Beslutet väntas på torsdag, och det kommer – åtminstone på papperet – efter att den påstådda klimatförändringen lett till fler översvämningar och annat extremt väder, något som faktiskt ifrågasätts inom den seriösa del av forskningen där klimatet är huvudobjektet. I vilket fall som helst: Översvämningsskydd var syftet med ärendet.

Ett bedrägligt beslut

Tanken att översvämningsskydd, som i och för sig är bra, skulle ha något att göra med kraftutveckling av skyddade vattendrag låter minst sagt märklig. Det har alltid varit möjligt att genomföra översvämningsskyddande åtgärder i alla vattendrag, inklusive skyddade sådana.

Att tillåta kraftutbyggnad ”där det framstår som rimligt och nödvändigt” är något helt annat. Det som inte framgår av beslutet, men som lyser desto tydligare av hela innebörden av vad jag skulle kalla ett bedrägligt beslut, är att behovet av att bygga ut mer kraft trumfar skyddet av vattendrag.

Och varför behöver vi mer kraft, vi som redan är självförsörjande på norsk vattenkraft?

Ja, för att den har överlämnats till EU och Acer att förvalta. Vi har gett bort vår rätt att kontrollera energin och reducerat Norge till en underordnad stat till EU i energipolitiken (och faktiskt i de flesta andra politikområden av någon betydelse).

Våra sista juveler

Det har ändå förekommit stora offentliga protester mot utsikterna till ett sådant beslut, även om endast SV, V, MDG och Rødt har gjort klart att de är emot (KrF har vacklat i frågan). Kanske är det därför de har sett till att rubricera ärendet ”översvämningsskydd” snarare än ”kraftutbyggnad”, för att dölja att det är precis vad det handlar om.

För det är ju de norska vattendragens juveler – de sista av dem – som nu riskerar att lagras, dämmas upp och läggas i rör. Vi talar om älvar med biflöden som Tana, Målselva, Vefsna, Beiarelva, Gaula, Driva, Rauma och Vosso (och 386 andra), älvar som får laxfiskare i Norge och runt om i världen att gråta när de tänker på det äventyr som stryps och förstörs av den bulldozer som kallas ”det gröna skiftet”.

Det är nämligen detta monster – det ”gröna”, allt smutsigare och brunare skiftet – som kräver att allt mer kraft byggs ut, inte minst som så kallad stöd/säkerhetskraft för mer eller mindre meningslösa vindkraftverks-, solcells- och batterisatsningar.

Det är bara att fråga Document:s ledande expert på området, Kent Andersen, så får man svar – och det har man fått många gånger tidigare. Så folk vet det här, men inte riksdagsledamöterna i alla stora partier. Eller är de bara köpta och betalda? Hmm. Jag tänker inte ens bry mig om att svara.

På detta sätt har ”det gröna skiftet” utvecklats till den värsta fienden till vår unika natur, välsignad av en massiv majoritet på Lion Hill.

Vår tids största bedrägeri

Det har gått många år sedan jag började varna för innehållet och medlen i det ”gröna skiftet”. Att det var något helt annat än vad det gav sken av att vara, nämligen att rädda planeten från överhettning och säker död.

I dag ses Energiewende och det ”gröna skiftet” som vår tids största bedrägeri, globalt sett. Och här, i den nordligaste utposten, kan det kosta oss våra sista vattendragsjuveler. Det är bara att vänta och se. Varför skulle ett beslut om översvämningsskydd i skyddade vattendrag öppna upp för kraftutveckling, när det vi är ute efter är att minska översvämningsrisken, inte att driva massiv elproduktion för export från våra sista skyddade floder?

Även ett barn kan förstå detta. En hjärntvättad och väl mutad riksdagsledamot från Ap, Høyre eller FrP kommer förmodligen att svara: ”Ja, men kraftutbyggnad hjälper mot översvämningar. Vattendraget är ju säkrat och reglerat, förstår du.”

Ja, och på det måste man svara:

– Men det var just därför de skyddades – skyddades från att förstöras.

Hjälplöst illojal

Det var utlänningar och engelska lorder som ”upptäckte” dessa älvar och bäckar – rika människor som fiskade lax i Rauma och Driva för långt över ett sekel sedan och gjorde Norge världsberömt.

Det återstår att se om det inte återigen är utlänningar som springer iväg med godsakerna och lämnar resten i träda, med våra hjälplöst illojala folkvalda som villiga medhjälpare.

Våra valda representanter börjar onekligen kosta den en gång fria nationen Norge mycket! Alldeles för mycket, måste slutsatsen bli för människor som är för ett genuint natur- och miljöskydd och som för länge sedan avslöjat energibluffen, idén bakom det gröna skiftet – den gröna kuppen.