Under debatten med Tim Walz blev J.D. Vance faktakontrollerad av moderatorerna om konsekvenserna av Trumps ekonomiska politik.

Men Vance lät sig inte påverkas av vad så kallade experter hade att säga. Nu backar Sander Gerber och Stephen Miran upp Vance i ett debattinlägg i Wall Street Journal.

De två vet vad de talar om. Gerber är vd för den globala investeringsfonden Hudson Bay Capital. Miran är ekonom och ”fellow” vid Manhattan Institute och tidigare seniorrådgivare för ekonomisk politik vid USA:s finansdepartement.

De hänvisar till när en av moderatorerna hänvisade till en analys av ”experter” från University of Pennsylvania’s Wharton School, som uppskattade att Donald Trumps ekonomiska plan kommer att öka det federala underskottet med 5,8 biljoner dollar.

Vance betonade bara att så kallade experter har haft fel tidigare, särskilt när det gäller ekonomiska förutsägelser, och fortsatte med att säga: ”De har doktorsgrader, men de har inte sunt förnuft och visdom.”

Vance hade rätt i att dessa ansträngningar i slutändan skämmer ut experterna och undergräver allmänhetens tro på vetenskap.

En förutsägelse är inte vetenskap. Vi har sett detta upprepade gånger, inte minst inom klimatforskningen, som egentligen betyder klimatförutsägelser. Men till och med Statistisk sentralbyrå, som egentligen skulle vara experter, missar målet nästan 100 procent av tiden i sina förutsägelser om framtida invandring till Norge.

Samtidigt beskriver experter ofta uppenbara sanningar som konspirationsteorier. Till exempel att om den nuvarande massinvandringen till Västeuropa fortsätter och européerna fortfarande inte vill skaffa tillräckligt många barn, är befolkningsutbytet bara en tidsfråga.

Knallgod J.D. Vance under vicepresidentdebatten

För att hålla sig till ekonomiska experter räcker det med att peka på det mest katastrofala misstag de har gjort: Nästan alla ekonomiska spåmän trodde att ett ökat handelssamarbete med Kina skulle gynna USA:s välstånd och säkerhet.

Det är nästan omöjligt att missa mer fullständigt.

När skadan var skedd och samhällen i inlandet låg i ruiner började ekonomer skriva om ”Kina-chocken” och ”förtvivlans död”

Men både när det gäller ekonomisk politik och investeringar, påpekar Gerber och Miran, är det liten skillnad mellan att vara sen att förstå och att ha helt fel.

Wharton School använde samma modell när de förutspådde att 2020 års Cares Act endast skulle minska arbetslösheten från 12 procent till 11 procent under tredje kvartalet 2020.

I själva verket sprängdes dessa förutsägelser (och tidigare rekord för återhämtning) i bitar med många miljoner nya jobb som skapades, till stor del tack vare det oöverträffade finanspolitiska stödet från Cares, och arbetslösheten låg på 7,8 procent i slutet av tredje kvartalet.

Det är möjligt att misstänka att så kallade experter väljer sida i sina förutsägelser. Alla Trumps förslag spås skapa katastrofer (tredje världskriget är på väg, fick mina barn höra av lärarna 2016, det var precis tvärtom).

När Biden (och dessförinnan Obama) valdes förutspådde experterna att de skulle föra amerikanerna samman. Men aldrig tidigare har nationen varit så splittrad som under Obamas och Bidens mandatperioder.

Klimatexperter här i Norge förutspådde att elpriset bara skulle öka med några cent till följd av kablarna till Tyskland och England. Vi konspirationsteoretiker skrek oss hesa när vi varnade för en kommande och oundviklig elchock, och tyvärr hade vi rätt.

Också när det gäller inflationen missade amerikanska experter märket.

Goldman Sachs-ekonomer – som Kamala Harris också citerade under debatten med Trump – förutspådde i mitten av 2021 att kärninflationen i personliga konsumtionsutgifter skulle toppa på 2,2 procent.

De hade grovt fel, eftersom den faktiska siffran var över 5,5 procent med en total inflationstakt på 7 procent. När ekonomerna insåg sitt misstag förutspådde de att de höga räntorna skulle leda USA in i en recession. De missade igen: Den reala tillväxten i den amerikanska ekonomin har legat runt 3 procent under fem kvartal i rad.

Exemplen är oändliga. Diplomatiska experter förutspådde att Trumps beslut att flytta den amerikanska ambassaden i Israel till Jerusalem skulle leda till krig i Mellanöstern. Men i stället förhandlade Trump fram det abrahamitiska fördraget, en prestation som han borde ha fått Nobels fredspris för.

Kriget började först när Biden öppnade plånboken för terrorregimen i Teheran, bland annat genom att lyfta sanktionerna mot iransk olja.

Oberoende tänkande är viktigt för demokrati. Experter kan ha många års skolning, men de kan vara benägna att resonera på egen hand. Vad vi behöver från expertklassen är mer ödmjukhet.

Ett sista exempel på experter som aldrig träffar rätt i sina förutsägelser är de otaliga socialarbetare, kriminologer och sociologer som i årtionden har sagt att straff inte fungerar och att den bästa lösningen på brottslighet är dialog och fler fritidsgårdar.

Vem kan glömma svenskarnas patetiska försök med armband med texten ”Tafsa inte”. Pizzaservering verkar inte heller fungera.

Dessa experter ändrar sig aldrig, trots att antalet våldtäkter, mord, knivhuggningar och förnedrande rån aldrig slutar att öka i takt med massinvandringen.

Det är inget fel i att försöka bedöma konsekvenser, till exempel vad nuvarande beslut kommer att leda till i framtiden. Men sådana bedömningar kommer alltid att präglas av osäkerhet, och de övermodiga experterna bör lära sig att känna igen denna osäkerhet. De bör också vara villiga att analysera sina misstag i stället för att upprepa dem i all oändlighet.

Det finns ingen ersättning för förmågan att tänka igenom saker själv. Och som Vance betonade är sunt förnuft och visdom lika viktigt som expertis.