Den syriske presidenten Bashar al-Assads regim har fallit. Den 27 november inledde en rebellkoalition under ledning av Hayat Tahrir al-Sham (HTS) en blixtoffensiv mot Assads styrkor.

Mindre än en vecka senare var Aleppo och Hama – Syriens andra respektive tredje största städer – under rebellernas kontroll. Oppositionen rörde sig sedan mot Damaskus och har nu tagit kontroll över huvudstaden.

Nu uppges Assad ha flytt till Ryssland och presidentpalatset har plundrats. Det finns rykten om att hans plan har skjutits ned, även om detta inte kan bekräftas.

Samtidigt har kurdiska styrkor tagit kontroll över stora områden i nordost, där en USA-stödd allians ledd av syrisk-kurdiska krigare intagit staden Deir el-Zor. I söder tog rebeller kontroll över staden Daraa på lördagen.

Takten i HTS framryckning överträffades bara av dess chockvärde. Men hur hamnade vi här? Sedan Rysslands president Putin och hans turkiske motsvarighet Recep Tayyip Erdogan undertecknade Idlib-vapenvilan i Moskva i mars 2020 har en fata morgana av auktoritär stabilitet svept över Syrien, skriver The Times.

Västliga politiker hänvisar till Assads fall i positiva termer. Storbritannien välkomnar Bashar al-Assads ”barbariska regim”, säger Keir Starmer, som har uppmanat till återställande av ”fred och stabilitet”. Som om uppror i islamiska länder har för vana att leda till fred och stabilitet.

Stämningen på gatorna i Damaskus är festlig. Men hur länge kommer festen att pågå?

Tysklands förbundskansler Olaf Scholz välkomnade Assads fall som ”goda nyheter” och efterlyste en politisk lösning för att stabilisera det krigshärjade landet.

– Bashar al-Assad förtryckte brutalt sitt folk. Han har otaliga liv på sitt samvete och har drivit många människor på flykt, varav många har kommit till Tyskland, sade han i ett uttalande.

Frankrikes president Macron:

– Den barbariska staten har fallit. Äntligen. Jag hälsar det syriska folket, deras mod och tålamod. I dessa osäkra tider önskar jag dem fred, frihet och enighet.

Norges utrikesminister Espen Barth Eide (Ap) välkomnar tillsammans med många syrier Bashar al-Assads regims fall i Syrien. Han tror att vi nu kommer att få ett nytt Mellanöstern.

– Assadregimen har fallit, inte bara den nuvarande, utan även hans far Hafez al-Assad, som har styrt Syrien genom Baathpartiet i ett halvt sekel. Allt tyder på att den perioden nu är över, säger Barth Eide.

– Många syrier är nu glada över att Assad, som har styrt med järnhand och som har varit huvudansvarig för ett inbördeskrig som har dödat mer än en halv miljon människor i Syrien under nästan 14 år, nu är borta.

– Vi kommer att få ett annat Mellanöstern. Det faktum att Assad är borta kan öppna upp för mer moderata krafter och kanske göra det lättare för palestinier som vill ha en tvåstatslösning. (NTB-Nils-Inge Kruhaug och Eirik Husøy).

Assad vann 95 procent av rösterna i det syriska presidentvalet i maj 2021. I maj 2023 återupprättade Saudiarabien diplomatiska förbindelser med Syrien och Assad återvände triumferande till Arabförbundet.

Den stank av krigsförbrytelser som florerade runt Assad åtföljdes inte längre av pariastatus.

Men ekonomin var under press. Under andra halvåret 2023 sjönk värdet på det syriska pundet med mer än 80 procent till en historisk låg nivå på 15 500 pund för en amerikansk dollar. Den syriska ekonomin krympte med 5,5 procent och inflationen steg till 60 procent.
Assad skyllde på de amerikanska sanktionerna. Själv kämpade han inte särskilt mycket med sin nettoförmögenhet på två miljarder dollar.

Assad odlade en illusion av obegränsad makt, men var fortfarande i krig med sitt eget folk.

Socioekonomisk desperation och ihållande våld gav bränsle åt HTS-motståndet. De utvecklade en inhemsk vapenindustri och producerade drönare, granatkastare och styrda missiler i stor skala. HTS visade vad de var kapabla till när de dödade mer än 100 av Assads kadetter under en examensceremoni vid militärakademin i Homs i oktober 2023.

Ryssland var Assads viktigaste allierade och hade fortsatt förtroende för regimens stabilitet. Landet bidrog med Su-25-flygplan och S-300 luftvärnssystem, men många av vapnen skickades till Ukraina när det fullskaliga kriget inleddes i februari 2022. Detta minskade Assads militära makt avsevärt.

När våldet i Idlib eskalerade och israeliska attacker försvagade Assads markallierade Hizbollah, utvidgade Ryssland sin militära närvaro på de avlägsna Golanhöjderna. Kremls hybris stärkte HTS:s tro på Assads sårbarhet och lade grunden för den fantastiskt framgångsrika offensiven.

Det händer dramatiska saker i Syrien, men att tro att detta kommer att sluta med fred och välstånd verkar lite för optimistiskt så här tidigt.

Trump har en annan utmaning på sina händer som han måste ta itu med från den 20 januari.