Ukrainska kvinnor som tagits som krigsfångar torteras och förnedras av ryska soldater i en systematisk kampanj av övergrepp.

Det hävdar källor som upplevt detta till The Telegraph. Det är naturligtvis omöjligt att bekräfta sanningshalten i påståendena, men vi vet av historien att krig brutaliserar.

Ryska trupper har ingen bra meritlista när det gäller behandlingen av civila och kvinnor, vilket man kan läsa om i Anthony Beevors fruktansvärt brutala bok The Fall of Berlin 1945, om invasionen av Tyskland under andra världskriget. PS: Jag varnar för chockerande information.

Några av kvinnorna säger sig ha utsatts för grymma förödmjukelser, bland annat tvingades de marschera nakna i snön och blotta sig för sina fångvaktare.

The Telegraph har talat med fyra kvinnor som tillbringat månader, och i vissa fall år, i rysk fångenskap.

Deras vittnesmål avslöjar hur brutalt Moskvas styrkor behandlar de ukrainare de har fångat och ger bevis för vad som nästan säkert är krigsförbrytelser, skriver den brittiska tidningen.

– De tog oss till duscharna med påsar över våra huvuden, där vi tvingades klä av oss. Vi var tvungna att gå nakna framför männen och alla andra, framåtböjda, genom iskallt vatten, säger Larysa Kycherenko (53), som tjänstgjorde i det ukrainska nationalgardet.

– Efteråt tvingades vi sjunga den ryska nationalsången medan vi var nakna. Vi återvände till cellerna i tårar, helt förvirrade, gråtande och i ett tillstånd av hysteri … Det var omänskligt. För dem var vi ingenting.

Kvinnor som Kycherenko säger att de hot de mötte var annorlunda än de män som fängslades med dem.

– Om det är svårt för män, är det ännu svårare för kvinnor – många av kvinnorna var inte krigare, säger hon.

Under fångenskapen tvingades Kycherenko att stå upp i över 12 timmar om dagen, hon blev slagen och utsatt för psykologisk tortyr i uppenbar strid med Genèvekonventionerna.

Hon beskriver hur hon ”slängdes” mot väggen av en vakt och slogs med en metallstång, och att hon sedan nekades medicinsk behandling för det öppna sår hon hade fått på benet.

– Vi fick ständigt höra att vi var fascister och att om vi inte sköts av vårt eget folk under en utväxling skulle någon annan döda oss. Dödshotet var alltid närvarande.

Sedan Ryssland invaderade Ukraina har landet upprepade gånger anklagats för att misshandla krigsfångar och ukrainska civila. FN har identifierat minst 48 interneringscenter och Ukrainas riksåklagare har rapporterat att minst nio av tio krigsfångar som återvände till landet utsattes för fysisk och psykisk tortyr.

– Jag var beredd på att jag kanske skulle dö. Jag hade kommit till rätta med det. Men när jag fick veta att jag var fängslad var det första gången jag grät, säger Valentyna Zubko, en 30-årig militärläkare som togs till fånga vid Illichs stålverk under belägringen av Mariupol.

Hon tillbringade fem och en halv månad i fångenskap i fyra olika fängelser och beskriver hur hon trängdes med femton andra i en cell avsedd för två personer, med endast ett hål i mitten av golvet för en toalett.

– Varje vakt försökte slå oss när vi gick. Vi hade våra huvuden nere och de tvingade oss ännu lägre ner. Vi blev slagna hårt och vakterna verkade njuta av det. Det fanns ingen anledning till det, de slog oss bara för skojs skull.

Detta är kanske exempel på vad europeiska politiker skulle vilja se fortsätta så länge som möjligt, även om det måste betonas att dessa påståenden inte kan verifieras.

Detta är kanske exempel på vad europeiska politiker skulle vilja se fortsätta så länge som möjligt.