Men om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har han förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott.

1 Tim 5:8

USA:s vice president J.D. Vance har nyligen uttalat sig om välgörenhet och sade i en intervju på Fox News att det är ett ”kristet koncept” att vi ska älska våra familjer innan vi älskar våra grannar, samhällen och medborgare, och att vi därefter kan prioritera resten av världen.

Det dröjde naturligtvis inte länge förrän många liberaler, inklusive kristna, reagerade med ilska och hävdade att det motsatta är korrekt kristendom. De hänvisade till liknelsen om den barmhärtige samariten och hävdade att Jesus med denna liknelse vänder upp och ner på allt vi tidigare tagit för givet genom att praktisera en kärlek som gör fienden till vår nästa.

Vi är vana vid att liberala kritiker av Donald Trump och J.D. Vance tar varje tillfälle i akt att kritisera den nya amerikanska administrationen, och kanske borde vi inte vara förvånade över att de reagerar på någon som lyfter fram familjens betydelse för samhället. Vi lever trots allt i en tid då det mesta dekonstrueras, inklusive familjen.

JD VANCE: Det finns ett kristet koncept att du älskar din familj och sedan älskar du din granne, och sedan älskar du ditt samhälle, och sedan älskar du dina medborgare, och sedan efter det prioriterar du resten av världen#VANCE2028

pic.twitter.com/WG3csw9tcA

— J.D. Vance 2028 🇺🇸 (@Vance2028News) 31 januari 2025

Det intressanta är att ingen, såvitt jag kan se, har funderat över vikten av att bli älskad för att kunna älska, eller vad det kan innebära att inte bli älskad.

Vi ser det tydligt i USA. Forskning och analyser tyder på att många skolskyttar i USA kommer från hem där papporna är frånvarande. Flera studier och expertrapporter har pekat på att avsaknaden av en fadersfigur kan vara en riskfaktor för ungdomsbrottslighet och våldsamt beteende.

Här hemma har vi en historia av missionärsbarn som i sig borde räcka för att avsluta debatten. Det har aldrig varit en bra idé att överge sina egna barn för att man vill göra något gott för andra. För barn är en sådan attityd helt destruktiv.

Ingen älskar andra världsdelars barn lika mycket som sina egna. Det är vetskapen om att ens egna föräldrar älskar en mer än någon annan som skapar trygghet och harmoniska hem, och det är sådana hem som är samhällets hörnsten. Det är här som tro, normer och kultur lärs ut och förs vidare. De förs vidare därför att barnen, genom sina föräldrars villkorslösa kärlek, har upplevt att de har gett dem något att bygga sina liv på.

För skulle du verkligen tveka om du i katastrofens mardröm var tvungen att välja mellan din make eller en annan okänd person? Tja, om vi ska lyssna på J.D. Vances kritiker, så borde du göra det. Men det säger egentligen mer om hans kritiker. De borde känna igen Lenins idéer och hans attacker på äktenskap och familj.

Vi kan säga samma sak om nationen. En nation som inte först och främst tar hand om sina egna medborgare kommer så småningom att förlora förmågan att ta hand om dem som bor långt borta. Faktum är att den kommer att falla sönder om den inte först prioriterar sin egen befolkning. För varför skulle någon stå upp för staten om staten inte bryr sig om sina egna medborgare?

Kritikerna av J.D. Vance tycks förbise (eller kanske förbiser de det avsiktligt) att Jesu bud att älska vår nästa är ett resultat av att vi redan har blivit älskade. Precis som vi älskar Gud för att han älskade oss först, är det naturligt för oss att älska vår nästa om vi genom familj och samhälle har upplevt att vi är älskade och uppskattade. Det är människor som är trygga i sig själva som blir goda grannar. Men för att detta ska kunna bli verklighet måste vi först inse att någon älskar oss mer än någon annat. Som kristna inkluderar detta Gud, föräldrar och kyrkan. Vi föds med en kärlek som det är naturligt att föra vidare, men vi kan inte föra den vidare förrän vi själva har tagit emot den.

Det borde inte vara så svårt att förstå, men för våra liberala vänner är det uppenbarligen viktigare att kunna leva ett liv utan förpliktelser. Men den kristna etiken är odiskutabel: Om du har bildat familj ska du först och främst värna om och försörja den. Om du anser att ditt arbete är viktigare än dina barn ska du inte bilda familj. Och de som har upplevt att de är älskade kommer alltid att finna det naturligt att älska, och inga har känt sig mer älskade än de som har mött vår Gud som är kärlekens källa och som älskar oss mer än något annat.