Sedan staten Israel återupprättades har det judiska folket uppmärksammat Yom Hazikaron la Shoah vela Gvurah, Förintelsens minnes- och hjältedag, till minne av både förintelsen och det heroiska upproret mot nazismen i Warszawas getto. Sedan 1953 har dagen uppmärksammats den 27:e dagen i månaden Nisan, runt månadsskiftet april/maj. I år infaller den på kvällen onsdagen den 23 april – till och med torsdagen den 24 april (direkt efter påsk).

I många länder högtidlighålls minnet av den europeiska judeutrotningen den 27 januari, och i år är det 80 år sedan Auschwitz befriades. Detta är inte den judiska minnesdagen utan en minnesdag som etablerats av FN genom Resolution 60/7 2005. Den valda dagen markerar Röda Arméns befrielse av förintelselägret Auschwitz 1945. FN har valt att distansera sig från judarna genom att skapa sin egen minnesdag.

Det är knappast någon tillfällighet att dessa två minnesdagar har olika fokus, och skillnaden återspeglas ofta i de tal som politiker i stora delar av Europa håller under minnesdagarna. I dessa tal får vi höra mycket om de grymheter som européer begick mot sina länders judiska invånare. Vad vi inte hör talas om är källorna till dagens judehat. Inte heller hör vi om vad européerna idag gör mot dessa judars ättlingar, som kämpar för sina liv i Israel, omgivna av terrorister. Dessa stöds av internationella antisemitiska organisationer som FN, WHO och ICC, som kämpar mot staten Israel, istället för att bekämpa källorna till vågen av judehat i våra samhällen.

Man måste vara både blind och döv för sanningen för att inte inse att de judar som överlevde både Förintelsen och muslimsk förföljelse – det är de som har återvänt till det land som européerna fördrev dem från för cirka 1900 år sedan. Återigen utsätts judarna för utrotningsförsök genom att man försöker beröva dem deras land och identitet till förmån för ett ”palestinskt” folk och land som aldrig existerat.

I år är det andra gången som FN högtidlighåller Förintelsens minnesdag efter oktoberpogromen som Hamas utförde mot oskyldiga judar bara för att de är judar. Dagens terrorister, såsom Hamas, har samma mål som nazisterna: att rensa världen från judar, så att endast Förintelsens minnesdag återstår, utan judar. Kommer vi att få höra tal med tomma ord från personer som är emot nazisterna, men moraliskt neutrala gentemot Hamas och kriget mot Israel och judarna? Vad är det för nytta med FN:s minnesdag för Förintelsen?

FN:s årliga minnesdag för Förintelsen kommer förmodligen att bli ungefär som den föregående här i Norge. Förra året hölls inledningstalet av utrikesminister Espen Barth Eide, som Israel har förklarat vara person non grata. I morgon kommer dagen att markeras av statsminister Jonas Gahr Støre som representerar Norge vid minnesceremonin i Auschwitz, samma man som vägrade att kalla Hamas för en terroristorganisation. Vi glömmer inte heller vem som låg bakom att Norges kung hindrades från att framföra sina kondoleanser till judarna efter oktobermassakern.

Antisemitismen har aldrig handlat om något annat än falska påståenden och konspirationsteorier om att judar skulle ha orsakat allt ont i världen, från digerdöden till dagens ofattbara folkmord på araber i Gaza. Den ständigt växande antisemitismen i västvärlden hålls idag vid liv främst genom den negativa och direkt fientliga inställningen till judarnas befriade nationalstat som förmedlas av politiska eliter genom skattefinansierade massmedier.

Fortsatt felaktig och skadlig bevakning av det judiska folkets nationalstat bidrar till att upprätthålla och vidmakthålla negativa attityder i vårt samhälle. Sådana referenser inkluderar påståenden om att det finns platser i Israel där judar inte kan bo och att om de gör det så är det ett hinder för fred. Det faktum att sådana uttalanden också strider mot syftena och principerna i Förenta Nationernas stadga gör inte saken bättre.

Det hjälper därför inte att hålla fina tal den 27 januari varje år eller att anta handlingsplaner mot antisemitism om samma myndigheter, genom internationella forum och nationella medier, förmedlar en kritisk och ibland rent av ovänlig inställning till den judiska staten och dess existentiella kamp i en fientlig värld. Påståendet att Israel ägnar sig åt folkmord och medvetet dödar barn är inte något som ärvts från medeltiden. Sådana uttalanden och attityder uppfattas och sprids snabbt bland vanliga människor, som både litar på och känner en viss lojalitet mot myndigheter och press.

Vi måste än en gång påminna både statsminister Jonas Gahr Søre och hans utrikesminister Espen Barth Eide om att Förintelsens minnesdag handlar om judarna och deras odiskutabla rätt till landet Israel och till ett liv fritt från förföljelse. Det är bara i Israel som förintelsen av judar inte kommer att ske igen, eftersom de nu kan försvara sig mot sina fiender. Detta har tydligt demonstrerats för oss efter Oktobermassakern år 2023. Nu släpps den judiska gisslan från fångenskapen i Gaza, en efter en, i utbyte mot hundratals terrorister.

Försöket att utrota judarna under Förintelsen misslyckades. Detsamma kan sägas om Hamas försök under massakern i oktober 2023, och om Iran och Hizbollah. Israel är här för att stanna, och dess kamp för överlevnad förs mot terrorister, inte mot civila i Gaza som terroristerna själva missbrukar som levande sköldar.

Israel är här för att stanna, och dess kamp för överlevnad förs mot terrorister, inte mot civila i Gaza som terroristerna själva missbrukar som levande sköldar.

Fiendskapen mot Israel är en ondskefull kamp vars mål är förintelse. Vår uppgift måste därför vara att stå upp mot denna ondska för att se till att den inte upprepas. Det räcker inte att sörja de döda judarna. Vi måste tvinga fram sanningen i det offentliga rummet. Vi måste också stå tillsammans med de levande judarna i Israel och här hemma i kampen mot ondskan och använda minnesdagen för att påminna oss om den plikt vi har mot både judarna och oss själva.