Salwan Momika skulle ha ställts inför rätta i Sverige, anklagad för ”hets mot folkgrupp”. Istället ligger han nu i en kista. Hans brott? Att ha bränt en koran.

Det officiella rättssystemet straffar islamkritiker. Det parallella rättssystemet dödar dem.

Medan svensk polis försöker hålla jämna steg med de dagliga bombningarna har åklagare ägnat tid och kraft åt att åtala en koranbrännare. Som Hans Rustad skriver: De visste att hans liv var i fara. De visste att polisen inte kunde skydda honom på ett adekvat sätt. Ändå fortsatte de med fallet.

Hela det liberala komplexet av lagar och domstolar tjänar majoriteten av befolkningen allt mindre. En konflikt har uppstått mellan liberalism och demokrati.

Den här utvecklingen är inte begränsad till Sverige. I Danmark har regeringen infört den så kallade Koranlagen, som kriminaliserar ”bristande respekt” för religiösa böcker. Istället för att försvara yttrandefriheten knäböjer systemet inför hot om våld.

I Storbritannien har systemet mörkat utlänningars våldtäkter av tusentals flickor och nu senast en invandrares trippelmord på barn. Samtidigt arresterade polisen britter som delade kritik mot massinvandringen på sociala medier.

Den brittiska staten stämplar människor som sprider ”felaktig information” som extremister. Men som Matt Goodwin har påpekat: Gång på gång har det som det liberala etablissemanget kallar för felaktig information visat sig vara den obekväma sanningen.

Konflikten mellan liberalism och demokrati

Vi kallar våra samhällen för liberala demokratier och är så vana vid att se dessa begrepp som två sidor av samma mynt att vi förbiser den potentiella konflikten mellan dem. Konflikten blir tydligare för varje dag som går när folkmajoriteter ser sin vilja blockeras av en liberal elit inom politik och rättsväsende.

Den liberala rättighetsregimen verkar genom att systematiskt undanröja viktiga frågor från demokratisk kontroll. Invandring, familjepolitik, konststöd, abort – fråga efter fråga förklaras vara en ”rättighetsfråga” och därmed stå över den vanliga politiska debatten. Det är ett effektivt sätt att neutralisera folkligt motstånd.

Liberalismen utövar sin makt genom tre kanaler:

För det första genom lagstiftning som flyttar beslut bort från demokratisk kontroll. För det andra genom moralisk skambeläggning. För det tredje genom en systematisk översättning av politiska frågor till juridiska frågor. Detta leder till domstolsregler och aktivistiska domare som tolkar lagar i en progressiv riktning.

Ingenstans är detta tydligare än i invandringspolitiken.

Genom EU, Europadomstolen för mänskliga rättigheter och internationella konventioner har avgörande beslut tagits bort från folket. Det har sällan – aldrig? – funnits en majoritet för en öppen invandringspolitik i Västeuropa. Till och med utvisning av kriminella invandrare blockeras rutinmässigt med hänvisning till deras rättigheter.

Konsekvenserna är allvarliga. Frankrike darrar. Sverige blöder. Yttrandefriheten är döende. Dag för dag.

Den liberala rättighetsregimen undergräver sig själv inifrån och banar väg för totalitarism. Frankrike befinner sig i ett permanent undantagstillstånd. Sverige har förlorat kontrollen över delar av landet. Samtidigt inskränks yttrandefriheten dag för dag. Det skapar en giftig cocktail av politiskt missnöje och polarisering när medborgarna känner att de inte längre har något att säga till om i viktiga delar av samhällslivet. Det är systemets splittrade legitimitet.

Demokratins revolt mot liberalismen

Demokratin befinner sig fortfarande i en feberdröm, medan liberalismen vaktar sjukbädden. Men ett uppvaknande kan vara på väg.

Under Biden var den illegala invandringen rekordhög i USA. Men den nya amerikanska administrationen visar en annan väg. När Colombia vägrade att ta emot illegala invandrare svarade Trump resolut med en 25-procentig tull på colombianska varor och ett reseförbud för colombianska tjänstemän. Resultatet? Colombia accepterade alla Trumps villkor.

Detta är politisk beslutsamhet i stark kontrast till de europeiska ledarnas förlamning.

I Västeuropa talar politikerna om det omöjliga i att utvisa kriminella invandrare och att avvisa asylinvandring. Om det till slut dyker upp en fungerande modell, som Rwanda-modellen, överges även den.

Donald Trumps popularitet är det tydligaste tecknet på liberalismens kris och demokratins uppror mot det liberala systemet. Samma krafter kommer snart att manifestera sig i Europa. Se till Tyskland, där AfD nu röstar för en skärpning av invandringspolitiken. Varje gång systemet kväver en folklig protest med juridisk eller moralisk kraft växer trycket.

Salwan Momika var inte den siste som fick betala priset för denna konflikt.