Om den ökande CO₂-koncentrationen i luften omkring oss (från dagens nivå på totalt 0,04 procent, och endast cirka 5 procent av dessa 0,04 procent beror på människan) verkligen var ett problem, skulle alarmisterna uttrycka sin oro även för de enorma CO₂-utsläpp som följer med vulkanutbrott, men vi ser aldrig någon sådan oro.

Om klimatalarmisterna hade vetenskapen på sin sida skulle de välkomna alla klimatdebatter, så att de öppet kunde avslöja sina kritiker som de idioter de påstås vara. Men alarmisterna vågar inte göra det, eftersom de vet att de inte har något bra fall och att de inte har någon chans mot äkta kritik. Det är därför vi aldrig ser en debatt där politiker eller andra alarmister möter kritiker med vetenskaplig bakgrund.

Om politikerna hade vetenskapen på sin sida skulle de tillåta forskare att föra klimatets talan i viktiga internationella forum. Men det gör de inte. Istället har de tydligaste ambassadörerna för detta budskap, från både EU:s och FN:s talarstolar, genomgående varit okunniga politiker, samt en svensk tonåring som i flera år vägrade gå i skolan.

Om klimatfrågan handlade om vetenskap skulle man förlita sig på en falsifierbar teori som visar att människans CO2-utsläpp leder till global uppvärmning eller ”klimatkris”. Men någon sådan teori finns inte, det hela bygger bara på en hypotes, en tankefigur.

Klimatfrågan handlar inte om vetenskap, utan om att skapa rädsla, så att ett inbillat hot kan användas för att styra vårt beteende och begränsa vanliga människors liv.

Och indoktrineringen fungerar.

Det är knappast någon som reagerar på att norska [och svenska; reds. anm.] kor nu tvångsmatas med ”metanhämmare”. En stor majoritet av befolkningen tror att kornas matsmältningssystem förstör jordens klimat. Det kommer de att tro tills korna kommer hem och säger något annat. Samma kompakta majoritet reagerar inte heller på att 10 000 miljoner norska kronor (10 miljarder) av offentliga medel nu slösas bort på att fånga växtnäring från luften på Klemetsrud, ”för att rädda jordens klimat”.

Det är inte många år sedan.

För inte så många år sedan skulle tvångstankar om att världen går under om vi inte renar luften från växtnäring och hindrar korna från att fisa och rapa ha resulterat i en remiss till psykiatrisk vård.