Britaniens finansminister Rachel Reeves representerar Labourpartiet men är de brittiska arbetarnas största fiende, åtminstone de som inte är anställda i den offentliga sektorn. Hon är så falsk att hon ljuger om sitt eget CV.

Sjuksköterskor och läkare i NHS får stora löneförhöjningar efter år av strejker och kampanjer. Tågförare i det misskötta brittiska järnvägssystemet, som är i det närmaste privatiserat, precis som här i Norge, får också pengar kastade efter sig.

Det är värre för människor i den privata sektorn. Allt guld Reeves rör vid förvandlas till grå sten. Hon försökte få in skattepengar för att åtgärda lärarbristen i de usla kommunala skolorna. Men när hon införde moms för privata skolor fick tusentals brittiska elever ge upp möjligheten att få en bra utbildning och flytta tillbaka till statliga skolor.

Som ett resultat leder åtgärden till ökade kostnader för skattebetalarna och en ännu högre lärarbrist, precis som många varnat för i förväg.

Skattehöjningen för National Insurance, ungefär som i den norska folketrygden, slår hårt mot näringslivet. Vissa företag har möjlighet att flytta produktionen genom att flytta ut ur landet, men jobben försvinner.

Höjning av minimilönen gör det svårt eller nästan omöjligt för ungdomar att få in en fot på arbetsmarknaden.

Samtidigt gör Reeves allt hon kan för att skövla det brittiska jordbruket genom att införa en arvsskatt som få bönder kan hantera. Hårt arbetande bönder och vanliga arbetare slaktas av den nya Labourregeringen, precis som vi ser här i Norge, under kontroll av ett parti som borde byta namn så snart som möjligt.

Man kan inte kalla sig ett arbetarparti när allt man gör är till nackdel för arbetande människor. Ap borde byta namn till väckelsepartiet, HBTQ-partiet, invandrarpartiet, Ukraina-partiet, klimatpartiet eller socialförsäkringspartiet. De bryr sig inte ett dugg om arbetarna, som tvingas finansiera all denna galenskap.

Reeves är, liksom norska politiker, inte att lita på, vilket har visat sig genom något så pinsamt som att förfalska sitt eget CV. Det är egentligen inte så fruktansvärt grovt, och naturligtvis inte lika illa som politiker som låtsas att de inte vet var de bor med sina familjer, bara för att suga upp några hundra tusen kronor i pendlingsstöd.

Pendlarbostadsbluffen är på sätt och vis en förlängning av den woke hysterin: Du bor där du känner att du bor.

Men det är något patetiskt med Reeves små lögner på sitt CV. Det är därför vi gärna gratulerar henne till en sak som hon med glädje kan skriva på sitt CV och som ingen någonsin kommer att säga är fake news:

Rachel Reeves kan stolt skriva på sitt CV att hon är den sämsta kanslern i brittisk historia. Ingen kommer att protestera.