I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”

Luk 2:8-15

Smaka på dessa ord från änglarna, det är svårt att hitta något större och vackrare.

Universums skapare, den evige, den helige, har sin glädje i människorna, en glädje så stor att han själv valde att bli människa för att rädda dem. Vår historia tog en ny vändning, Guds räddningsaktion hade satts igång. Han hade kommit för att rädda dem han älskade så innerligt.

Inkarnationen, att Gud blev människa, är ett budskap med så många dimensioner att vi har svårt att ta in det. Fallet hindrade människan från att rädda sig själv, eller som C.S. Lewis sa det:

”Det krävs en god man för att omvända sig. Endast en dålig människa behöver omvända sig; endast en god människa kan omvända sig perfekt. Ju sämre du är, desto mer behöver du det, men desto mindre kan du göra det. Den enda person som kunde omvända sig perfekt skulle vara en perfekt person – och han skulle inte behöva det.”

För många är kristendomens budskap om människans oförmåga att rädda sig själv genom goda gärningar något av det mest provocerande med den kristna tron. Jag undrar om inte det är en av de viktigaste anledningarna till att så många inte vill bjuda in skolorna för julgudstjänster. Dagens politiker ogillar syndens predikan, de är själva moralens utgångspunkt och behöver ingen frälsare.

Den allsmäktige Skaparen, vars glädje är i oss alla, var tvungen att själv bli människa för att återställa det som människan en gång hade förstört. Han älskade dem för mycket för att de skulle gå förlorade. Det var ett ondskas problem som måste övervinnas. Människan hade använt sin fria vilja för att göra uppror mot Gud. Ondskan hade kommit in i världen.

Jesus anklagade inte rövaren på korset för någonting, men Jesus bjöd in rövaren till paradiset efter att han hade erkänt sin skuld och bad Jesus tänka på honom när han kom till sitt rike. Men: Jesus sa inte att rövaren hade fått fel straff.

Gud vill att människorna ska älska honom, men han älskade dem först. Den förklarar att kärleken, naturalismens motsägelse, som visar sin renaste natur när någon offrar sitt liv för andra, bara kan ha sitt ursprung i det heliga. Vi har alla hans avtryck i våra hjärtan, men vi förstod det först med Jesus Kristus.

Människan, som Gud har behag i, fick en ny syn på sin synd och sina medmänniskor. En ny civilisation höll på att växa fram. Att uppleva att skaparen av universum älskar oss gav oss ideal som historien inte hade sett.

Något händer med människor som möter en Gud som låter sina änglar fylla natten med lovsång för herdarna och som predikade glädje för alla människor. Att herdarna, inte kungen i Jerusalem eller kejsaren i Rom, var värda änglarnas uppmärksamhet berättade för dem vem Gud var.

Kristus gav oss en ny konsensus om vad som är heligt och rätt och fel, en standard som är gemensam för både hög och låg. Det är en övertygelse och ett vittnesbörd om att något utifrån har kommit in och förändrat oss. Ekvationen går genast ihop, vi är alla lika inför Gud och vi behöver honom alla lika mycket. Det var en revolution som påverkade oss mer än något annat i historien: att Jesus Kristus, Guds son blev människa och tog sin boning bland oss, av den ofattbara anledningen att alltings Skapare älskar oss alla och gläds åt oss.

Ett större budskap går inte att fira.

God Jul!

Adeste fideles, laeti triumphantes / Kom, troende, glada och triumferande
Venite, venite in Bethlehem / Kom, kom till Betlehem
Natum videte Regem angelorum / Se änglarnas konung är född
Venite adoremus, venite adoremus / Kom, låt oss tillbedja, kom, låt oss tillbedja
venite adoremus Dominum / Kom låt oss tillbedja Herren

Cantet nunc io, Chorus angelorum / Nu sjunger jag, änglakör
Cantet nunc aula caelestium / Sjung nu, himmelska sal
Gloria, gloria, in excelsis Deo / Ära, ära vare Gud i höjden
Venite adoremus, venite adoremus / Kom, låt oss tillbedja, kom, låt oss tillbedja
venite adoremus Dominum / Kom låt oss tillbedja Herren

Ergo qui natus, Die hodierna / Så du som blev född på denna dag
Jesu, tibi sit gloria / Jesus, dig tillhör äran
Patris aeterni, Verbum caro factus / av den evige Fadern, Ordet gjort till kött
Venite adoremus, venite adoremus / Kom, låt oss tillbedja, kom, låt oss tillbedja
venite adoremus Dominum / Kom låt oss tillbedja Herren