Detta är en av Jeppes första repliker i Holbergs mörka komedi ”Jeppe på berget”. Hela världen säger att Trump höjer tullarna, men de säger inte varför han gör det. Jeppe dricker för att hans fru slår honom varje dag, ridmästaren mobbar honom och hertigen gör honom till hanrej.

Och Trump höjer tullarna för att stoppa flykten av företag från USA, stoppa skulden och minska handelsunderskottet. USA:s tullar är bland de lägsta i världen. Under många decennier har USA:s regering ingått ett antal handelsavtal som i stor utsträckning har gynnat USA:s handelspartner. Till exempel är USA:s tull på etanol (alkohol) från Brasilien 2,5 procent, men USA har en tull på 18 procent på etanolexport till Brasilien. EU betalar bara 2,5 procents tull på bilar som exporteras till USA, som måste betala 10 procents tull på bilexport till EU. Resultatet har blivit en massflykt av industriföretag som har flyttat från USA till andra länder, så att moderbolagen i USA bara tar hand om försäljning, försvar av patent och know-how och varumärken. Produktionen sker någon annanstans.

Miljontals jobb har försvunnit till Kina, Mexiko, Kanada och en mängd andra länder. Tidigare industriella kärnområden i stater som Ohio, Michigan och Indiana kännetecknas nu av tusentals övergivna fabriker och stålverk, industrispöken som står som väderbitna ruiner i USA:s ökända rostbälte. Under de senaste 30 åren har olika amerikanska presidenter försökt övertyga landets handelspartners om att bedriva en mer balanserad handel, men utan framgång. Därför har den nya amerikanska administrationen beslutat att lansera en handlingsplan som kommer att leda till ömsesidiga tullar, särskilt med USA:s största handelspartner Mexiko, Kanada, Kina och EU. Regeringen förväntar sig inte helt ömsesidiga tullar, men åtminstone en betydande förbättring av den nuvarande obalansen.

År 2024 hade Kina ett handelsöverskott med USA på 1,2 biljoner USD. Detta inkluderar inte Kinas illegala export av opioider (fentanyl), som dödar cirka 80.000 amerikaner varje år. Inte heller ingår de 600 miljarder USD i patent och know-how som Kina, enligt USA:s kontraspionage, stjäl från amerikanska företag och universitet varje år. Till skillnad från Mexiko och Kanada har Kina inget frihandelsavtal med USA, men genom valutamanipulation, företagssubventioner och kreativ redovisning av produktionskostnader har Kina lyckats konkurrera ut amerikanska produkter inom en lång rad sektorer, från kläder och elektronik till maskiner och byggutrustning. Samtidigt har Kina erbjudit så gynnsamma affärsvillkor att tusentals amerikanska tillverkningsföretag har flyttat sin verksamhet till Kina. Enligt ekonomerna Daron Acemoglu och Brendan Price kostade konkurrensen från kinesisk import USA 2,4 miljoner jobb bara mellan 1999 och 2011.

År 2010 var USA:s handelsunderskott med Mexiko 66 miljarder dollar och 2024 hade det vuxit till 172 miljarder dollar. Den explosionsartade tillväxten beror på att kinesiska komponenter och halvfabrikat monteras i Mexiko till färdiga produkter som datorer, telefoner och annan elektrisk utrustning. Varorna exporteras sedan till USA som mexikanska produkter, i strid med Mexikos frihandelsavtal. Under president Bidens program för öppna gränser tog sig 12 miljoner illegala invandrare från Mexiko till USA, många av dem ursprungsbefolkningar från Mexikos södra provinser, där fattigdom och arbetslöshet är utbredd. Mexikanska myndigheter hjälpte dem att korsa gränsen till USA och befriade dem från ansvaret för landets mest utsatta befolkning, som 2024 skulle kunna skicka cirka 60 miljarder USD i penningförsändelser tillbaka till sina familjer i Mexiko som amerikanska välfärdstagare.

Kina har en omfattande legal export av opioider till den amerikanska läkemedelsindustrin, men en ännu större export av illegal fentanyl till den amerikanska drogmarknaden. Råvaran fentanyl mals till tabletter i Mexiko och smugglas över gränsen till USA, där mexikanska drogkarteller ser till att vidare distribution och försäljning sker till ett värde av 20 miljarder dollar per år.

Den danska pressen ylar av raseri över Trumps planer på att införliva Kanada i USA som den 51:a staten. Men inget kunde vara längre från den amerikanska regeringens planer. Kanada är, liksom Danmark, en rosa socialdemokratisk välfärdsstat. Kanada som en amerikansk delstat skulle därmed ge två demokratiska senatorer och cirka 50 demokratiska ledamöter i representanthuset, vilket slutligen skulle eliminera republikanernas chanser att få majoritet i kongressen. Dessa fakta har dock inte gått upp för danska medier och politiker. USA:s handelsunderskott med Kanada uppgick till 11 miljarder USD 2016, men har vuxit till 63 miljarder USD 2024. Detta beror på en stark tillväxt i energi- och trävaruexporten under Biden-administrationen, i kombination med ransonering av jordbruksprodukter från USA som en del av Kanadas skydd av sin egen livsmedelsproduktion. Amerikanska produkter som fjäderfä, ägg, smör, ost och glass har drabbats särskilt hårt. Amerikanerna är irriterade över att 2 procent av det illegala fentanylet smugglas in från Kanada och anklagar också kanadensarna för att bara lägga 1,3 procent av BNP på Nato, vilket är lika lite som Danmarks bidrag.

USA vill ha mer balanserade tullar i handeln med EU, som genom sin energiimport från Ryssland finansierar hela Putins krig mot Ukraina. USA vill att EU i stället ska köpa mer amerikansk energi, bilar och mat. Nyktra amerikanska ekonomer som professor Christopher Tang vid UCLA stöder planen på ömsesidiga tullar mellan handelspartners som den enda framkomliga vägen för att återuppbygga USA:s inhemska industri, minska utlandsskulden och stärka den nationella säkerheten.

I Danmark finns ingen förståelse för dessa tydliga farosignaler som hotar det amerikanska samhället. USA:s önskan om ömsesidiga tullar benämns i den danska tidningen Børsen som ”Trumps tullmur runt USA”. I sin ledare hånar Børsen till och med VD:arna för Blackstone (Stephen Schwarzman) och Goldman Sachs (David Solomon) för att de stöder regeringens önskan om ömsesidiga tullar. ”Ett etiskt sammanbrott och en patetisk reflexreaktion”, är Børsens dom. I Danmark, liksom i EU, kräver man att USA ska hålla sina problem för sig själv. Trots att vi var med och skapade dem. Så vi är okej med att vara en del av problemet, men inte en del av lösningen. Som det tenderar att vara.