Om Ukraina och Ryssland, ur kristen synvinkel, hade Kjell Skartveit från Konservativt ett mycket bra inlägg den 23 mars 2025 på Document.se under rubriken ”Irrationalitet kan inte försvaras med kristen tro”.

Och han illustrerade detta genom att citera från Lukasevangeliet 14:31-32: ”Eller om en kung vill dra ut i fält mot en annan kung, sätter han sig då inte ner och överväger om han med tio tusen man kan möta den som rycker an med tjugo tusen? Kan han inte det skickar han sändebud för att be om fred medan den andre ännu är långt borta.”

Med andra ord: Realism trumfar ideologi, även i denna vår något ofullkomliga värld. J.D. Vance uttryckte det så här för den nyvalde och populäre presidenten Donald Trumps räkning: Ryssland är inte Europas fara; det är Europas interna, odemokratiska fiender som är de farliga. Men de senare, med EU:s president Ursula den stora i spetsen, satt i publiken på säkerhetskonferensen i München och tappade hakan. Tänk att Vance skulle vara så fräck och blanda sig i den inre europeiska politiken!

Men vad har inte de europeiska ledarna, nästan utan undantag, gjort under de senaste tio åren för att motarbeta Trump? Värst av allt, de hejade öppet på den korrupta Biden-regimen och argumenterade mot Trump till slutet, så snacka om att blanda sig i andra staters inre angelägenheter – länge leve hyckeriet!

Att den socialistiska Biden-regimen har blivit totalt avslöjad som nationellt landsförrädisk är under tiden fastställt med säkerhet, det var inte en fråga i München. Vance var graciös och icke-hotfull i sin leverans av de värderingsskillnader som uppstått över Atlanten, men tydlig med att fred i Ukraina var Trumps högsta prioritet.

Men förvånansvärt nog anser nu socialisterna inom EU att kriget skall fortsätta, utan att logiskt kunna förklara sig, annat än att de vill ha ett ord med i laget, uppenbarligen för att inte förlora prestige. Men till skillnad från Lukas liknelse står socialisterna inte på förnuftets sida och måste avvisas. Dessutom känner de till bakgrunden till konflikten i Ukraina, där Nato står på fel sida om den fulla sanningen. Men när USA, som kontrollerar Nato, säger att nu får det vara nog, vilken sorts visselblåsare har då Ursulas regim att erbjuda?

Detta är så oroande med tanke på meningsskiljaktigheterna i den gamla försvarsalliansen att både EU och Nato kan vara på väg att kollapsa, särskilt som Ryssland är pragmatiskt och inte längre en logisk angripare, det är propagandistiskt skitsnack från någon som inte tål att förlora ansiktet.

Norge kan inte försvaras av EU förrän om kanske tio år, så talet om en EU-armé är också skitsnack i praktiska termer. Under tiden är Norge försvarslöst och måste tänka som kungen i Lukasevangeliet genom att vara pragmatisk: Lämna både EU och Nato och få en bilateral försvarspakt med USA, som redan har flera militärbaser i vårt land. Jonas Gahr Støre måste nu sluta sitta på staketet och tala med två tungor. Att USA har blivit konservativt är betryggande för Norge, inte hotfullt.

Struntprat lugnar inte Norge och det norska folket, vi har rätt att förvänta oss att Støre-regeringen och nästa regering talar sanning och direkt om vad som nu är i Norges bästa intresse som granne till Ryssland. En försvarspakt med Ryssland är faktiskt mycket bättre än en försvarspakt med det svaga och förfallna EU. Som Skartveit mycket riktigt betonade: Säkerhet trumfar hasardspel och realism trumfar ideologi. Ärligt talat har Jonas inte landets bästa för ögonen om han nu fastnar i ideologi; folkets rimliga krav är en nationalkonservativ säkerhet, som vi hade även före Gro Harlem Brundtlands tid.