De har dödat vårt sista hopp, var NRK:s koncentrat av sin egen sorgliga rapport från förstörelsen av en kommandocentral som Hamas hade upprättat på ett sjukhus i Gazaremsan. ”Hälsoministern” i Gaza säger till NRK att ”sjukhuset redan var hårt drabbat av attacker från den israeliska militären (IDF), men fungerade som ett symboliskt hopp för den kvarvarande befolkningen i området. Det är tydligt för mig att de (IDF) vill förstöra det sista hoppet för människor i norra Gaza, och få de kvarvarande människorna att evakuera. De har bränt ner allt och dödat det sista hoppet. Just nu koordinerar vi evakueringen av de sista människorna som finns kvar”, säger Dr Al-Rish till NRK.

När sanningen berättades hörde vi ingenting från Marienlyst. Likt alla andra sjukhus i Gazaremsan omvandlades Kamal Adwan-sjukhuset, ”den sista större vårdinrättningen i norra Gaza”, till ett gömställe och kommandocentral för en av världens mest oförsonliga terroristorganisationer. Det skedde inte av en slump. Under många år har både Hamas och andra terroristgrupper till det yttersta utnyttjat den militära, politiska och ekonomiska fördelen med att låta sitt manskap besegras medan de befinner sig på sjukhus, skolor, förskolor, moskéer och i bostadsområden.

Det har gett dem enorma vinster i form av västlig medieuppmärksamhet tillsammans med en kraftigt växande fientlighet bland människor mot den judiska staten Israel och det judiska folket världen över. För varje sjukhuspatient de offrade på detta sätt har anklagelserna mot Israel för krigsförbrytelser och folkmord blivit alltmer oförsonliga och en växande antisemitism har varit ett förutsägbart resultat. Norska Förintelsesenteret har till och med kvantifierat problemet som det ser ut i Norge.

Det är detta som i all enkelhet beskriver och förklarar vad som händer under den islamiska världens senaste försök att utplåna det judiska folkets suveräna och oberoende nationalstat. Det borde inte förvåna någon att detta händer. Den islamiska världen är ideologiskt engagerad i att rensa ut alla ”ockupanter” som har fräckheten att ta tillbaka land som en gång vunnits för religionen genom heligt krig, eller ”jihad”. När slagordet höjs – vare sig det är i Ramallah eller i Oslo – för Palestinas befrielse från floden till havet, är det en otvetydig uppmaning till folkmord och förstörelse av den judiska nationalstaten. I ett och ett halvt år har vi själva kunnat se att det inte tycks finnas några åtgärder som är för extrema för att användas för att uppnå det målet. Det är en del av strategin att det fortfarande är Israel som anklagas för folkmord och att det internationella samfundet inte verkar reagera på det.

Vad som kräver en förklaring är därför det helhjärtade stöd som detta oförsonliga påstående möts av i den del av världen som vi ofta kallar ”den civiliserade”. Det går inte en dag utan att norsk, svensk och annan västerländsk media med stöd av frivilliga humanitära organisationer, politiker och akademiker försöker underbygga påståenden och konstruera argument som ska underbygga påståendet att det är den angripna parten som måste sluta försvara sig och utlysa vapenvila om det ska bli fred i Mellanöstern.

Det är Israel som enligt våra ”experter” måste följa krigets lagar och den humanitära rätten, vilka är utformade för att reglera krig och konflikter mellan legitima stater. Detta krävs inte av terrorister, eftersom de aldrig har åtagit sig att ta hänsyn till det civila samhället. Tvärtom – det är deras beprövade strategi att ta gisslan och sedan orsaka kaos hos sina fiender genom att låtsas som att de kan släppas genom förhandlingar. Det ingår också i deras strategi att använda kvinnor och barn som sköldar och skydd mot fiendens försvarsåtgärder. Det ingår också i ondskans strategi att mobilisera gisslans anhöriga i terrorkriget mot den judiska staten. Även detta har visat sig ge terroristerna fördelar.

Vi kan dagligen se med egna ögon hur effektiv denna strategi är för att skapa stöd för saken i vår egen del av världen som vi kallar civiliserad. Våra nyheter har knappast handlat om något annat under det senaste året. Lägg ner vapnen, judar. Sluta försvara er. Det leder bara till folkmord, är regeringens budskap till judarna.

Det finns inget nytt i detta sätt att behandla det judiska folket och deras hemland. Det har pågått i ett sekel efter att judarna lovades att återfå det hemland de med våld fördrivits från. När FN efter självständighetskriget 1949 beslutade att skapa en separat flyktingorganisation för palestinska flyktingar, var syftet att behålla dem som välfärdsklienter på obestämd tid i väntan på att de så småningom skulle återvända till sina forna hem i Israel.

Det var aldrig tal om att repatriera palestinierna i arabvärlden på samma sätt som de judiska flyktingarna från arabländerna repatrierades i Israel. Kriget mot den judiska staten fortsatte under FN:s beskydd ända fram till idag, med miljontals av palestiniernas ättlingar som fortfarande lever som fångar beroende av FN:s allmosor. De är alla FN-gisslan och FN-vapen i kampen mot Israel. De har hållits fångna av FN och arabstaterna i 76 år och väntar på att Israel ska förlora eller kapitulera så att de kan återvända till det land som deras förfäder flydde från.

Den här politiken, som Norge aktivt stödjer, är utformad med samma omänsklighet som vi idag ser praktiseras av Israels fiender i den islamiska världen. Som utrikesminister Barth Eide uttryckte det i samband med ett nyligen publicerat norskt FN-uttalande: ”Miljontals palestinier är helt beroende av UNRWA för grundläggande tjänster som utbildning, sjukvård och mat. Om UNRWA tvingas stänga i Palestina kommer 330 000 barn och ungdomar att förlora möjligheten att gå i skolan. Människor som redan är hårt drabbade av krig och konflikter kommer att förlora hoppet om framtiden. Detta kan göra Mellanöstern till en ännu farligare plats.” Han gör alltså ingen hemlighet av syftet med detta FN-organ.

Varför hålls dessa människor gisslan i generationer under omänskliga förhållanden i FN-läger där de inte erbjuds annat än träning i judehat och terrorism? Varför är detta vår utrikespolitik istället för att få dem repatrierade till ett värdigt liv i länder som kan ta emot dem om de vill? Har utrikesdepartementet glömt det stora repatrieringsprogrammet som Fridtjof Nansen tilldelades Nobels fredspris för 1922? Norges, Sveriges, Europas och FN:s Mellanösternpolitik visar sig bygga på samma ondskans strategi som Hamas och andra islamistiska terrororganisationer praktiserar i Gaza och på andra håll i Mellanöstern.

Vi kan inte fortsätta att dölja vad vi gör för människor. Norges och FN:s Mellanösternpolitik har för länge sedan gjort regionen till en mycket farligare plats än vad utrikesministern verkar inse. Det är det judiska folket, i och utanför Mellanöstern, som tvingas lida tillsammans med de miljontals FN-gisslan som vi inte kommer att släppa till något pris. Varför ska Hamas sluta ta och misshandla gisslan när FN, EU och Norge inte gör det? Det är dags att vakna upp och erkänna att vi kanske inte är så mycket bättre än terroristerna på att tillgodose människors humanitära behov. Vi har använt dem som levande sköldar i kampen mot Israel länge nog. Det är dags att inse att Israel är här för att stanna och att all gisslan måste släppas fri.