige låter dem hållas. Tältlägret i Lund får vara kvar på ockuperad mark eftersom det, enligt Polismyndigheten, ”är en väsentlig del av manifestation och budskapet man vill få fram”. Att det utgör en sanitär olägenhet och kan fungera som definition av hatbrottet ”hets mot folkgrupp” spelar  tydligen ingen roll.

Av någon märklig anledning ges just denna grupp rättigheter som förvägras andra. Man kan ju undra varför? Men man behöver inte undra så länge. Vi vet varför.


Uppmaning till intifada (blodigt uppror) vid ett tältläger utanför KTH i Stockholm. Foto: Skärmdump Facebook

Nu är det dags för årsdagen, och Palestina-grupperna har växlat upp. De pro-palestinska demonstrationer som hållits i stora svenska städer under lördagarna ska nu bli ”stordemonstrationer” och ”kraftsamlingar” för ”ett år av motstånd”. Administratören för Facebook-gruppen Solidaritetsgruppen För Palestina i Växjö, Mohamad Ad, skriver:

NU LÄGGER VI KRUTET PÅ MÅNDAG!
Vi vädjar till er att delta i manifestationen då.
Det här är nog bland dem viktigaste Palestina tillfällen under senaste 12 månaderna.
Sprid, mobilisera och kom mer era kära o nära.
Keep it up for Palestine!

”Keep it up for Palestine”, alltså? Kanske inser till och med pro-palestinierna att det skulle vara alltför provokativt att tala i klartext: ”Keep it up for intifada! Kom och fira ett år av brutal slakt!”


Foto: Skärmdumpar Facebook

För att nå maximalt deltagarantal har vissa grupper valt att förlägga sitt firande av terrorism under söndagen, andra håller renlärigt fast vid måndagen. Oavsett smyger sig en fråga på: Hur är det ens möjligt att de får tillstånd att samlas till dessa ”manifestationer”?

Låt oss göra en jämförelse. Skulle det vara möjligt för nazister att få demonstrera under parollerna ”kraftsamling mot massinvandring”, ”manifestation mot islam” eller ”stoppa befolkningsutbytet” på årsdagen av massakern på Utøya, den 22 juli? Nej, självklart inte. Det skulle inte vara möjligt någon dag under året. Tack och lov.

Där skulle det svenska samhället sätta ner foten och förklara att vi inte vill ha sådana demonstrationer av hat och uppmaningar till våld på våra gator och torg. I det fallet skulle det vara självklart att ta ställning mot urskillningslös slakt av oskyldiga. Så varför är det så svårt att agera likadant om de tilltänkta offren är judar?

För ja, Palestina-grupperna har rätt i ett avseende: Det pågår ett folkmord. Men vill de pro-palestinier som demonstrerar idag och imorgon se de faktiska gärningsmännen, så behöver de ställa sig framför en spegel.

På samma sätt finns det ett folk som, ännu en gång, försvarar sig mot de krafter som har som mål att förinta det. Ledtråd: Det är inte palestinierna.

Vill pro-palestinier i Sverige se en varaktig fred, så borde de demonstrera mot Iran, mot Hamas, mot Hizbollah och mot de dogmer inom islam som kräver att alla judar ska dödas (och när det är uppfyllt så är det dags för alla homosexuella och icke-muslimer att läggas under svärdet). Då borde de demonstrera för att Hamas och Hizbollah skulle medverka i de fredsförhandlingar som Israel så många gånger har bjudit in till. Då borde de arrangera manifestationer för att få Hamas att släppa den gisslan som, mot förmodan, ännu är i livet. Då borde de upprätta tältläger för att få terror-sekternas ledare att låta bidrags-miljarderna hjälpa de civila palestinierna, istället för att spendera dem på vapen, terroranläggningar och sitt eget lyxliv långt bort från Gaza.

Men det gör såklart inte Sveriges pro-palestinier.

Det är svårt att se någon annan förklaring än att de, när allt kommer till kritan, inte är intresserade av fred. De vill ha just det besinningslösa våld, just de brutala övergrepp, just de djuriska våldtäkter, just det förakt för oskyldiga liv som vi fick se den 7 oktober 2023. Oskyldiga kvinnor och barn får mer än gärna massakreras, gärna på så blodtörstiga och monstruösa sätt som möjligt, förutsatt att de är judar.

Att individer med sådana åsikter kan få tillstånd att manifestera sitt hat, sin fortsatta strävan efter folkmord och uppmaning till ”global intifada” är inget annat än skamligt. Historien påminner oss om hur konsekvenserna av det hatet kan se ut.