En ny studie beställd av den svenska regeringen visar att det nu finns 180 områden i Sverige med en hög grad av ”socialt utanförskap”. – Självvalt, säger en socialantropolog.

Områdena med utanförskap, eller parallellsamhällen som vissa svenska medier kallar dem, är fördelade på 66 kommuner. Statistiska centralbyrån och Boverket har gjort analysen på uppdrag av regeringen, rapporterar TV4.

Cirka 710.000 personer är folkbokförda med adresser på platser som finns med på listan över parallellsamhällen. Av dessa är 190.000 under 18 år.

För lätt att skjuta på polisen

Utanförskapsområden är platser där politiker sätter ut rosa bänkar i ett försök att tala om för allmänheten att kvinnor också får vara utomhus, som i den muslimska enklaven Rosengård i Malmö.

Rosengård är även platsen där polisen fick flytta eftersom det var för lätt att skjuta rakt in i fönstren på polisstationen. I stället byggdes ett mörkgrått högsäkerhetshus med ”sparsamt med fönster och barriärer runt parkeringen”. De anställdas bilar måste skyddas så att de inte vandaliseras av medborgarna.

I en intervju med Sveriges Radio 2018 föreslog Jimmie Åkesson att man skulle riva bostadshus i utanförskapsområdena istället för att lägga enorma resurser på att underhålla dem.

– Man kanske ska tänka om. Börja från början och bryta de negativa strukturerna i sådana områden, sa Åkesson.

Socialbidrag, kriminalitet och trångboddhet

De kriterier som används för att identifiera utanförskapsområdena är hur beroende invånarna är av socialbidrag, graden av kriminalitet, det demokratiska deltagandet, arbetsmarknadsanknytningen, skolresultat och ”trångboddhet”.

Av de 180 ghettoområdena anses 40 ha ”särskilt stora och kombinerade” problem. Redan för tio år sedan upprättade polisen en lista med 55 områden som man tappat kontrollen över, så kallade no-go-zoner.

Göteborg och Malmö är de kommuner som har den i särklass största ghettofiseringen. Ädla ortnamn som Herrgården norr, Augustenborg eller Bellevue hjälper inte. Ändå finns de med på listan över de 26 mest utsatta platserna i Malmö.

– Utanförskapskartan kommer att ge oss en tydligare bild än tidigare av var det behövs konkreta åtgärder, säger Mats Persson, arbets- och integrationsminister.

År 2019 konstaterade organisationen The Global Village Foundation att 550.000 människor bodde i ghettona, 80 procent av dessa hade utländsk bakgrund.

Om siffrorna är direkt jämförbara har antalet invånare i de utsatta områdena ökat med nästan 30 procent på fem år.

Gentrifiering omöjlig

Den svenska vänstern var kritisk till de förorter som byggdes på 1960- och 70-talen, som de kallade förvaringsplatser för arbetarklassen. På 1980-talet flyttade dock många vidare och de kommunala bostadsbolagen behövde nya hyresgäster.

– Man försökte aktivt locka till sig flyktingar och invandrare, säger socialantropologen Aje Carlbom i en intervju med Smedjan. Kritiken skiftar nu till sociokulturella frågor.

– Haga i Göteborg och Södermalm i Stockholm var slumområden på den tiden, men de gentrifierades i takt med att städerna växte. Områdena var tillräckligt attraktiva för att bevaras, säger Carlblom.

Men så kom Miljonprogrammet, enorma byggprojekt för bostäder till fattiga. Men enligt socialantropologen gör utformningen av bostäderna att en gentrifieringsprocess är orealistisk att tro på.

Ville komma närmare sina landsmän

– När jag gjorde mina fältstudier i Rosengård hade de människor jag intervjuade tidigare bott i icke-segregerade områden. Men efter ett tag hade de känt sig isolerade där och valde att flytta till Rosengård för att komma närmare andra muslimer. När tillräckligt många människor från en viss grupp har flyttat in i ett visst område kommer de nyanlända till Sverige automatiskt att söka sig till sina landsmän, eller åtminstone till människor som delar deras religion och kultur.

– De människor jag intervjuade, många av dem var islamister, ville leva i linje med islam. Och i Rosengård finns det många samhällstjänster för muslimer. Man är omgiven av människor som bekräftar att man är normal, som också bär slöja och så vidare”, säger Carlblom.

– Då blev jag förvånad över processen. Jag är inte förvånad idag.

White Flight

Emma Neuman, doktor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet, var en av de forskare som analyserade migrationsmönster i Sveriges tolv största kommuner mellan 1990 och 2007. Projektet visade att etnicitet är en tydlig drivkraft för segregation.

Enligt forskargruppen räckte det med att andelen utomeuropeiska invandrare uppgick till 3-4 procent i ett område för att infödda svenskar skulle börja flytta därifrån. De högutbildade och högavlönade flyttade naturligtvis först.

Den här mekanismen har utan tvekan påskyndat den utbredda ghettofisering som Sverige upplever.