Det är inte lätt att vara nykter, objektiv och civiliserad i ett land där etik och civiliserat beteende blir alltmer värdelöst. Istället för debatt, meningsutbyte och fredlig oenighet präglas Norge och alla andra västländer alltmer av motsättningar, demonstrationer, upplopp, hatpropaganda, censur, ekokammare och extremism, drivet av framför allt vänstern som blir alltmer radikaliserad och ociviliserad i sitt beteende. Men nu har de valt att gå ännu längre och förvandla sig själva till fullständiga skitstövlar.

Jakten på grupperna och idéerna bakom terrordåd har helt glömts bort

Under 2011 inledde både polis och press en intensiv jakt på den ”flock” som sympatiserade med terroristen Behring Breivik och stödde hans manifest och våldsanvändning. De hittade inte en enda. I brist på högerextrema terroristsympatisörer beslöt vänstern därför att ta till hatpropaganda och förklara alla som kritiserat Arbeiderpartiets politik under de senaste 30 åren som indirekt medskyldiga till terrorism – eftersom de påstods dela terroristens ”idéer”, och det var omöjligt att rentvå sig från anklagelserna.

Häxjakten präglades av samma hänsynslösa människosyn som kommunistiska regimer är kända för att inta mot oliktänkande och kritiker: Vänsterns mål var att en gång för alla krossa, förgöra och straffa alla profilerade kritiker av globalism, så att det sociala experimentet kunde fortsätta mer obehindrat. ”Segern är vår”. De gjorde MSM till sitt politiska verktyg. Detta skapade i sin tur en odemokratisk tystnadskultur så att invandringsvågen mellan 2015 och 2018 kunde eskalera nästan obehindrat. Ingen vågade längre protestera.

Trots att terrorhotet växte så snabbt under denna period att städernas promenadstråk fick skyddas med antiterroristiska blomlådor, så växte inte viljan att söka efter anhängarna, idéerna eller manifestet bakom det islamistiska terrorhotet. Tvärtom skyddades varje troende från misstankar under ”individens rättigheter” och mantrat att ingen är ”kollektivt skyldig”. Detta är naturligtvis i demokratins anda, men det är inte den uppenbara diskrimineringen i förhållande till människor på högerkanten.

Demonstration för terror på terrorns årsdag

Den 7 oktober väljer vänstern, som nu helt infiltrerats av islamistisk flockmentalitet och tänkande, att organisera en stor stödmanifestation för Palestina och Gaza. Samma dag som palestinier från Gaza gick bärsärkagång med terror mot civila i Israel och utan pardon mördade, lemlästade, torterade och våldtog oskyldiga människor från 19 länder, och kroppar av våldtagna kvinnor och gisslan i alla åldrar paraderades genom gatorna i Gaza. Det är så flocken och tankesättet ser ut. Den som inte inser hur fel detta är saknar en moralisk kompass.

Huvudsyftet med denna terrorattack från terrororganisationen Hamas (som den norska och svenska vänstern okritiskt har stöttat med miljarder kronor genom åren) var att skapa ännu mer terror i Israel. Förhoppningen var att muslimer överallt skulle attackera judarna ”från floden till havet”. I andra hand var syftet med 7/10-terrorn att skapa mer uppmärksamhet, fokus och sympati för Hamas, Gaza och den palestinska saken – som helt hade överskuggats av andra frågor.

Hamas kunde inte tolerera denna ”glömska” eftersom den hotade deras makt och kassaflöde, och det räckte inte att döda 77 personer: 1.200 människor måste skoningslöst slaktas för att återuppliva den palestinska saken. Det var målet med 7/10-terrorn, och aldrig har terror, tortyr och gisslantagande varit mer effektivt. Hamas uppnådde sitt sekundära mål tack vare vänstern, som flockas kring terroristerna och skyddar, bagatelliserar, ursäktar och fördunklar deras bestialiska handlingar den 7 oktober och tankarna bakom dem.

Full seger för Hamas, och nu är det dags att fira

Den enda negativa bieffekten av Hamas fruktansvärda massaker på morgonen den 7 oktober var att gisslan inte hindrade Israel från att agera. Men för Hamas spelar det ingen roll: Även om Gaza pulveriseras och tiotusentals oskyldiga dör i striderna kommer Hamas inte att ge upp. Möjligheten till kapitulation nämns inte ens i våra tidningar. Hamas är en religiös dödskult som vill ha så mycket död som möjligt – precis som Aum-sekten i Japan 1995, men bara mycket, mycket större och farligare.

Hamas utkämpar en helig kamp för Allah mot judarna, och den som dödas blir automatiskt en martyr. Även om bara en Hamas-terrorist överlever är det en seger, eftersom den terroristen kan återuppbygga både terrororganisationen och Gaza med västerländska pengar. Israel vet detta, och det är just därför som Israel känner sig tvingat att oskadliggöra varenda en av dessa fanatiska vildar.

Hamas femtekolonnare och infiltratörer i Skandinavien vet också detta, och det är därför de har manipulerat västvärlden till att arrangera stöddemonstrationer för Gaza och Palestina den 7 oktober, för att visa att terrorn har makten. De kunde ha valt någon annan av 364 möjliga dagar, men nej. Och flocken av vänsterns lydiga anhängare kommer lydigt att dyka upp i tusental för att stödja terroristorganisationen och de judehatare som nu uppenbarligen kontrollerar vänstern. Det är den enda logiska förklaringen till detta avskyvärda beslut. Det är bara bortom löjligt.

Tryggt att stödja terroristernas tankesätt i grupp

Västerländska, icke-troende medborgare på vänsterkanten kan tryggt delta i dessa demonstrationer, eftersom de vet att polisen inte kommer att stoppa de hatiska manifestationerna, polisen kommer inte att kalla dem till förhör, och pressen kommer inte att publicera bilder av dem under rubriken ”Här är flocken som stöder terroristernas tankesätt”. Man kan ju bara föreställa sig vad som skulle hända om flockar av högerextremister gjorde något liknande den 22 juli? Lyckligtvis finns det inga sådana högerextremister i vårt samhälle. Dessutom har vi medborgare på högerkanten sunt förnuft, anständighet, moral, ett demokratiskt tänkesätt och ett civiliserat beteende.

Alla normala människor skulle förbehållslöst fördöma en sådan marsch. Men inte vänstern, som kommer att flockas under Hamas Palestina-banderoller för att betona att Israel bär skulden för terroristattacken den 10 juli. Det är på detta sätt som terroristattacker har blivit den nya politiska aktivismen – godkända och erkända av vänstern som en berättigad ”motståndskamp”, och vad är 1 200 oskyldiga liv mot ett sådant högvärdigt mål?

Vem bryr sig om barn som torteras inför sina föräldrar, kvinnor som våldtas till döds och dansande ungdomar som skoningslöst skjuts i huvudet medan de ber för sina liv – när det vägs mot Palestinas heliga sak? Ändamålet helgar medlen. Man måste knäcka några ägg för att göra en omelett.

Vänstern och deras inre fiende islamisterna bryr sig inte eftersom de är oantastliga och kan göra vad de vill utan konsekvenser, och det är vad denna minnesstund ska markera – bara 13 år efter det att vänstern själv attackerades av terrorn. Att bli vän med omoralisk barbarism är illa nog, men det är ännu värre: Denna uppenbara anpassning till terror och terrororganisationer fungerar som en signal och uppmuntran till islamister runt om i världen: Titta vad dessa länder accepterar! Nu är allt möjligt!

Det är så här vänstern sjunker ner i ett träsk av omoral och islamistisk extremism. Själva datumet gör automatiskt alla deltagare i detta firande till skitstövlar. Genom eget val.