Labour-parlamentarikern Tahir Ali frågade förra veckan Keir Starmer i det brittiska parlamentet om han skulle ”åta sig att förbjuda vanhelgning av religiösa texter och profeterna i de abrahamitiska religionerna”; handlingar som ”främjar splittring och hat”.
Sharia
Ali använde ett selektivt språk. Han ville ha ett förbud mot kritik av ”abrahamitiska” religioner, men han lämnade inga tvivel om att han hade en speciell religion i åtanke när han betonade att november är ”Islamophobia Awareness Month”; en månad avsatt för välbehövlig medvetenhet om islamofobi.
Specifikt ville han göra skändning av Koranen till ett brott och hänvisade till en FN-resolution från 2022 som fördömer skändningen av religiösa texter.
Förstå Starmer
I sitt svar tog Keir Starmer inte tydligt avstånd från en sharialiknande kodex:
– Vi förbinder oss att bekämpa alla former av hat och splittring, inklusive förstås islamofobi i alla dess former.
Han tog inte specifikt ställning till huruvida blasfemilagar skulle kunna bli en del av framtida politik.
– Djupt alarmerande
Alis fråga och Starmers svar har aktualiserat en gammal debatt om yttrandefrihet, skriver The Independent:
Organisationen National Secular Society beskrev Alis inlägg som ”djupt alarmerande”.
Hur oroväckande det är kan diskuteras. Yttrandefriheten, friheten att kritisera makthavare, är redan så inskränkt att när ”yttrande” används med tillägget ”frihet”, framstår det mer som orwellska nyheter.
Hur alarmerande?
När Ali från Pakistan pekar på vägen framåt för våra grannar på andra sidan Nordsjön repeterar politiker som borde ha slagit larm för länge sedan de gamla, lite svulstiga fraserna.
Parlamentarikern David Davis varnade för att yttrandefriheten inte får äventyras i namn av att bekämpa hat:
– Yttrandefriheten är grundläggande för allt vi har och allt vi står för.
Han kunde lika gärna ha dansat regndansen.
Med tankepolisen på jobbet
För att ge plats åt politiska fångar har Starmer beslutat att släppa över tusen våldtäktsmän och mördare. Tankepolisen måste ha en plats för att ta itu med dem som kritiserar honom.
Strategin är att skrämma folket från att göra uppror/protestera mot en politik som förstör samhället de har sina rötter i. Vi har hört talas om dessa:
The Grammy winner and former lead guitarist of the British folk rock band Mumford & Sons @MrWinMarshall reveals to Americans that people are being imprisoned in the UK and EU for politically incorrect social media posts.
🇺🇸🇬🇧 pic.twitter.com/kxYgqFpK49
— Visegrád 24 (@visegrad24) November 15, 2024
Blasfemilagstiftning i sharia-tappning
Yttrandefriheten har avskaffats och blasfemilagstiftningen är redan på plats – om än inte till namnet:
Sekulära progressiva
För sekulära progressiva som annars helhjärtat föraktar kristendomen är det pinsamt att få sin dubbelmoral avslöjad av en pakistan som Tahir Ali. Keir Starmer var för feg för att inte hålla med honom, vi upprepar:
– Vanhelgande är fruktansvärt och bör fördömas av hela parlamentet. Vi är fast beslutna att bekämpa alla former av hat och splittring, inklusive islamofobi i alla dess former.
Moralisering, inte principer
Bekämpa ”alla former av hat och splittring”, sa han. Inte ett ord om frihet, yttrandefrihet eller för den delen någon indikation på om Starmer är inställd på att formellt införa sharia eller grader av sharia. Han är för progressiv för att inte hålla med en religiös reaktionär.
Svaga och fega män – som Starmer – har offrat sig på identitetspolitikens och postmodernismens altare. Tillhörighet och acceptans av gynnade grupperingar övertrumfar invändningar mot deras auktoritära agenda, en agenda där människor reduceras från individer till medlemmar av en gynnad, okränkbar grupp.
Här är likadant som där
Stora delar av världen lever under tyranni. Ju mer av världen som landar på europeiska stränder, desto mer kommer här att likna där.
”1984” är beskrivningen av samhället och ”Processen” är beskrivningen av metoden.