Till de judar som trodde på honom sade Jesus: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” De sade: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader.” De svarade: ”Vår fader är Abraham.” Då sade Jesus: ”Är ni Abrahams barn borde ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig – den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. Ni gör er faders gärningar.” Då sade de: ”Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan.” Jesus svarade: ”Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte. Kan någon av er bevisa att jag har syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig då inte? Den som har Gud till fader, han lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte har Gud till fader.”

Judarna sade: ”Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt.” Jesus svarade: ”Jag är inte besatt, utan jag ärar min fader, men ni skymfar mig. Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”

Joh 8:31–51

Organisationen Mor Far Barn har utarbetat en gemensam kristen deklaration om genus som flera kristna organisationer skrivit under.

I deklarationen anges bland annat att:

”Att lära barn och unga om ’killar, tjejer och andra kön’, att det finns ett ’inre kön’, att de kan ’födas i fel kropp’ och att kön är ’flytande’, är djupt problematiskt. Sådan påverkan kan leda till förvirring, otrygghet och destruktiva livsval hos många barn och unga.”

Det får jämställdhetsminister Lubna Jaffery (Ap) att reagera starkt och hon säger till NTB att deklarationen kan skada många. Hon är särskilt upprörd över vad hon menar är bristande acceptans och förståelse för queers, och hävdar:

”Vi lever i ett samhälle där vi har kommit långt förbi de diskussioner som organisationerna försöker aktualisera,

Kristna queer-personer känner sig kanske inte särskilt välkomna i dessa organisationer. Då är det till liten nytta att de samtidigt skriver att ’vi uppmuntrar alla att möta varandra med respekt och vänlighet’.”

Jaffery påpekar också att de organisationer som skrivit under deklarationen inte erkänner att transpersoner existerar. Hon tycker att det är upprörande och påpekar att det råder bred professionell enighet om att kön är mer komplext än bara två kategorier.

Ministern vill inte ge sig in i någon teologisk debatt, men framhåller att regeringen arbetar för att alla ska leva ett tryggt, gott och fritt liv.

Lubna Jafferys uttalanden är intressanta både ur ett teologiskt och ett historiskt perspektiv. Det handlar om begreppen sanning och frihet, för utan att vi har fått varit med och diskutera vad som händer har begreppen förlorat sin grundläggande innebörd, och konsekvenserna av det utvärderas sällan.

Med kristendomen fick vi en ny förståelse av begreppet sanning. Gud var en Gud som var utanför det skapade, men som i sin sanning hade skapat det hela. Han var universums lagstiftare och mästare, och vi blev inbjudna att förstå och underkasta oss den värld han skapat oss till, samtidigt som han gav oss lagar för mänskligt umgänge. Dessa lagar hade sina rötter i hans heliga natur. Som Thomas av Aquino sa: Gud kan inte säga att en gärning är god om den strider mot hans natur. Hans natur begränsar alltså hans allmakt.

Det är denna sanning som Jesus förklarar för dem som lyssnar, och som gör människan till en ny skapelse. Att lära känna den absoluta sanningen var en revolutionerande upplevelse. För många låter det som en paradox, men gränserna denna sanning sätter gör det möjligt att leva i frihet, eftersom gränserna inte ska överträdas, utan respekteras. Ingen medborgare är säkrare än de som bor i ett land med säkra gränser och med en stat som följer rättvisa lagar – lagar som inte kan ändras, eftersom de bygger på en absolut sanning.

Som kristna har sanningen och livet med Gud också konsekvenser för det som betyder något för en. Man är inte längre bunden av sin omgivnings oförutsägbara krav och låter inte samhället definiera sig, och kanske viktigast av allt: Det är denna sanning som är den enda vägen till frälsning.

Det är denna förståelse av sanningen som gör att jämställdhetsministern reagerar så starkt. Det är som om hon står bland dem som debatterar med Jesus och hellre vill se honom död. Hon förstår att Jesus hotar vår tids sexuella revolution.

Det är en viktig anledning till att organisationen Fri har valt just det namnet. Det handlar inte bara om att vara fri att leva som vi vill, det handlar också om rätten att vara fri att definiera sin egen sanning. Utmaningen är att denna förståelse av sanningen inte gör oss fria, utan leder oss in i ett nytt slaveri.

Fri kräver att vi alla ska acceptera deras förståelse av världen. Vi måste bland annat acceptera påståendet att alla kan definiera sitt eget kön, och att normer som rör samlevnadens etik ska brytas ner.

Jämställdhetsminister Lubna Jaffery hävdar att organisationerna bakom deklarationen om genus inte erkänner att transpersoner existerar. Det är ett påstående som visar vilken konflikt vi står inför, eftersom alla organisationer förstår att det finns människor som kämpar med könsdysfori. Vad dessa organisationer däremot inte erkänner är människans möjlighet att definiera sitt eget kön och frånvaron av gudagivna normer.

Den frihet Jaffery vill ha gör det omöjligt att hävda att något är absolut sant, inte ens vårt eget kön, och därmed slår hon mot själva grunden för vår civilisation. Hon ger människan en kraft som inte ens Gud har, nämligen friheten att definiera sanningen, i motsats till kristen tro, där tron ​​på en absolut sanning gör oss fria.

Ett samhälle där sanningen relativiseras förlorar möjligheten att försvara sig mot alla destruktiva krafter, inklusive de som säger sig ha frihet som mål. Om vi ​​inte kan säga att något är absolut sant, kan vi inte heller säga att något är absolut bra, därför blir det goda också något som den enskilda människan, och därmed också demokratin, kan definiera.

Kulturer vi tidigare visste var nedbrytande, blir därför en berikning, eftersom ingen får säga att något är absolut sant eller bra. Alla har trots allt fått friheten att definiera sin egen sanning.

Jag hoppas att ni förstår vad vi alla riskerar under en sådan regim.