Historien slår mot nuet som dyningar. Gamla artiklar dyker upp och gör nuet begripligt. Det är viktigt för oss att förstå vad som händer i Syrien. Det har en större betydelse för oss än vad som syns på ytan. Samma krafter som förstörde Syrien finns idag i Västeuropa, där press och politiker ser åt andra hållet.

Den syriske författaren Khaled Khalifa tillhör kategorin intellektuella som vill berätta vad Baath-regimen och islamismen handlade om. Han gör det med en universell referens, och väst bör lyssna. Khalifa tar chanser och vet om det.

Det journalister inte kan förmedla, klarar författare som Khalifa. Han växte upp i Aleppo. Bakgrunden till hans senaste roman Till Hatets pris är kampen mellan Muslimska brödraskapet och den Baath-regeringen under Hafez Assad på 80-talet. Brödraskapet gjorde uppror i staden Hama. Assad lät armén omringa staden och bombade den i Vukovar-stil. Motståndet utplånades. En försiktig uppskattning av de dödade är 10 000, men dubbelt så många nämns också.

Denna strid utspelade sig också i Aleppo, där den varade mycket längre. Det ledde till en spänd stämning. Man tvingades välja sida: antingen är du mot oss eller med oss. Han var vittne till:

a ”culture of elimination” developing on both sides.

”The main thing I wanted to get at was the struggle of two fundamentalisms,» he said. «I remember that heaviness, that feeling of death dominating the whole city. You were always surrounded by armed men who agreed on only one thing: If you’re not with us, you’re against us.”

en ”elimineringskultur” som utvecklades på båda sidor.

”Det viktigaste jag ville ta fram var kampen mellan två fundamentalismer”, säger han. ”Jag minns den där tyngden, den där dödskänslan som dominerade hela staden. Du var alltid omgiven av beväpnade män som bara var överens om en sak: om du inte är med oss ​​är du emot oss.”

Överlägsenhet

Författare lyckas berätta något som journalister sällan kan: hur det känns att bli islamist. Khalifa säger att hat sipprar in i människors själar och genomsyrar allt. Vissa omfamnar det. Hat ger en känsla av överlägsenhet. En viktig observation.

”In Praise of Hatred is narrated by a young woman, and its title comes from an observation she makes about the way hatred filters from the violent streets outside into her own quiet life: ’Hatred possessed me. I was excited by it, I felt it was saving me; it gave me a sense of superiority I had been seeking for a long time.'”

”Till hatets pris berättas av en ung kvinna, och titeln är hämtad från en iakttagelse hon gör om hur hat silar från de våldsamma gatorna utanför in i hennes eget lugna liv: ’Hatet besatte mig. Jag var upprymd av det, jag kände att det räddade mig, det gav mig en känsla av överlägsenhet som jag länge hade sökt.'”

Ett bakslag

Syrien har genom historien varit ett kulturellt, ekonomiskt och militärt vägskäl. Kulturer har satt sig. Det har gett en viss spänst. 80-talets kamp hotade denna inneboende flexibilitet, säger Khalifa.

”Syria has a long history as a cosmopolitan and commercial place; its traditions are tolerant and diverse”, he said. ”This is what prevented the victory of the Islamists in the 1980s.”

”The violence of that period eroded those traditions”, he said, tincturing the whole society with intolerance and brutality. ”We haven’t had a setback like this in 1,000 years”, he added. And though the Muslim Brotherhood, the group that led the armed rebellion in the 80s, is banned, Islamic fundamentalism ”has grown and penetrated our society, especially among the young”.

”Syrien har en lång historia som ett kosmopolitiskt och kommersiellt land, med toleranta och mångsidiga traditioner”, säger han. ”Det här är vad som förhindrade islamisternas seger på 1980-talet.”

”Våldet under den perioden undergrävde dessa traditioner”, sa han, och färgade hela samhället med intolerans och brutalitet. ”Vi har inte haft ett bakslag som detta på 1 000 år”, tillade han. Och även om Muslimska brödraskapet, gruppen som ledde det väpnade upproret på 1980-talet, är förbjudet, har islamisk fundamentalism ”växt och infiltrerat vårt samhälle, särskilt bland de unga”.

Här påminner Khalifa oss om vad som händer med ett samhälle där sådant hat släpps lös. Väst verkar helt oförberedd.

Islamismen har bara växt och arvtagaren, Bashir Assad, har inte sin fars list och klurighet. Khalifa fruktar vad som kommer att hända i nästa omgång.

”All this has harmed Syrian society so much”, he said sadly. ”If what happened in the 1980s were to happen again, I think the Islamists would win.”

”Allt detta har skadat det syriska samhället så mycket”, säger han sorgset. ”Om det som hände på 1980-talet skulle hända igen tror jag att islamisterna skulle vinna.”

A Bloody Era of Syria’s History Informs a Writer’s Banned Novel

Han skulle bli sannspådd, för hans son lyckades hålla inbördeskriget stånget med hjälp av Iran och Ryssland. När de inte längre kunde hjälpa föll regimen.

Khalifa levde inte för att se slutet. Han dog den 30 september 2023.

En liten bilaga från Dagbladet då, 2008.

Ett exempel på hur fel den förstående makttoleranta attityden kan leda, ger Gudleiv Forr ett exempel på i Dagbladet, efter ett besök med ”Nasser” som reseledare.

Först måste han notera att syrierna är mer gästvänliga än amerikanerna. En naturlig jämförelse?

Idag har Europa kommit närmare än det har varit sedan första världskriget då stormakterna beseglade landets öde och delade upp det i mindre bitar i strid med sina löften. Genom de militära engagemangen i Afghanistan och Irak, och i kampen för att säkra sin del av de enorma mängder olja i området som fortfarande är så avgörande för västvärldens levnadsstandard, har Syrien blivit en del av både den USA-ledda globaliserade ekonomin och de geopolitiska överläggningarna i regeringskansliet i västländerna.

Det var det osmanska rikets sammanbrott som ”beseglade” landets öde. Syrien var för övrigt inte ett land, och det franska mandatet var en mellanstation. Offerrollen bibehålls. Syrien är inte precis en del av den globaliserade ekonomin – återigen antyds beroende. Syrien väljer att gå sin egen väg – med terror och bomber i grannlandet Libanon. Är det för att tacka programledaren som Forr kvitterar med att kalla det en ”mild” diktatur? Fråga libaneserna, fråga människorättsförsvarare som har dömts till 5-6 års fängelse för bagateller.

Men mest av allt tynger en försvarsbudget som tar 60 procent av nationalinkomsten, varav 25-30 procent kommer från olja och gas. Som en mild diktatur under det socialistiskt inspirerade Baath-partiet går också mycket till de 13 olika, och mer eller mindre hemliga, säkerhetsapparaterna. Enligt Financial Times finns det 3 000 politiska fångar i landet.

Ett land som lägger 60 procent på militären och har 13 säkerhetstjänster är knappast en ”mild” diktatur.

Fotnot: Den kroatiska staden Vukovar jämnades med marken i inledningsfasen av Jugoslaviens kollaps. Artikeln är en blandning av originalet som publicerades den 15/04 2008 och en uppdatering från gårdagen.