Storbritannien avskaffade blasfemilagarna 2008. Så varför arresterades en man i Manchester på lördagen efter att ha skändat en kopia av Koranen?

För protokollet: När jag använder termen muslim menar jag inte människor från Pakistan, Somalia, Irak, Syrien etcetera. Jag menar faktiska muslimer, de som tror på ideologin.

Efter 2008 skulle det inte längre vara straffbart att tala ”föraktfullt, hånfullt, hånfullt eller löjeväckande” om Gud. Ingen stackars själ skulle släpas iväg till fängelse, än mindre till skampålen, för hädelse. Smögs hädelse tillbaka in i lagböckerna utan att någon märkte det?

Detta är vad Brendan O’Neill skriver i The Spectator. Att skända en koran är dödligt i dagens Europa. Förr kunde man få böter eller några dagar bakom galler för brottet hädelse. Idag är straffet lika troligt att vara dödsstraff.

Kanske borde det inte längre kallas hädelse? Vad sägs om majestätsbrott? Det är också en lag som de flesta länder har avskaffat.

Men sedan kom miljontals nya majestäter, med en uttalad våldsaptit och en extremt hög kapacitet att känna sig förtryckta och kränkta av de människor de själva dödar, våldtar och utsätter för knivhugg, mordbrand, bombattentat och ren förnedring.

När jag läste om lördagens gripande undrade jag vilket århundrade detta är.

Alltsedan dess början har islams mål varit världsherravälde. Europeiska hjältar stred mot korankrigare under korstågen, utanför Konstantinopels murar, på Kosovoslätten i Serbien, framför Wiens murar (två gånger), på Malta (den mest otroliga historien av alla) och sjöslaget vid Lepanto, där den kristna heliga ligan leddes av en man med det ärofyllda namnet Don Juan (av Österrike).

I dag har dock europeiska politiker övergivit slagfältet före slaget och lämnat sina soldater i skyttegravarna, utan vapen eller ammunition. Om någon gör motstånd mot de nya majestäterna är det just de som kommer att straffas.

En brite brände en bok i Manchester på lördagen. Polisen reagerade snabbare än under den pågående massvåldtäkten och tortyren av brittiska småflickor. Medan våldtäktsjihad ignorerades i åratal, greps koranbrännaren inom några minuter.

Poliser kastade sig över mannen, satte handfängsel på honom och tog honom i förvar. Hur kan brittisk polis agera så här, direkt efter mordet på Salwan Momika?

Mannen arresterades misstänkt för ett ”rasistiskt förvärrat brott mot allmän ordning”.

Det är ett slöseri med ord att säga ”hädelse”. Eller ”majestätsförolämpning”.

Polisen i Manchester gav bort spelet när de sa att bränningen av Koranen kunde orsaka ”djup oro” i ”några av våra olika samhällen”. Det kan till och med ”orsaka skada eller nöd”, sa de.

Men om en britt känner ”djup oro” över serievåldtäkterna av barn, eller knivmorden i Southport, och anser att den nya trenden med båtmigranter på lyxhotell uppenbarligen ”orsakar skada och död”, då svarar polisen genom att arrestera den person som visar sin oro.

Detta är Two Tier-Keir i praktiken: En lag för majestäterna (muslimerna), inga lagar som skyddar vanliga britter (eller européer). Tories är lika skyldiga till denna tragiska utveckling, precis som de konservativa och Labour har arbetat nära tillsammans för att förstöra Norge för alltid.

Erna Solbergs stora förebild Angela Merkel gjorde samma sak, fast i mycket större skala.

Det är en form av tyranni att prioritera religiös känslighet framför individuell frihet, att tillskriva större moraliskt värde till de troendes känslor än till de icke-troendes frihet.

O’Neill använder ordet ”troende”, men det är lite fel, enligt min mening. Man kan förolämpa kristna, hinduer och bahai hur mycket man vill och ingenting kommer att hända. Det är muslimerna som behöver skyddas. De brutala anhängarna av den mest förtryckande religionen i historien bör betraktas som förtryckta och ”sårbara”.

Arresteringen av en man som misstänks för att ha skändat en koran borde uppröra liberala känslor lika mycket som inkvisitionens övergrepp på de ”okristna” i det förflutna.

Inkvisitionen var a walk in the park jämfört med det lidande islam har tillfogat Europa. Islam är ansvarig för minst 50 gånger så många mord som den spanska inkvisitionen lyckades med på 300 år.

Låt dig inte luras av Voltaire och historikern Edward Gibbons, som skapade myterna om paradiset i Andalusien för att angripa den katolska kyrkan.

Yttrandefrihet måste absolut inkludera friheten att ifrågasätta alla religiösa påståenden, att förneka alla gudar och profeter och till och med att förstöra deras böcker.

Med andra ord borde det vara lika acceptabelt att bränna en koran som att läsa den. Muslimernas känslor har inget med saken att göra, de blir arga över allt. Ska vi förbjuda homosexualitet för att det förolämpar muslimer? Hur är det med kvinnors rätt att gå omkring lättklädda en varm sommardag?

Hur är det med bacon? En kall öl på terrassen? Ett glas rött vin till biffen en lördagskväll? Detta förolämpar en sann muslim. Borde vi verkligen bry oss?

När var sista gången du såg en topless tjej på stranden? Det var helt normalt när jag växte upp. Vad har hänt under tiden?

”Koranskändningen” i Manchester kom bara två dagar efter det att Salwan Momika skjutits till döds i Stockholm, i vad som måste betraktas som en enkel avrättning för hädelse. Europa knäböjer inför våldets tyranner, och det är en ren skam att bevittna.

Europas svar på denna skandal borde ha varit en högljudd och förbehållslös bekräftelse av yttrandefriheten, av den hårt vunna mänskliga rättigheten att håna alla gudar, profeter, böcker och trosuppfattningar.

Istället arresterar vi människor för att de kritiserar islam. Det är ett så farligt spel.

Detta hände i Manchester, där en muslimsk terrorist slaktade unga flickor på en Aria Grande-konsert. Vid den tidpunkten var reaktionen Don’t Look Back In Anger. Men att bränna en koran är tydligen värre än att slakta nästan tjugo unga flickor.

Danskarna har infört nya lagar som tydligen gör det brottsligt att bränna en koran, även om de försöker låtsas att det handlar om att skydda alla religioner med tidernas ordsallad, utan att många är dumma nog att låta sig luras.

Vår statsminister Jonas Gahr Støre var som utrikesminister i frontlinjen under den makabra attacken på Vebjørn Selbekk under karikatyrstriden, medan ett dussin skäggiga imamer stod och flinade i bakgrunden.

Vi glömmer aldrig, Støre! Du är inte min statsminister, du förtjänar inte en millimeter respekt, bara totalt förakt, när du och dina knäböjer med falska leenden för de nya majestäterna.

Handlingsplan mot muslimfientlighet, säger du? Vad sägs om en handlingsplan mot välförtjänt politikerförakt?

Ingen kommer att vinna på denna nya nedbrytning av ”islamofobiskt” tal. Islamskeptiker, inklusive ex-muslimer som vill ta ställning mot den religion de en gång följde, tystas.

Och anhängare av islam blir infantiliserade. De är som barn som inte får godis i affären och som aldrig har blivit uppfostrade. Okontrollerat raseri baserat på upplevda kränkningar är helt standard.

Normala människor slutar med den här typen av beteende (raseriutbrott) när de passerar fyra års ålder. Riktigt väluppfostrade barn beter sig aldrig så här.

Men muslimska fanatiker fortsätter tills de slutligen når sitt mål och tror att de uppnår drömmen om 72 jungfrur. Märklig dröm, om du frågar mig.

Som O’Neill säger i slutet: Ja, synen av en brinnande koran kommer att kränka vissa människor, men vet ni vad? Att känna sig förolämpad då och då är ett försvinnande litet pris att betala för att leva i ett fritt samhälle.

Som om någon tror att muslimer verkligen vill ha ett fritt samhälle..?