×

Ur flödet/i korthet

När folk då och då har angripit mig för att jag är marxist och trotskist har jag vägrat att ångra någonting. Jag menade vad jag menade och gjorde vad jag gjorde. Och jag tror inte att det var med illvilligt uppsåt. Det var bara så jag uppfattade världen, och man kan inte ändra uppfattningar retroaktivt. Om du inser att du har gjort ett misstag kan du försöka kompensera för det.

Men på senare tid har jag drabbats av förtvivlan över vad jag en gång stod för. Jag var långt ifrån ensam och jag vet inte hur det går för mina gamla vapenbröder. Många av dem är döda, så vi hör inte av dem längre. Och snart kommer du inte att höra från mig heller.

Sedan jag var ung har det kommit flera nya generationer av självutnämnda marxister som inte verkar ha läst en rad av vad den gamle tysken skrev. Men så mycket har de insett: att allt i samhället måste delas in i förtryckare och förtryckta, och om man tillhör de förtryckta är man moraliskt fri att göra vad som helst för att skada förtryckarna. I praktiken gäller inte lagen för de förtryckta, eller så gäller den bara med svagare kraft.

Det är därför det är mycket efterfrågat att vara förtryckt. Om du inte har turen att vara mörkhyad kan du bli transsexuell, sociopat eller ficktjuv.

I hela västvärlden ser vi att brott som begås av invandrare behandlas lindrigt eller inte alls. Så är fallet till exempel i England, där pakistanska groominggäng har kunnat våldta och utnyttja tiotusentals vita flickor från underklassen i årtionden utan att polisen har ingripit, och få av de utländska männen har straffats för brott som skulle ha gett vita män livstids fängelse.

Pakistanier och muslimer hör till de förtryckta och har därför rätt till särbehandling.

I Danmark ser vi fenomenet förtryckare/förtryckta utvecklas i rättspraxis, där högerdebattörer som råkar illa ut för att de säger fel ord dras inför domstol, medan muslimer i stort sett kan säga och göra vad de vill. De är till exempel fria att verka för att konstitutionen ersätts med sharialagar, med allt vad det innebär av piskrapp, avrättning för hädelse och kvinnligt slaveri.

Vi har full förståelse för detta, och förbarmar oss över dem som klagar, eftersom den muslimska minoriteten är förtryckt, och därför är det förkastligt att kritisera deras närvaro i väst eller ta avstånd från den ideologi de bekänner sig till. Lars Løkke har säkerställt detta med sin koranlag. Man kan fortfarande kritisera en medlem av Liberal Party, men inte en imam som vill avskaffa demokratin. Han skyddas för att han tillhör en förtryckt minoritet.

Jag undrar om denna västerländska självmordskurs är ett nytt fenomen, eller om den har sina rötter i en förvriden marxism. Och jag hoppas att jag inte är delansvarig för denna dödsdans.