Ett nyckelord som återkommer i dispyten om Ukraina är ”säkerhetsgarantier”. Det är något vi anser oss ha inom ramen för samarbetet i Nato-alliansen och något som varit centralt i dispyten mellan presidenterna Zelenskyj och Trump. Trumps huvudmål i förhållande till Ukraina var, som han har sagt många gånger, att få ett snabbt slut på kriget. För Trump hade mötet i Vita huset inget annat strategiskt mål. Som ett medel för att nå målet erbjöd han sig att involvera USA kraftigt i ukrainska affärer i form av ett avtal om deltagande i utvinning av mineraler. Ukraina har inte mycket annat att erbjuda när det gäller att engagera USA i ett samarbete som USA också skulle ha ett intresse av.

Den stora blunder Zelenskyj gjorde under mötet var att berätta för Trump att det inte skulle bli något slut på kriget inom en snar framtid. Zelenskyj hade ett helt annat syfte med sitt samtal med Trump. Han ville att han skulle gå med på att ge Ukraina en ”säkerhetsgaranti” så att de kunde fortsätta kriget under lång tid med amerikansk militärmakt i ryggen. Det var detta som fick Trump att ta till alla medel. Trump var medveten om att Zelenskyj kort dessförinnan hade sagt till media att krigsslutet är ”mycket, mycket långt borta”. Som Trump säger var detta ”det värsta uttalande Zelenskyj kunde ha gjort, och Amerika kommer inte att stå ut med det längre”.

Vi känner till resultatet. USA ingår inte ett affärsavtal om mineralutvinning och drar sig ur det militära stödprogrammet för Ukraina. Det innebär att Putin inte riskerar att hamna i konflikt med USA i Ukraina och att krigsslutet kan vara mycket, mycket långt borta, som Vladimir Zelenskyj säger. Vad Vladimir Zelenskyj nu kan förlita sig på är alla de förnyade löften han har fått från sina europeiska kolleger, däribland Norge [och Sverige; reds. anm.], om nya och ökade stödpaket med pengar och allt mer sofistikerade vapen, som han behöver mer och mer av för att kompensera för utarmningen, slitet och försvagningen av sin egen armé.

Det generella misstaget som europeiska politiker har gjort är inte bara att öppna slussarna för obegränsade militära stödpaket och ”lån” till ett utarmat Ukraina som landet aldrig kommer att kunna betala tillbaka, utan att övertyga Zelenskyj och ukrainarna om att det finns något sådant som en ”säkerhetsgaranti” som han måste ha bakom sig för att kunna slå Putin på slagfältet.

Det är Zelenskyjs bergfasta övertygelse som han försökte underhålla president Trump och hans medarbetare med istället för att anamma Trumps fredsplan, där omfattande amerikanskt ekonomiskt engagemang i ukrainska mineraler skulle ha stoppat ytterligare rysk expansion. Ukraina kommer aldrig att få en bättre ”säkerhetsgaranti” än vad Trump föreslog.

Men bland europeiska och norska politiker och mediefolk finns en annan syn. De anser att ett Nato-medlemskap ger dem en säkerhetsgaranti som immuniserar dem mot alla militära och andra hot. I trekvarts sekel har de trott att så länge de är medlemmar i Nato kommer USA och andra stormakter att finnas där för att försvara dem mot alla militära hot som kan uppstå. De har trott att de inte ens behövde hålla avtalet om att investera i sitt eget militära försvar – de förlitade sig på den hjälp de trodde sig ha blivit lovade från USA. De har helt enkelt glömt att läsa Atlantstadgan, som de har undertecknat och ratificerat. Där står inte ett ord om säkerhetsgarantier.

Dock står det en hel del om nationernas syfte att främja stabilitet och välstånd och genom kollektivt försvar bevara fred och säkerhet. Atlantpakten vilar tungt på FN-stadgan och dess syfte om fred mellan nationerna. Redan i den första artikeln åtar sig parterna, som det står i FN-stadgan, ”… att med fredliga medel lösa varje internationell tvist i vilken de kan bli parter på ett sådant sätt att internationell fred och säkerhet samt rättvisa inte äventyras och att i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld på något sätt som är oförenligt med Förenta Nationernas syften.”

Detta var president Trumps avsikt och en viktig del av det politiska program han gick till val på. Det var också vad den ukrainske presidenten och de flesta Nato-medlemmar i Europa åsidosatte till förmån för ett pågående krig, vars slut enligt Zelenskyj är mycket, mycket långt borta.Det är inte svårt att förstå det dilemma Zelenskyj befann sig i när Trump ville avsluta kriget. Zelenskyj är inte bemyndigad av sin egen lagstiftande församling att ingå något avtal som skulle innebära en upplåtelse av ukrainskt territorium så som det definierades innan kriget startade 2014.Europeiska politiker måste också lyssna på det militärindustriella komplexet, som går bra även i Norge.Realpolitiskt finns det dock ingen väg runt en territoriell kompromiss, oavsett hur mycket det kan göra ont.

Det finns också problem för Zelenskyj i förhållande till artikel 2 i NATO-pakten, som lyder: ”Parterna kommer att bidra till den fortsatta utvecklingen av fredliga och vänskapliga relationer mellan folken genom att stärka deras fria institutioner, genom att främja en bättre förståelse av de principer som dessa institutioner bygger på och genom att främja förhållanden som präglas av stabilitet och välstånd. De kommer att sträva efter att undanröja konfliktelement i sin internationella ekonomiska politik och kommer att uppmuntra ekonomiskt samarbete dem emellan.” Som en före detta sovjetrepublik och ett land med historiskt komplexa interna relationer mellan olika folk och kulturer har Ukraina fortfarande en lång väg att gå innan de principer som fria institutioner bygger på har blivit en nationell självklarhet och landet på ett trovärdigt sätt kan uppfylla Atlantstadgans syfte att ”… säkra sina folks frihet, gemensamma kulturarv och civilisation, grundade på principerna om demokrati, individuell frihet och rättsstatsprincipen.”

Detta är inte luftigt prat som man bara måste låtsas att man håller fast vid. Det är så Trump uppfattar både Zelensky och en majoritet av de europeiska ledarna när de anklagar USA för att göra de misstag och avvikelser från avtalen som de själva begår – när de försöker missbruka både Atlantstadgan och FN-stadgan för att rättfärdiga att krigsslutet är mycket, mycket långt borta.

Hade de politiskt laddade statliga medierna varit mer ärliga och gett en sann bild av vad som hände i Ovala rummet hade Europa, med hjälp av USA, idag kunnat vara mycket närmare den fred som Nato har som sitt främsta mål att skapa. Idén om ett bilateralt ”Nato” mellan Ukraina och USA med en ”säkerhetsgaranti” är djupt missriktad och avslöjar den risk vi lever under med det ledarskap vi har i Europa.

Ordet ”säkerhetsgaranti” är en politisk uppfinning som inte garanterar något annat än oändliga krig och den överhängande risken för ett tredje världskrig. USA kan inte garantera något mer i Ukraina än vad man kunde i Vietnam och Afghanistan. Det är européerna som nu måste ta sitt förnuft till fånga innan de skapar mer olycka.