Donald Trumps senaste uttalanden har lämnat pressen och parlamentet i hysterisk förolämpning och upphetsning. Våra två nationella TV-kanaler skriker om en diplomatisk kris och en kollaps av Nato-alliansen. Trump anklagas för att vilja invadera Grönland, som ska vara ett amerikanskt protektorat på samma nivå som Västindien och Puerto Rico. Trump gör narr av Danmark, som också anklagas av Trump junior för att ha försummat Grönland och grönländarna.

Det finns dock ingen diplomatisk kris mellan USA och Danmark. Snarare är det en pseudokris initierad av Trump för att skapa förvirring och rädsla, vilket den tillträdande presidenten tror är rätt utgångspunkt för de kommande förhandlingarna.

Skillnaden mellan Trump och den danska regeringen är att Trump har en plan. Han vet vart han vill och hur han ska ta sig dit. Det vet inte danskarna. Trump agerar. Danmark reagerar. Den tillträdande presidenten följer en strategi som är standard i hans politiska verktygslåda, och som han hittills har använt framgångsrikt.

Den här strategin kan illustreras med ett enkelt hypotetiskt exempel: Låt oss föreställa oss att Trump vill köpa ett fritidshus i Danmark. Huset är värderat till 10 miljoner danska kronor, men ägaren hoppas få 11 miljoner danska kronor.

Donald Trump lägger ett bud på 4 miljoner danska kronor. Ägaren blir rasande och känner sig jävligt förolämpad och förnedrad av detta oförskämda bud på hans fantastiska fritidshus med havsutsikt. Han tackar argt nej till erbjudandet, men Trump kommer tillbaka med ett bättre erbjudande på 6 miljoner norska kronor. Ägaren är fortfarande arg och kränkt, men skryter med att Trump har gått vidare. Så han kanske kan pressas till något bättre?

Trump har flyttat säljarens fokus från de 11 miljoner han hoppades få, till de 6 miljoner som säljaren nu försöker förbättra. Förhandlingarna har nu skiftat till den väg som Trump har stakat ut. Efter tuffa förhandlingar lyckades säljaren få Trump att lägga ett bud på 9 miljoner norska kronor, vilket var den köpeskilling som Trump hade i åtanke från början. Säljaren har glömt bort sitt eget mål på 11 miljoner, men är stolt över att han lyckades pressa Donald Trump från 4 till 9 miljoner. Inte illa alls!

Det är den taktik vi nu ser tillämpas på danska politiker och medier. Först chockbehandlingen, som krossar motståndaren, som nu desperat hoppas på lite vänlighet och goodwill. Regeringen blir öppen för en livskraftig kompromiss som media kan presentera som en återställning av nationell stolthet.

Trump har naturligtvis ingen avsikt att köpa Grönland eller invadera landet med den amerikanska marinkåren. Genom att köpa Västindien 1916 gjorde USA ett fördragsmässigt åtagande att erkänna Danmarks suveränitet över Grönland. Trump kan inte ändra på det. Han har absolut inga planer på att splittra NATO eller motarbeta EU, men han har några specifika mål som han vill uppnå genom förhandlingar

USA kommer sannolikt att erbjuda sig att säkra Grönlands yttre gränser militärt nu när Danmark inte kan göra det, och i gengäld kommer Trump att kräva fler militära flygbaser, marina anläggningar och missil- och radarinstallationer på Grönland. Slutligen kommer USA att begära ett handelsavtal med Grönland som säkrar grönländsk export av räkor och skaldjur till USA i utbyte mot rätten att investera i gruvdrift, olja, gas och sällsynta metaller och mineraler, mot att grönländarna får en lämplig royalty.

Ett sådant avtal har varit Trumps mål från början, eftersom det håller ryssarna och kineserna utanför och säkrar USA i den grönländska förarsätet. När hysterin och förolämpningarna har lagt sig på hemmaplan kommer grönländarna, den danska regeringen och medierna att vara väl nöjda med det nya samarbetet. Ett konstruktivt slut på den ”diplomatiska krisen”. Frederik är fortfarande kung av Grönland. Så alla kan vara glada. Speciellt president Trump.