Kan mediabilden av ett israeliskt folkmord på svältande och fredslängtande palestinier överleva söndagen? Filmerna där Gazas gator fylls av jublande massor som utlovar nytt krig mot judar är svåra att bortförklara.

Knappt hade nyheten om att terrorgruppen Hamas släppt tre unga kvinnor ur gisslan, innan firandet började. I Israel, där nationen gladdes med tre familjer som fick återse sina älskade efter en 470 dygn lång mardröm. Men också i Gaza. Där firade man dock terrorgruppens ”seger över Israel”, samtidigt som man utlovade ett nytt krig mot judarna.

Palestinierna har fått en bra deal: Israel kommer att släppa 30 palestinska fångar för varje civil gisslan och 50 palestinska fångar för varje israelisk kvinnlig soldat som Hamas släpper. De tre frigivna kvinnorna under gårdagen, Romi Gonen (23), Doron Steinbrecher (31) och Emily Damari (28), innebar ett tillskott till Hamas på 90 terrorister som suttit inspärrade i israeliska fängelser.

Jublande – och välmående – palestinier

Samtidigt som svensk media i vanlig ordning fokuserade på oron hos terroristernas familjer, fylldes Gazas gator av jublande män i alla åldrar – från småpojkar till gamlingar – och några få kvinnor, medan maskerade, beväpnade och segerrusiga Hamas-terrorister färdades i bilkorteger.

Det vi ser är välgödda, välklädda, välvårdade och våldsförhärligande människor med mobiler och kameror i högsta hugg. Inte de svältande, på gränsen till ihjälfrusna stackare som ber om fred medan de kurar i bombkratrar och ruiner för att undkomma den israeliska militärens folkmord.

Reaktionerna var omedelbara, och i ett inlägg på plattformen X uttrycker signaturen Vivid vad många nog känner:

”Plötsligt svälter de inte.
Plötsligt gråter de inte.
Plötsligt fryser de inte ihjäl.

Plötsligt hyllar de Hamas.
Plötsligt är de beväpnade och maskerade.
Plötsligt lovar de ett nytt krig.

Fan ta Gaza. De är alla monster.”

Visst finns det lidande i Gaza. Lidandet är bitvis både oerhört stort och fruktansvärt och drabbar oskyldiga. Dessutom är det helt onödigt. Allt – bokstavligen allt – lidande som drabbat befolkningen i Gaza sedan den 7 oktober 2023 har berott på Hamas. Det vill säga på den terroristorganisation som den palestinska befolkningen själv har röstat fram till makten och som en stor del av befolkningen fortfarande stödjer.

Palestinierna har därför exakt vad de önskat: Makthavare som tydligt deklarerar att det är deras uttalade mål att förinta staten Israel och döda alla judar. En målsättning som även delats av stora delar av västvärldens befolkningar, av de pro-palestinska demonstrationerna att döma. ”From the river to the sea” och så vidare.

Pro-palestinska krafter påverkar opinionen

Stödet för palestiniernas sak kan förmodligen härledas just till den massiva och pro-palestinska propaganda som basunerats ut av media, och som till stor del har baserats på uppgifter från Hamas – uppgifter som till och med Hamas själva har erkänt varit inkorrekta. FN:s öppna antisemitism och antisionism har säkert också haft effekt.

Spädbarn fryser ihjäl i Gaza, medan palestinska män går klädda i vinterkläder

Alltså har få röster krävt det som borde ha varit en självklarhet: Att Hamas skulle släppa varenda gisslan. Hade det gjorts den 8 oktober så hade Israel inte behövt inleda en militär operation överhuvudtaget.

Men Hamas behöll gisslan och Israel gjorde därför det man måste för att befria terroristernas gisslan och oskadliggöra terroristerna.

Israel reagerade med andra ord som en ansvarsfull nation ska göra. Om det var våra barn som hölls som gisslan av en mordisk terrorsekt i tunnlar djupt under mark, kan jag garantera att vi skulle kräva att vår nation agerade med samma målmedvetenhet och styrka.

Kränkningar in i det sista

Under gårdagen släpptes tre gisslan, efter att ännu en gång ha paraderats genom Gazas gator – hatade, hånade och bespottade av palestinier.

Emily Damari och Romi Gonen tvingades dessutom att delta i en iscensatt ceremoni där de av Hamas-terrorister fick motta ”gåvor och souvenirer” från sin fångenskap. Alla tre fick varsin ”presentpåse” som bland annat innehöll ett ”frigivningsbevis” från Hamas. Den bisarra ceremonin avslutades med att gisslan tvingades att posera och le med sina certifikat – som undertecknats av Röda Korset!

En representant från Röda Korset undertecknar terroristernas ”frigivningsbevis”. Foto: Skärmdump video, SECTION 27A COPYRIGHT ACT

Under de kommande veckorna ska ytterligare 30 gisslan friges, förutsatt att det ingångna avtalet respekteras av bägge parter. Hur många av de 30 som fortfarande är i livet är idag oklart. Gisslan ska släppas i ”humanitär ordningsföljd”, det vill säga kvinnor, äldre och sjuka före männen. Mot den bakgrunden förblir anledningen till att familjen Bibas inte var de första som släpptes än så länge en spekulation, men deras namn finns på Hamas lista.

Lever familjen Bibas?

En konsekvens av söndagen är att hoppet hos de kidnappades familjer tänds igen. Om allt går vägen kan alla kvarvarande gisslan vara hemma igen inom några veckor. Levande eller döda.

En annan konsekvens är att Hamas vinner i anseende bland palestinierna och får förstärkning av fler terrorister. Konflikten mellan Israel och Hamas därför är näppeligen över.

Men ytterligare en konsekvens är att myten om Israels folkmord på palestinier och bilden av Gaza som ”världens största koncentrationsläger” får det svårt, om inte omöjligt, att överleva. Söndagen visade nämligen, med all önskvärd tydlighet, både att medias bild av palestiniernas situation till stor del har varit byggt på lögner, och att Israel är bra på mycket, men uselt på att bedriva folkmord.

Bilderna av jublande och välmående palestinier som betraktar gisslans frisläppande som en stor seger och utlovar fler krig, kablas nu ut över världen. Vi får hoppas att de firar en pyrrhus-seger och att Gazas jubel innebär slutet för omvärldens massiva stöd.