₁₃Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. ₁₄Men Johannes ville hindra honom och sade: »Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.« ₁₅Jesus svarade: »Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.« Då lät han det ske. ₁₆När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. ₁₇Och en röst från himlen sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde.«Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. ₂När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. ₃Då kom frestaren och sade till honom: »Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.« ₄Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.«

₅Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren ₆och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglaroch de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.« ₇Jesus sade till honom: »Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.«

₈Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet ₉och sade: »Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.« ₁₀Då sade Jesus till honom: »Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.« ₁₁Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.

Matt 3:13-17 och 4:1-11

Det faktum att Jesus döptes av Johannes Döparen verkar paradoxalt vid första anblicken. Dopet är tänkt att befria dig från arvsynden och initiera dig i gemenskap med Gud, men Jesus själv är Gud och är utan synd. Så vad tjänar det för syfte?

Frågeställningen förbryllar också Johannes, som vet att Jesus kommer från det högsta. Snarare tycker han att rollerna borde ha varit omvända.

Men när Jesus säger att det är för att uppfylla all rättfärdighet, skrider han till verket utan att klaga. Johannes förstår att det är en hänvisning till Guds plan för människans återlösning, som profeterats i Gamla testamentet.

Förverkligandet av planen saknar motstycke: Gud blir människa för att ta på sig bördan av all mänsklig synd och låter sig förödmjukas på det grymmaste sätt i processen. Alla människor är skapade till Guds avbild och har därmed samma värdighet, så som människa sätter Jesus inte sig själv över andra. Tvärtom: Han umgås med dem som behöver honom mest – utsatta barn och kvinnor, och syndare som är i störst behov av frälsning.

Därför är det inte aktuellt att hoppa över att låta sig döpas. Han behöver det dopet, för han kommer att bära all mänsklig synd.

Han uppmanar oss sedan att hålla hans minne vid liv och att älska varandra. Världen har väl aldrig sett maken till ett sådant ledarskap.

Detta gäller inte minst ledaregenskapen att solidarisera sig med de svaga. ”Vad ni har gjort mot den minste av dessa mina bröder och systrar, det har ni också gjort mot mig”, säger Jesus. Och den som sviker någon av dessa minsta, för honom vore det bättre om han hade en kvarnsten runt halsen och sjönk ner i havets djup.

Den mänskliga revolution som Jesus utlöste formade också vår civilisation. Det är knappast ett djärvt påstående att våra moderna lagars omsorg om de svagaste är inspirerad av Jesu exempel. Vår grundlag erkänner uttryckligen våra kristna värderingar.

När kärnan i kristendomen, som byggde vår civilisation, är att Gud älskar oss och påbjuder oss välgörenhet, måste man fråga sig hur mycket som finns kvar av den civilisationen när många västerländska ledare hatar sitt folk så mycket som de gör.

Förhållandet till Gud skiljer sig visserligen något från förhållandet till kejsaren, men vi förväntar oss åtminstone att de som befinner sig i kejsarens ställe inte försöker efterlikna Satan.

Men det är där vi är idag. Det visar inte minst Storbritanniens premiärminister Keir Starmer, när det är viktigare för honom att skydda den politiska och administrativa apparat som är ansvarig för att den groteska, vidriga massvåldtäkten av unga engelska flickor kunde fortgå ostört i flera år.

Det viktigaste med en ledare är att han faktiskt bryr sig om dem han leder. Starmer och kompani bevisar att Englands minsta syskon bryr sig om dem som sitter mitt på ryggen.

Människor kan motstå de mest otroliga påfrestningar om någon bryr sig om dem. Det förändrar allt.

I dag sker det motsatta från maktstrukturen. Den vänder ryggen åt andras påfrestningar, eller så tillfogar den dem aktivt – inte minst på barn, som vilseleds i stor skala. Det är demoniskt.