₂₁Den som föraktar sin broder är en syndare,
lycklig den som tar sig an en nödställd.

₂₂Ränksmidaren går alltid vilse,
den som vill gott möter trofast kärlek.

₂₅Ett sannfärdigt vittne räddar liv,
en menedare bedrar.

₃₁Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare,
ärar honom gör den som hjälper de fattiga.

Ord 14:21-22 & 25 & 31

Vi lever i en tid då det är svårt att förespråka en kristendom som förutsätter en stat som sätter gränser och är beredd att använda våld för att försvara vår säkerhet. De som argumenterar för en liberal demokrati med öppna gränser och normlös lagstiftning kring samlevnad och sexualitet har blivit de goda, och sällan har vi sett det så tydligt som under den traditionella gudstjänsten i National Cathedral i Washington DC, där den episkopala biskopen Mariann Budde höll talet.

Hennes utgångspunkt var behovet av enighet. Hon menade att enighet är en förutsättning för att amerikanska medborgare skall kunna leva i ett fritt samhälle och att denna enighet kräver vissa mänskliga egenskaper.

Enligt Budde är dessa egenskaper för det första förmågan att respektera varje människas inneboende värdighet. För det andra handlar det om ärlighet både i privata samtal och i det offentliga samtalet. Om vi inte är villiga att vara ärliga är det ingen mening med att be om enhet, eftersom våra handlingar motverkar själva bönerna.

Slutligen pekade biskopen på ödmjukhet – som vi alla behöver eftersom vi alla är felbara människor – och påminde oss om att vi är som farligast för oss själva och andra när vi blir övertygade bortom skuggan av ett tvivel om att vi har helt rätt och att någon annan har helt fel. För då är vi bara några steg från att stämpla oss själva som ”de goda människorna” kontra ”de onda människorna”.

Det är inte svårt att hålla med om dessa tre krav på våra ledare. Problemet är att Mariann Budde kopplar dessa till dem i USA som enligt henne fruktar Donald Trumps politik, det vill säga homosexuella, lesbiska och transsexuella barn i demokratiska, republikanska och oberoende familjer, som hon menar fruktar för sina liv.

Men det är inte bara dessa människor som fruktar Donald Trump, enligt Budde. Illegala invandrare som plockar våra grödor och städar våra kontorsbyggnader, som arbetar på fjäderfäfarmar och köttförpackningsanläggningar, som diskar efter att vi ätit på restauranger och arbetar nattskift på sjukhus, fruktar också för sin framtid.

Biskop Mariann Budde håller gudstjänst efter invigningen av Trump i Washington National Cathedral den 21 januari 2025. Foto: Evan Vucci / AP / NTB.

Sammanfattningsvis: Budde menar alltså att det bara är möjligt att finna enhet och frihet i ett samhälle som bygger på vår samtida förståelse av liberal demokrati, det vill säga där alla gränser förkastas. Det är bara ett sådant samhälle som uppfyller kraven på dagens liberala kristendom. De av oss som tror något annat är självgoda människor som ser sig själva som ofelbara och saknar förståelse för individens värdighet.

Västvärlden befinner sig därför i en etisk konflikt som vi aldrig tidigare upplevt, för biskopen talar för väldigt många av västvärldens medborgare, och de som vill bevara de institutioner som lagt grunden för vår frihet är i stort sett i minoritet.

Men det är inte den liberala demokratin som är godhjärtad, har medkänsla med de fattiga och bryr sig om sanningen. Den liberala demokratin avskaffar däremot varje sanningsbegrepp och relativiserar våldet. Offren för öppna gränser och en radikal genusteori glöms alltid bort; i godhetens namn skall vi uppfatta det som en kostnad som vi måste acceptera för barmhärtighet.

Det var alltså inte ett politiskt tal som biskop Mariann Budde höll, för henne och hennes likasinnade var talet däremot ett uttryck för en genuin och solid teologi, och det var inte bara riktat mot Donald Trump. Talet var en konfrontation med allt motstånd mot vår tids liberala teologi, och därmed var det också en konfrontation med konservativ politik.

Utmaningen är att dagens liberaler, inklusive biskop Budde, måste förlita sig på en postmodern förståelse av verkligheten som i princip upphäver all sanning, samtidigt som deras kritik av Donald Trump och Republikanerna förutsätter att deras egna övertygelser är sanna. Varför skulle vi annars lyssna på henne?

Men det finns ingen lögn där det inte finns sanning, och det finns ingen nöd att klaga på där det inte finns någon kärleksfull Gud. Men kärlek förutsätter att Gud är sann, och människans värdighet kan bara finnas i en helig Skapare som ser på oss med kärlek.